Hem > Presentation > Malin Gärds Solviksskolan F-6 > Kooperativt lärande och höga förväntningar
Detta är mitt första blogginlägg som förstelärare och jag känner mig lite som en nybörjare i denna värld. Som lärare på Solviksskolan har jag förmånen att få lära mig en hel del om hur man arbetar med flerspråkiga elever och fokus kommer att därför att ligga mycket kring dessa frågor.
Väldigt tidigt fick vi på vår skolan en bra insikt av våra förstelärare som förespråkade och delade med sig av sina tankar kring Språk- och Kunskapsutvecklande arbetssätt utifrån bl.a annat boken “ Stärk språket - Stärk lärandet”. Det framkom då att det är väldigt lätt som lärare att göra om och förenkla texter m.m. för att anpassa så att alla ska förstå de texter som de möter. För mig blev det ett uppvaknande att det gör det bara lättare för eleven just för stunden, men inte för ett livslångt lärande. Idag använder jag alltid de begrepp som dyker upp och jobbar kring dem istället, och det är här som jag ser det kooperativa lärandet som ett toppenbra verktyg. Kooperativt lärande är något som jag vill lära mig mer om och vill vidareutveckla i min roll som lärare. I mitt uppdrag som förstelärare vill jag med denna blogg dela med mig och berätta om några metoder som jag har testat denna termin i min nya klass.
Kooperativt lärande handlar mycket om samtal där man stöttar varandra och det är viktigt med en trygg miljö som skapar ett aktivt klassrum. Jag har idag en etta och vi skapade redan från start lärpar eller lärgrupper i klassen som vi ansåg kunde hjälpa och lyfta varandra. Lärparen är tänkt att de ska fungera som lärpar i några veckor. För att få igång ett bra samtal mellan dem och lära känna varandra lät vi dem berätta lite om sommaren. Vad de har sett, hört, eller smakat. (Detta hittade vi bland ett av alla inspirerande instagramkonton som finns att ta del av.) Vi genomförde då denna kooperativa övning som heter karusellen. Läs mer om den här.
Här kom samtalen fram naturligt och de elever som kunde skriva fick möjlighet till det annars fick de rita. Detta fick bli starten för vårt arbete med eleverna där de fick chansen att lära känna varandra och arbeta tillsammans.
När jag ställer frågor eller introducerar något nytt använder jag ofta strukturen EPA i klassrummet. Det är en enkel och klassisk metod inom det kooperativa lärandet. Är det någon metod som jag verkligen vill dela med mig av så är det just EPA- metoden. Det är idag mer ett förhållningssätt som jag använder dagligen och det gör att alla elever får vara delaktiga och att det inte bara är de som räcker upp handen som kommer till tals. På detta sätt får eleverna chansen att Enskilt tänka först och slippa stressen av att alla andra kan och inte jag. Därefter får de Parvis med sin bänkkamrat lyfta fram sina tankar. Här har jag som pedagog chansen att gå runt och lyssna och höra vad som sägs och stötta upp om det blir tyst. Till slut lyfter jag detta i helklass så att Alla får ta del av varandras tankar. Ni som undrar vad EPA är vill lära sig mer kan gå in och läsa här
Jag har upptäckt att det är väldigt svårt för yngre barn att dela med sig av sina tankar till sina kamrater, de vill gärna berätta för fröken och visa hur duktiga de är som kan svara på frågor m.m. Detta är något som jag tar med mig och behöver träna på i klassrummet då det kooperativa lärandet går ut på att diskutera tillsammans och ta del av varandras erfarenheter och kunskaper.
Hur anpassar du din undervisning för att alla ska förstå?
Hur får alla elever chans och möjlighet att höras och synas på din skola?
Skulle ni vilja arbeta mer kooperativt på din skola eller gör ni redan det?
Malin Gärds
Solviksskolan