Vi har på vår skola fortsatt vårt arbete med Skolverkets modul: Stimulera läsintresse ur ett jämställdhetsperspektiv. Detta har jag berättat om i tidigare blogginlägg. Jag har även berättat om att vi har arbetat mycket med det faktum att elevernas läsintresse avtar i takt med stigande ålder och vi känner att vi verkligen vill göra någonting åt detta.


Våra diskussioner i arbetslaget under våra träffar har varit intressanta och givande. Vår sista diskussion utmynnade i att vi funderade över om det är elevernas GRIT vi behöver arbeta med?  Är det så att eleverna saknar GRIT som gör att de orkar utmana sig själv och våga kämpa lite mer för att nå utveckling? 

Vår uppfattning är att eleverna tappar lite läsintresse ju äldre de blir och i takt med stigande ålder blir det mer text samt svårare texter som eleverna behöver arbeta med. Vi upplever att eleverna på vår skola ibland har svårt att gå vidare i sin läsutveckling och därmed också att eleverna  får svårt att ta till sig innehållet i texterna. 

Men kan det vara så att vi då anpassar bort elevernas egen arbetsinsats? Kan det vara så att vi i vår iver i skolan anpassar för mycket så att eleverna tappar sin uthållighet? 

Utmaningen för oss pedagoger blir att anpassa och samtidigt utmana eleverna att gå från att lära sig läsa till att läsa för att lära. Vi behöver utmana eleverna i deras egen utvecklingszon. Vi behöver också anpassa lärmiljön så att eleverna kan utvecklas och att skolans förväntningar inte blir en avgörande faktor för elevernas utveckling.

Vi behöver naturligtvis hela tiden utvärdera vår undervisning och fundera över hur vi kan utveckla undervisningen. De ligger djupt rotat hos oss att rannsaka oss själva och fundera över vad vi kunnat gjort bättre. 


Följande artikel är tagen  från Ämnesläraren, ges ut av Lärarförbundet.


 > Anpassa inte bort elevernas egen arbetsinsats


Om det nu är så att vi ibland kanske anpassar bort elevernas uthållighet, hur kan vi då hjälpa eleverna att utveckla sin GRIT?

När jag sökte efter några tips och metoder så hittade jag den här artikeln:


> Grit är grejen om du vill lyckas i skolan


Inledningen i artikeln är följande:

“ Motivation är en motor i allt lärande. Forskning visar att en alldeles speciell sorts motivation är avgörande för att nå resultat i skolan- grit, eller det vi i dagligt tal kallar jävlar anamma.”


Agneta Gulz, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, anser att man i skolan skulle lägga mer tid på att utveckla elevernas drivkrafter istället för att få eleverna att tro att det finns en enkel lösning. Hon anser vidare att det finns inget lärande som hela tiden kan vara roligt. 

I artikeln skriver hon också om fyra sätt att skapa motivation, enligt hennes sätt att se på frågan. 


Detta låter kanske som en enkel sak att lösa. Men det är ju knappast det. Hur mycket kan vi påverka genom att förändra och utveckla lärmiljön på skolan? Detta är något som vi förhoppningsvis arbeta kommer att arbeta med i höst. 


 Det är kanske inga nyheter, vi har hört talas om GRIT och vi vet vad motivation kan göra med elever. Vi som pedagoger vill ju väldigt gärna att undervisningen skall vara spännande, utvecklande och att det skall väcka nyfikenhet hos eleverna. 



Tack för att du tog dig tid att läsa mina tankar!

Ann-Christine Carlsson

Sörviks skola F-6