Minska stressen, kunskap är för framtiden

Det är sluttampen av höstterminen, åter dags för kunskapsregistrering. Mycket händer i skolan sista veckorna, för oss lärare men även för våra elever. När jag blundar kan jag nästan höra arapapafågeln på julafton skråla som i ett eko inom mig. Samma signaler hör jag från mina egna två barn, mamma det är mycket nu, hur ska vi hinna..?

Mitt blogginlägg glider osökt in på ordet stress, ett ord som inte ska få för stor plats i skolan.  

Flertalet elever klarar skolans ämnen, kompisrelationer och annat utan alltför stora bekymmer, andra får kämpa lite men klarar det. Så till den grupp av elever som av olika orsaker ligger långt från godtagbara kunskaper, orsaker som kan bero på att man är nyanländ med helt annat förstaspråk eller har stora svårigheter i inlärningen. 

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om vikten av att bygga relationer som lärare, se mina elever. Här är det extra viktigt.

Ett hus står inte stadigt om inte en stabil grund finns, samma gäller i skolan. Det gäller att bygga en stabil grund av kunskaper. Är det fel att tänka långsiktigt? Nej jag tycker inte det, kunskaper ska hålla och det behöver ibland få ta tid.

För elever som är nyanlända ska ett nytt språk läras in, både till vardagsspråk och skolspråk, det tar tid och är rätt självklart. För elever med inlärningssvårigheter är tid också viktigt, bygga kunskaper långsiktigt. 

Jag har mött elever som kämpar, sett deras frustration när det ändå inte når fram till godtagbara kunskaper. Ögon som speglar misslyckande, uppgivenhet, stress -  varför kämpar jag, det är ändå ingen idé? Här är en relationsskapande undervisning extra viktig, se eleven för allt han eller hon kan, lyfta det och lyfta blicken framåt. Jag måste visa vägen, visa att jag tror, aldrig tappa hoppet.

Olika ämnen har sitt innehåll, sitt språk men lika viktigt är att undervisa i de viktiga verktyg eleverna behöver för att lära. När vi lär oss cykla har vi kanske stödhjul först, en vuxen som håller i en stödpinne till cykeln. Undervisningen måste få vara lika, stödhjul och stödpinne, visa på huret, ge olika metoder, strukturer, strategier och verktyg för att underlätta vid inlärning. Undervisa i hur jag lär mig helt enkelt.

Tänka långsiktigt, målen kanske inte kan nås nu men om ett-två-tre år, inte tappa hoppet, det måste få vara ok att tänka så, även som lärare. Det här betyder inte att jag inte har höga förväntningar på mina elever, tvärtom. Jag använder de viktiga begreppen, ser till att utmana, flertalet når målen redan nu. Det är de med behov av mer tid, behov av stöttning jag inte vill ska tappa hoppet och ge upp. Jag vill att de ser att ljuset finns i tunneln, att det de lär sig nu, byggstenarna i grunden är värda massor. 

Mer tid, mindre stress. Ibland en nöt att knäcka men hur kan vi göra tillsammans för att ändra detta? 

Hur gör vi så att elever inte tappar tron på sig själva när det ibland är kämpigt? 

Vilka stödhjul behöver dina elever för att lyfta blicken för att se framåt? 

Anki Nordmark

Solviksskolan