Interkulturellt förhållningssätt och transspråkande

För ett par veckor sedan lämnade jag i min tentamen i kursen ”Det globala klassrummet” som jag med flera kollegor i kommunen läst sedan hösten 2021. Kursen är en introduktion till ämnet svenska som andraspråk och ska stärka din undervisning i mötet med nyanlända och flerspråkiga elever.

Kursen gav många nya insikter och inspiration till vidare arbete med transspråkande in i klassrummet.

En grund i att arbeta transspråkande är att ha ett interkulturellt förhållningssätt. Men vad innebär det att ha ett interkulturellt förhållningssätt?

Utifrån kursen och dess kurslitteratur så sammanfattar jag begreppet så här:

Ett interkulturellt förhållningssätt innebär att inte bara förståelsen för olika kulturer och värderingar finns utan där man låter alla kunskaper och erfarenheter både språkliga och icke språkliga involveras i klassrummet och på skolan. I ett interkulturellt förhållningssätt nyttjar man individens alla språk och erfarenheter i undervisningssammanhang och sociala relationer. Man förstår hur viktigt språk och kultur är för individens identitet och utveckling.

Men hur införlivar man det här förhållningssättet på en skola och inom undervisningen, hur kan det se ut i praktiken?

Kurslitteraturen gav många konkreta förslag på hur man kan arbeta men det är specifikt en bok som jag vill tipsa om är Jim Cummins bok, Flerspråkiga elever: 

När man som skola vill utveckla sitt interkulturella förhållningssätt är det viktigt att man har en gemensam samsyn på hur utvecklingen ska gå till men också vad det kommer att innebära. En start kan vara att skapa skyltar över skolan med information på olika språk, exempelvis salar eller områden.

Som enskild lärare och personal behöver du visat ett genuint intresse för eleven och dess familj både språkliga och kulturella bakgrund och erfarenheter. Det går att göra med relativt enkla medel.

Vi behöver goda förebilder där vi ser konkreta pedagogiska exempel på hur det kan se ut i verkligheten och framgången av att ändra förhållningssätt. Cummins beskriver hur man som pedagoger använder ”flerspråkiga glasögon” för att förklara pedagoger som betraktar elever med olika bakgrunder, såväl språkliga som socioekonomiska som starka och kapabla att generera kunskaper och inte som passiva mottagare. Ja och hur urskiljer sig då pedagoger med dessa glasögon sig mot andra?

• Man har dagliga aktiviteter som synliggör elevers alla språk, som kan vara att en till två elever tar med sig ord som övriga får lära sig varje dag, alla lär sig hälsningsfraser på de språk som finns.

• Användande av modersmålet uppmuntras i form av att i grupparbeten använda alla språk för att bearbeta arbetet men sedan presentera på svenska eller i faktasökande använda första språket för att bakgrundskunskap men också vidga förståelsen med fler begrepp.

• Genom teknik hitta kreativa sätt att utveckla medvetenheten för språk, geografi och interkulturella realiteter som att använda Google translate för att skapa tvåspråkiga ordlistor, eleven direktöversätter och läraren eller en annan elev stöttar för att utveckla sina ord. Google Earth kan användas för att exempelvis jämföra ursprungsländerna mot Sverige, klimat mm.

• Man kan genomföra tvåspråkiga projekt som att skapa tvåspråkiga böcker och publicera dem eller samarbeta med partnerklasser på andra platser.

Många av dessa tydliga exempel är utan alltför stor ansträngning eller förändring av ens egen planering genomförbara och att börja smått med de två första aspekterna är goda nog för att skapa en stor förbättring för nyanländas syn på sitt eget språks värde och användning i den svenska skolan.

Ett projekt jag själv nu har påbörjat med mina 6.or är ”veckans språk”, det kommer vara ett projekt som involverar de nationella minoritetsspråken i Sverige och de språk vi har i klassen

Som start har vi ”språkinventerat” och kommit fram till att vi har minst 12 olika språk i årskurs 6 (inklusive svenska och moderna språk). Eleverna får ansluta sig till den språkgrupp som den vill arbeta med. Vi har gemensamt tagit fram ett antal ord och fraser som vi anser vara viktiga eller intressanta att kunna på alla olika språk. När språkgrupperna har sammanställt alla skyltar med de olika hälsningsfraserna kommer en plansch att pryda en plats på skolan som alla går förbi och kan lära sig fraserna. Terminen lider mot sitt slut så vi kommer att ha ungefär två språk i veckan att sättas upp. Eleverna är engagerade och jag hoppas att det kommer att resultera i en stolthet över alla våra språk och öka intresset för att arbeta transspråkande.

• Hur har ni skapat ett interkulturellt förhållningssätt?

• Hur får era elever använda sig av alla sina språk i undervisningen?

Maria Friberg

Solviksskolan