Individualiserad engelskundervisning...eller organiserat kaos?

(Bilden är på ett mindre, mer ”mobilt” smorgasbord, då jag hade olika lektionssalar.)

Det tar lite tid innan det börjar fungera som det är tänkt men det har man igen på många sätt.

Vinsterna med att periodvis arbeta med detta är först och främst att eleverna får arbeta med det de behöver arbeta med, på individnivå. Elever som når de högsta målen får sällan utmaningar när hela klassen arbetar med samma sak. Läromedel i all ära men det räcker inte. En annan fördel är att det blir mindre synligt att vissa elever arbetar med Easy-materialet eftersom alla arbetar med olika saker. Slutligen tränas eleverna på att hålla koll på omdömen och bli medvetna om målen och vad de behöver utveckla för att nå högre.

Svårigheten är naturligtvis att eleverna måste ta ansvar för att hela konceptet ska fungera. Det är också en träning. Några har svårt att göra det men när majoriteten av klassen faktiskt gör det de ska så får man mer tid att ägna sig åt de som behöver mer hjälp.

Sist, men inte minst, uppmuntrar jag alltid eleverna att arbeta ihop under dessa pass, dels för att man lär sig bäst när man interagerar men också för att jag alltid uppmuntrar till att använda engelska i största möjliga utsträckning, oavsett om man spelar, pratar eller behöver låna en penna. Självklart använder jag också engelska – språkbad, eller Immersion, i liten skala.

Frågor:

• 1.      Hur kan man utveckla sin undervisning för att hinna tillgodose elevens individuella behov?

• 2.      Hur kan man ge elever som ligger på en hög kunskapsnivå tillräckliga utmaningar?