Klassrumsledarskap - tankar från ett klassrum

Dynamiken som uppstår i ett klassrum har för mig som pedagog alltid känts spännande och intressant. Vad är det som gör att en del elever agerar på ett visst sätt och hur påverkar jag egentligen eleverna med mitt ledarskap? 

Min tanke är att det handlar om relationer och bemötande. I mina två tidigare bloggar skrev jag om värdegrundsarbete i praktiken. Det enkla i att säga tack och hej. För mig är det där det börjar. Att skapa relationer med eleverna genom att se dem och det gäller naturligtvis inte enbart den egna klassen. När jag går i korridorerna på skolan hälsar jag på de jag möter och har jag tid stannar jag ibland och växlar några ord med eleverna. Jag tror att det är viktigt att få till ett klassrumsklimat där det är tillåtande att uttrycka sina tankar och i det arbetet kan jag ge dem olika strategier, det viktiga är att våga. Uttrycket ”man lär sig så länge man har elever” är verkligen ett uttryck som stämmer. Att få vara med och vara en del av elevernas utveckling och tankar under, för min del, tre år är en spännande resa på många olika sätt. När man tar emot en ny grupp är det en hel del att tänka på men framför allt att vara tydlig och ganska fyrkantig. Min erfarenhet är att det är viktigt att låta eleverna förstå vad som fungerar och inte fungerar i klassrummet. Självklart undrar de vem jag är som står där framför dem. Kan de lita på mig? Kan jag lära dem något? Hur mycket kan de tänja på mina regler?

När jag började jobba som lärare, för många år sedan, trodde jag att det var viktigt att vara bestämd och ha tyst. Det stämmer i och för sig men det är lika viktigt att ha en ödmjukhet i sitt ledarskap och det fungerar alldeles utmärkt att vara både ödmjuk, rak och bestämd. Det är inte heller viktigt att vinna alla strider, tvärtom. Det viktiga är att jag är tydlig och eleverna vet var de har mig. Trots det så misslyckas man naturligtvis ibland. Det som är viktigt är hur jag tänker kring problem som uppstår. Tänker jag problem eller lösning? Ibland när man är trött, Unikum ska fyllas i, kommentarer ska skrivas, utvecklingssamtal ska genomföras, extra anpassningar och åtgärdsprogram ska utvärderas och… Ja, listan kan göras lång, och är det sen dessutom november och mörkt så är det lätt att se problem istället för lösningar. Fast det är då som det är som allra viktigast att lyfta blicken och ta sig tankevända kring de olika svårigheter som man ibland har i sitt ledarskap eller pedagogiken i klassrummet. 

Att vara lärare är komplext. Vi ska vara pedagog, kurator, psykolog, medmänniska och hantera det mesta.  Vårt huvuduppdrag, att förmedla kunskap, är naturligtvis störst men det är mycket annat som vi också behöver förhålla oss till. Egentligen är det inte så konstigt att det blir så i och med att vi jobbar med människor. Vårdnadshavarna vill det bästa för sina barn och vi vill ge allt vad vi kan så att eleverna får med sig så mycket kunskap som möjligt. Både elever och vårdnadshavare måste känna förtroende för oss i skolan. De behöver känna att vi vill deras barns bästa och att vi gör allt vi kan för att förmedla kunskap och skapa trygghet. Som jag skrev tidigare så behöver vi skapa relationer.

Tanken var att den här bloggen skulle handla om boken ”Handbok i klassrumsledarskap” och hur vi jobbar med den i arbetslaget men det blev något helt annat. Det kan hända att jag återkommer till boken i min nästa blogg, vem vet.

1. Hur gör ni för att skapa trygghet i klassrummen?

2. Hur ofta reflekterar ni tillsammans i arbetslagen kring ledarskap?