Elever med diagnoser är vår vardag, mer eller mindre, och fler eller färre! Utan specifik utbildning när det gäller NPF förväntas vi hantera de vardagsproblem som tillhör ADHD, autism eller vilken diagnos eleverna nu än har. Vi förväntas ta reda på elevernas specifika behov, lyssna på läkarnas diagnoser och skriva anpassningar utifrån detta! Inte helt enkelt, och jag tror de flesta lärare vänt ut och in på sig själva någon gång för att få till passande uppgifter för elever med diagnoser! 

Jag ska berätta om en kille i åk 7, och hur han arbetade med att skriva en berättelse, det vill säga en skönlitterär kortare text med karaktärer, miljöer, problem och lösningar. Vi kan kalla den här killen för Kalle. Kalle har för det första autism, vilket gör att han har otroligt svårt med fantasin, alla autistiska elever har inte de här problemen, men för Kalle är det nästan omöjligt att själv hitta på något eller ens föreställa sig hur det ska gå till att fantisera ihop en text. För det andra kan Kalle inte skriva, trots att han går i åk 7. Han är diagnostiserad med dyslexi, och på grund av olika omständigheter kan han nästan inte skriva eller läsa alls, han ljudar sig långsamt fram, som ett litet barn som precis lärt sig alla bokstäver. 

Till att börja med bad jag Kalle att med hjälp av ett dataprogram läsa in sin berättelse istället för att skriva den, och jag gav honom en karaktär - Stig! Själva namnet tyckte Kalle var lite lustigt, och ganska snabbt sa han att texten kunde handla om att Stig vill bygga en stig. Hade han inte själv kommit på detta hade jag kunnat ge honom bildstöd som han kunnat prata/skriva om, men nu kunde vi utgå från hans egen idé! 

Därefter utgick jag från Kalles specialintresse - geografi! Jag frågade Kalle om inte det vore roligt ifall Stig kanske reste runt världen för att bygga stigar i olika världsdelar, och på det sättet kunde Kalle både få till miljöbeskrivningar och händelser som är typiska för de olika platserna. Även andra karaktärer dök upp i hans tankar när han tänkte på de olika världsdelarna, och Stig träffade på dessa karaktärer under resan. Efter 2-3 lektioner ensam i ett rum hade Kalle pratat in en berättelse på 1,5 sida om Stig som reste runt världen för att bygga stigar! Detta kanske låter otroligt fantasirikt, men sanningen är att Kalle gick strategiskt från världsdel till världsdel och beskrev det han visste fanns där, ungefär som om han skulle arbetat med en faktatext. 

Nu till nästa steg - bearbeta texten! Kalle fick hjälp av specialpedagog som tog tiden att sitta ensam med honom, och kombinerat bearbeta texten och lästräna! Kalle fick läsa sin text, en mening i taget, och tala om ifall det blivit rätt eller om något skulle rättas. Det tog lång tid och var jobbigt för Kalle, så detta delades upp på flera pass. Kalle hittade ord som blivit fel när han läste in texten, och kunde även upptäcka när det saknades en punkt - det blev mycket bra träning för honom och både han och mamman märkte skillnad i hans läsning efter detta!

Till slut var berättelsen klar, och jag kunde bedöma den, men den största vinsten var Kalles stolthet över att ha skrivit sin första riktigt långa text!

Frågor:

• Vilka möjligheter har ni att bemöta NPF-elever utifrån deras egna förutsättningar?

• Hur brukar ni göra för att hjälpa elever som har svårt med fantasin?

• Hur ska man som lärare för åk 7-9 bemöta en elev som inte kan läsa och skriva?

Tina Nylund

Lorensberga skola 7-9