Hem > Presentation > Anki Nordmark Kyrkskolan 7-9 > En lärares betraktelser

En lärares betraktelser

Senaste tiden har jag funderat mycket över min roll som lärare, vilken ledartyp jag är, vad som är viktigt för mig och hur det gestaltar sig i min undervisning. 

Ledarskap i klassrummet är viktigt, att vara tydlig, strukturerad, engagerad och fånga elevernas intresse. Men även utanför klassrummet behöver jag vara en engagerad lärare, eller snarare en vuxen som visar intresse för mina elever. För mig är det här jag skapar de viktiga relationer med mina elever som jag sedan fortsätter förvalta i klassrummet.

När vi läste SRI - Att motverka rasism i förskolan och skolan och kom till modul 5 hittade jag ordet som bäst beskriver mig i min lärarroll - det relationella arbetssättet. Se och bekräfta varje elev för den han eller hon är, lyfta och vara positiv så att varje elev utvecklas utifrån sina förutsättningar men också känner att de är viktiga och känner en samhörighet. 

Som barn var jag det som till vardags benämns som skolflicka, pluggade alltid, det var viktigt att nå bra betyg och göra det läraren sa. Som person var jag väldigt tystlåten, ville inte gärna ha ordet och räckte helst inte upp handen. Jag föredrog att visa mina kunskaper genom prov, läxförhör och skrivuppgifter. Min klass under låg- och mellanstadiet var liten, trygg, vi kände varandra. Det var under en tid då undervisningen och lärarna var mer fyrkantiga och tydliga, det var tyst i klassrummet. Jag kunde mycket, lärde mig snabbt men var samtidigt väldigt osäker, något den vuxna i mig värnat om att jobba bort i mina klasser.  

För mig är det tydligt att den elev jag var i skolan har format mig till den lärare jag är idag. Jag iakttar mina klasser och grupper, vilka elever det är jag möter.  Elever som är tysta finns idag med, elever med svårigheter i inlärningen, elever med ett annat modersmål, elever som är oroliga inom sig, elever som har svårt att vara stilla, elever som är nyfikna och vill lära sig, ivriga att veta mer och elever som är högpresterande och nått längre än sina klasskamrater. En stor kombination av personligheter som jag behöver nå så alla får chansen att utvecklas. Men hur gör jag?

Ledarskap för mig är inte bara att vara en tydlig ledare med struktur. Det handlar lika mycket om att vara närvarande, engagerad, att söka ögonkontakt, ge tid, inte vara rädd att stanna upp utan låta eleverna få tid att tänka. Det gör inget om det är tyst i några sekunder där alla får tänka utan att räcka upp handen. Genom att ge den extra tiden ger jag fler elever chansen att svara mer än de 2-3 som oftast som alltid svarar. 

Bygga relationer utanför klassrummet handlar mycket om att visa intresse för elevernas olika intressen. “Se mig, för här är jag”. Genom att utanför klassrummet prata om det som intresserar mina elever, visar jag att jag ser dem, bryr mig. För mig har det varit vägvinnande i klassrummet då jag lättare har eleverna med mig. Det räcker ofta med en blick, att ruska lätt på huvudet eller en hand som stoppar för att avbryta stök och upprätthålla arbetsro.

För några år sedan var Bo Heilskov Elvén hos oss i Ludvika och föreläste. En del av det han sa kunde uppfattas provocerande,  men hos mig fastnade främst ett uttryck han flera gånger poängterade  “hade eleven kunnat göra annorlunda så hade han eller hon gjort det”. De orden har följt mig och jag tänker ofta om jag möter en elev som har svårt att sitta still, att vara tyst och som uppfattas som stökig, hade eleven kunnat sitta still, vara tyst när det förväntas  så hade han eller hon gjort det. Att hörsamma när de har behov av att prata eller röra sig, visa att det är ok men samtidigt visa hur de kan göra så ger jag dem verktyg för att lyckas. Om en elev behöver röra sig kan jag räkna med att flera har samma behov, det är en hint för mig att vi pausar undervisningen och tar en bensträckare.


Elever med olika modersmål, använda elever som resurs för varandra. Få chansen att samtala och diskutera på sitt språk i en liten grupp eller i par tillsammans med studiehandledare för att utveckla kunskaperna med hjälp av det starkaste språket men samtidigt bygga ut ordförrådet i svenska. 


De eleverna som fick mig att börja tänka kring min lärarroll då - de tysta eleverna? Även här ser jag till att bygga relation utanför klassrummet, hitta intressen. Det skapar en trygghet och jag lär mig mer om när och hur mycket jag kan ge ordet i klassrummet. Annars går jag fram till dem och stöttar. För deras talan från den plats de sitter.


Skapa trygga klassrum där man törs tala. Tillåtande klimat där vi kan skratta tillsammans men även ha allvar. Vikten av att se våra olikheter som styrkor och komplement, vi är alla viktiga pusselbitar. Skapa ett vi, ett ömsesidigt förtroende.  


Som lärare har vi många olika metoder och knep, olika övningar som ger eleverna möjlighet att träna sina förmågor och visa sina kunskaper. Många är redan kända och självklara för oss men kanske kan någon ändå ta tips av mig. Att samtala i par eller mindre grupp ger dem möjlighet till mindre sammanhang, jättebra för de tysta eleverna men även för elever med annat modersmål. Jag som lärare styr grupperna jag sätter samman, kan vara att jag vill låta elever få samtala på sitt modersmål och samtidigt få ord och begrepp på svenska av klasskamrater som kommit längre i svenska språket. Hemgrupp/expertgrupp, bikupa och EPA är här bra metoder.


I en grupp där det är oro på flera håll kan det vara bra att stärka med övningar som inte är knutna till undervisningen, få eleverna att samarbeta genom lekar, spel, tävlingar där allas olika egenskaper behövs. Moment där man har roligt tillsammans, få diskutera andra ämnen än de som är anknutna till kursplanen. Modellera via icke laddade ämnen, lära eleverna hur de ska göra. Kanske avsätta en vecka till olika gruppstärkande övningar, skapa en bra gruppdynamik så blir det sedan lättare att nå alla. Vilka typer av övningar är beroende på den grupp av elever man har. Jag avslutar därför med några frågor för att få dig att reflektera över din roll som lärare;


Anki Nordmark

Kyrkskolan 7-9

#ledarskap i klassrummet  #relationellt ledarskap