Mitt inlägg handlar om formativ bedömning och några övergripande tips på strategier som främst vänder sig till dig som nyss blivit lärare. I vår förstelärargrupp läser vi Per Kornhalls bok Förstelärare en handbok och till våra digitala träffar diskuterar vi förutbestämda kapitel i mindre grupper. Boken väcker många tankar om formativ bedömning och jag tänkte delge er några av mina. Senaste träffen behandlade formativ bedömning och en diskussion uppkom om hur formativ- och summativ bedömning har gått från att vara begrepp som är svåra att förstå till att de idag är de begrepp vi gjort till våra. Bedömningen ligger idag till grund för vår undervisning. Jag hade också svårt att komma ihåg vilket begrepp som betydde vad. Med den tillbakablicken så har vi ändå kommit en bit på väg. Fast har vi det, eller rättare sagt, hur vet vi att det är formativ bedömning som sker?

Formativ bedömning benämns olika, som till exempel; pedagogisk bedömning eller bedömning för lärande (BFL). Oavsett vilken benämning vi väljer så betyder den samma sak, nämligen att vi inte utvärderar eleven utan hjälper eleven att lära sig mer. Det är jag, som pedagog, som med hjälp av den formativa bedömningen ska hjälpa eleven att lära sig mer. I min undervisning måste jag hela tiden ställa mig frågan hur jag ska ändra och variera mig så att eleven får bästa möjliga förutsättningar.

De tre centrala frågorna i formativ bedömning är:

• Var är jag?

• Vart ska jag?

• Hur tar jag mig dit?

Någon gång har jag läst eller hört att man kan tänka sig att man orienterar och står ute i skogen med kartan när man ställer sig de här frågorna. För eleven kan det  förhoppningsvis bli enklare att förstå.

Dylan Wiliam är en av de främsta företrädarna för formativ bedömning och han har skrivit flera böcker kring hur man jobbar med det i sin undervisning. Enligt Wiliam bygger man upp undervisningen i fem strategier:

1. Tydliggörande av målen

2. Klassrumsklimat

3. Återkoppling                                                    

4. Kamratrespons

5. Självbedömning

Källa: http://pedagogblogg.stockholm.se/

Jag ska här med hjälp av Wiliam och min undervisning kort utveckla de fem strategierna:

1. Vi pratar mycket om att vi ska börja lektionen med att tala om för eleverna vad målet med lektionen är. Det kan vara både bra och mindre bra. Ibland kan det göra att lusten hos eleverna försvinner, andra gånger behöver de veta strukturen för att kunna jobba med det som är tänkt under lektionen.

2. Ibland använder jag mig av små whiteboard-tavlor som eleverna får svara på för att se hur de hänger med. Andra gånger fördelar jag slumpvis frågor och ställer dem utifrån “hur kan…”, “varför tycker…”, “på vilka sätt …” osv. Det finns många sätt att variera sig när man ställer öppna frågor. Ibland ställer jag frågan som ett påstående, det gör att eleverna får tänka efter och jag lär mig en hel del kring hur de tänker.

3. Det är viktigt att man ger återkoppling till eleverna så att de känner att det hjälper dem att förbättra sig. Det gäller att få eleven att känna behovet av att träna mer eller göra på ett annat sätt för att nå längre. Personligen tycker jag att det kan vara svårt att träffa rätt vid återkopplingen men när det fungerar och eleven förstår att hen måste tänka på vad som ska göras härnäst blir det ett lyft.

4. Vi brukar titta på olika elevtexter och bedöma dem tillsammans. Jag sparar en del av tidigare elevers texter så att ingen ska veta vem som skrivit. Det brukar bli bra diskussioner kring texterna. Om vi använder oss av respons vid till exempel muntlig framställan så tränas eleverna också i att ge respons utan att vara kränkande.

5. Som med allt annat behöver eleverna tränas i självbedömning. Det gäller att vi pedagoger är med och hjälper dem att se progressionen i deras arbete. Att låta eleverna ha en loggbok att skriva i kan fungera bra för en del. 

Det jag tycker är viktigt är att eleverna känner att de är ägare av sitt eget lärande. Det är inte enkelt att få dem att förstå det och det tar tid. Min uppgift är att så frön och få eleverna att tro på sin förmåga att lyckas. Det är en utmaning att få eleverna att ta till sig det jag säger vid återkopplingar eller skriftliga kommentarer och inte bara fokusera på om de är godkända. Uttrycken “bra/dålig”, “lyckad/misslyckad” är djupt rotade.

• Hur gör ni på er skola för att få till återkopplingen så att den hjälper eleven att göra framsteg?

Anna Törnkvist

Parkskolan 1-6