Läscoach?   

Mitt första blogginlägg! Jag aldrig kunnat drömma om att jag skulle blogga! Men nu händer det och det känns overkligt och lite konstigt. 

Jag har funderat mycket på vad jag skall blogga om. Men jag landade ganska fort i att det skall handla om läsning! Det är något som ligger mig oerhört varmt om hjärtat.

Dessa magiska ögonblick när jag förstår att en elev plötsligt inser vad det står eller de ögonblick när en elev plötsligt vill prova att läsa och börjar ljuda ihop några enkla ord! Det är verkligen magiska ögonblick och stunder som bl.a. gör att läraryrket är det mest fantastiska yrke man kan ha.

I år har jag förmånen att vara mentor för 19 st åk 1. Så underbart att möta dessa förväntansfulla elever och varje dag få delge dem min kunskap om lärande! Deras nyfikenhet på skolan och skolarbete är härlig att se och att förvalta den nyfikenheten ställer stora krav på mig som lärare. 

Jag har organiserat läsinlärningen i små grupper i min klass. Vi kallar det för Kiwigrupper. Det är nog mest för att böckerna har en liten kiwifågel på framsidan. Dessa böcker köptes för många år sedan men de väcker fortfarande intresse och eleverna tycker att det är roligt med nya böcker varje vecka. Eleverna ropar: -Ja!!!! när jag säger att det är “Kiwipass”. 

Att knäcka läskoden kan vara roligt, svårt och tålamodsprövande men ytterligare utmaningar kommer sedan! Hur skall vi arbeta för att bibehålla läsglädjen och fortsätta utveckla läsningen till högre nivåer? Ibland har vi på vår skola upplevt att det varit svårt att hitta litteratur som passar och att det har varit svårt med motivationen.

Vi kan läsa i tidningar, höra på TV, ta del av olika forskningsrapporter som berättar att läsförmågan hos elever när de blivit lite äldre, avtar och de har svårt att tillgodogöra sig svårare texter.

Hur kan vi pedagoger hjälpa till att få eleverna att bibehålla och vidareutveckla läsningen? Det är många olika sorters texter som eleverna skall kunna läsa och ta del av! Den pedagogiska utmaningen blir inte längre att lära eleverna läsa utan att få eleverna att vilja läsa! Det är en stor utmaning som kräver mycket av oss pedagoger.

Vi har diskuterat detta en hel del på den skola som jag arbetar på. Vi har pratat om bl.a. ha olika temaveckor med olika genrer, spöktema, fantasytema, perioder med faktatextskrivande osv. Detta för att få eleverna intresserade av olika genrer och därmed kanske fortsätta utveckla läsningen och läsglädjen.

Det vore intressant att höra hur ni arbetar för att behålla läsglädjen för de äldre eleverna.

Jag har precis fått en bok i min hand som heter Läscoachens ABC, författare Maria Björsell.  

Den lyfter en del intressanta tankar. De elever som hittat läsglädje upplever gärna att de vill läsa ännu mer. Men de elever som inte känner läsglädje tappar lätt sin motivation, de eleverna hittar ofta ursäkter till att inte läsa. När läslusten sjunker är det vår uppgift som pedagoger att inspirera dessa elever. Boken tar upp hur vi kan utveckla vår roll och kanske och bli lite mer ”läscoach”. En läscoach tror på elevens förmåga att hitta sitt eget driv i sin egen läsutveckling, oavsett om eleven har svårigheter eller goda förkunskaper. För att en läscoach skall lyckas är nyckeln det coachande samtalet och det främsta verktyget är ett coachande förhållningssätt, detta enligt boken.

Min fundering är om vi pedagoger måste utveckla vårt förhållningssätt eller sätt att inspirera och entusiasmera de något äldre eleverna. Ska vi bli mer ännu coachliknande eller är det helt fel sätt? Detta är väl egentligen inte något nytt för oss pedagoger. Vi arbetar hela tiden med att peppa och coacha elever. Men vad är tricket för att få läsglädjen att vara kvar och fortsätta utvecklas? Hur kan vi hjälpa eleverna att hitta sin inre motivation som ger en drivkraft till att utveckla sin läsning?

Frågor att fundera över:

Ann-Christine Carlsson

Sörviks skola F-6