Värdegrundsarbete i praktiken - på alla stadier 

På vår senaste studiedag fick jag möjlighet att samarbeta med Anna Törnkvist och Ylva Landkvist från Parkskolan samt Lena Flodin Järvi från Blötbergets skola. Anna och Ylva hade tidigare arbetat med boken Värdegrundsarbete i praktiken skriven av John Steinberg och Åsa Sourander och de hade också genomfört ett ”Hela skolan”-projekt på Parkskolan som de skrivit inlägg om här tidigare. Eftersom jag själv brinner för värdegrundsarbete bad jag att få läsa boken och efter det bestämde vi oss för att göra detta tillsammans. Vi träffades och förberedde en workshop för kollegorna i kommunen som vi kallade ”Värdegrundsarbete i praktiken – beteendebaserat värdegrundsarbete”. Anledningarna till att jag ville göra detta var dels för att jag kände att konceptet i boken var så enkelt och konkret trots att det är ett rätt komplicerat och abstrakt arbete i vardagen, men också för att jag upplever att det ofta finns en distans mellan högstadiet och lägre stadier och nu hade vi chansen att samarbeta över gränserna. 

För att börja med det sistnämnda så handlar det om att öka förståelsen för hur olika förutsättningar vi har och i vår lilla grupp representerar vi alla stadier i grundskolan och 3 olika skolor. Ofta när man diskuterar nya metoder, på såväl föreläsningar som i böcker, så utgår man ifrån klassläraren som träffar sina elever större delen av dagen i samma klassrum. Kursledaren säger glatt: ”Ta bara en lektion i veckan, det räcker!” Jag undervisar i engelska på högstadiet och timplanen för mitt ämne är 120 minuter, på min skola fördelat på 2 lektioner. Jag kan absolut inte ta en av dessa lektioner till annat än engelska när jag har flera elever som riskerar att inte komma in på gymnasiet. En annan vanlig uppmaning på kompetensdagar med utbildning i nya metoder är: ”Man får helt enkel hitta gemensam tid”. Efter den kommentaren kommer förmodligen lärare på högstadiet att känna uppgivenhet och zooma ut, vilket kan uppfattas som negativt p.g.a. oförståelse. Vi är ca 70 st. på min skola som inte har möjlighet till gemensam tid, hur gärna vi än vill och hur viktigt det än känns eftersom vi har elever i undervisning mellan 08.45 – 16.15. Den lilla, lilla tid som ordnas används f.n. till SKUA och implementering av LGR 22. Det är ett dilemma. Man kanske kan hitta andra sätt, kanske inte lika storslaget och gemensamt, att utvecklas? Det var det jag ville försöka att hitta i vårt gemensamma projekt.

Den del av boken vi använde handlar mycket kort om att konkretisera den mycket abstrakta värdegrunden och det handlar om att ge enkla uppdrag som inte kräver extra tid, kan upprepas och som får andra människor att må bra. Man utgår hela tiden ifrån beteende istället för attityd. Som ni kan läsa om i Annas tidigare blogginlägg så involverade de hela skolan och ägnade en del tid till förberedelser. Jag hann inte göra på samma sätt men jag ville ändå utgå från kärnan i metoden och bara testa om det skulle fungera att ge uppdrag till mina elever. Jag involverade inte vårdnadshavare eller annan personal utan genomförde det hela som en hemläxa under en vecka. Jag ägnade en lektion till att förbereda eleverna, presenterade uppdraget och upptäckte redan där att skillnaderna var fler än vad jag tänkt på, nämligen att jag har tonåringar. Många i den åldern som går på högstadiet tycker att saker är pinsamma. Uppdraget jag gav dem var att: söka ögonkontakt, le och säga hej till städpersonalen på skolan. Några protesterade över instruktionen där jag sa att de skulle le. Jag frågade om de åtminstone kunde se glada ut men även det kändes jobbigt så vi enades om att uppdraget fick bli: söka ögonkontakt, försöka att se glada ut och säga hej till städpersonalen. Efter veckans slut fick de svara i ett anonymt google-formulär om hur det hade gått. Tyvärr har jag alltför lite utrymme för att redovisa alla svar, men eleverna hade många kloka reflektioner och en viss majoritet svarade att de kommer att fortsätta. Så visst är det genomförbart även på högstadiet, om än i annan form men om det ska vara ”hela skolan” ska det vara hela skolan, även högstadiet och här behöver vi alla hjälpas åt.

Diskussionsfrågor:

1. Hur kan vi arbeta för att involvera alla stadier i skolan vid kompetensutvecklingstillfällen?

2. Hur kan vi i större utsträckning arbeta mer gränsöverskridande?