Känner du att ditt skapande har kraft att påverka människor? Vare sig det är unga, personer med psykisk ohälsa, funktionsvariationer, eller människor du ännu inte mött ännu, men att du inte riktigt hittat formen för hur du kan använda den kraften mer aktivt och medvetet i samhället? Det finns något som kallas för Teaching Artists och att det finns ett globalt nätverk där kreatörer stöttar och inspirerar varandra.

Teaching Artists är kreatörer som använder sitt skapande som verktyg för utveckling och förändring hos människor och i samhället. Det är när en dansare leder workshops för ungdomar i skolor där rörelsen används för att utforska identitet och tillhörighet. Eller när en skådespelare använder improvisation som metod för att utveckla empati hos personal inom vården.

Teaching Artists använder konst och kultur som handling, inte bara som uttryck. De verkar i gränslandet mellan konst, pedagogik och samhällsengagemang, skapandet blir ett verktyg där kreativiteten blir process, metod, kraft och riktning. Teaching artistry är konsten att skapa lärande, utveckling och förändring genom konstnärliga processer. Detta är en redan etablerad rörelse och vi vill lyfta den ännu mer i Sverige. Vill du vara med?

Vi bjöd in Madeleine McGirk Rutherford, medgrundare av ITAC, det första globala nätverket för undervisande konstnärer som arbetar med social utveckling. Hon delar med sig av sina erfarenheter där konst används som en aktiv kraft för samhällsförändring. Med bakgrund inom teater, film och utbildning arbetar hon med konst för att förändra samhället på riktigt. Hon är en efterfrågad talare, medskapare av Young and Emerging Leaders Forum, och konstnärlig ledare för Inner Development Goals Summit.

Under denna digitala träff får du ta del av hennes resa, lärdomar, exempel och insikter i hur Teaching Artistry vuxit fram globalt. Du får en tydlig förståelse av vad en Teaching Artist är och vilka möjligheter som finns för dig som konstnär, kulturskapare eller kreatör som vill använda ditt uttryck för att bidra i samhället. Hur kan du skapa mening, samverka och utveckla din konst i praktiska sammanhang utanför det egna ateljérummet eller scenen.

Skriftlig sammanfattning av mötet

Sammanfattning

Webbinariet samlade en mindre grupp kulturskapare och aktörer (bl.a. inom dans, teater/impro, keramik/skulptur, film/berättande, museipedagogik samt regional kulturutveckling) med ett gemensamt intresse för hur konstnärliga processer kan bidra till lärande, inkludering, hälsa och samhällsförändring. Madeleine McGurk-Rutherford (ITAC) introducerade fältet Teaching Artistry och gav exempel på hur konstformer kan användas som verktyg för att stärka delaktighet, bygga gemenskap och adressera samhällsutmaningar.

1) Incheckning: vilka är i rummet och vad söker de?

Deltagarna presenterade sina konstformer och sin nyfikenhet. Flera uttryckte att de var nya inför begreppet Teaching Artistry men kände igen ambitionen: att använda konstnärlighet i andra sammanhang än “enbart” konstnärlig färdighetsträning—t.ex. i skola, vård, civilsamhälle, integration, klimat, konflikter och psykisk hälsa.

2) Vad är Teaching Artistry?

Madeleine beskrev Teaching Artistry som ett brett internationellt yrkesfält (med många närliggande termer: community arts, participatory art, socially engaged art, kulturell mediering m.fl.). Kärnan är att Teaching Artists aktiverar andras lärande och skapande genom konstnärliga processer—ofta med ett socialt syfte.

En viktig distinktion lyftes:

• Konstnär/konstpedagog: fokus på att utveckla färdighet/kompetens i konstformen.

• Teaching Artist: använder konstformen som verktyg för att utforska något annat (t.ex. känslor, identitet, relationer, hälsa, demokrati, klimat). Kvalitetsmåttet är inte “hur bra verket blir”, utan vad processen möjliggör.

3) Varför behövs det?

Gruppen diskuterade att konstnärliga processer ofta skapar upplevelser av liv, flow, resonans och kontakt. Det kopplades till samhällsproblem där roten ofta är motsatsen: isolering, hopplöshet, polarisering och brist på lyssnande. Poängen blev att konstnärliga processer kan fungera som ett slags “motmedel” genom att skapa gemenskap, mening och handlingskraft.

4) Exempel på Teaching Artistry i praktiken

Madeleine gav flera exempel, bland annat:

• “School of the Impossible” (Brasilien) inom ITAC Impact Climate: ett immersivt, spelbaserat drama- och berättelseupplägg med barn (8–10 år) där de genom fiktion, rollspel och skapande utforskade klimatfrågan, hopp och handlingskraft. Barnen skrev “framtidsböcker”, engagerade vuxna och tog ledarskap i att formulera vad som behöver göras nu.

• Konflikttransformation genom teater (t.ex. playback theatre / forum theatre): deltagare får pröva andras perspektiv, vilket kan bidra till re-humanisering, empati och samarbetsmöjligheter i låsta konflikter.

• Arts & Health: exempel där dans och sång kopplas till välmående, minskad isolering och snabbare återhämtning i vissa grupper (ex. Parkinson och postnatal depression nämndes som illustrationer på hur konst kan påverka hälsa via gemenskap och kroppslig/psykologisk aktivering).

5) Etik och samskapande

En viktig fråga kom upp: startar projekt oftast med konstnärens idé eller med communityts behov?
Svar: det kan vara både och, men Teaching Artistry behöver vara etiskt förankrat och helst community-led/co-created. “Parachuting in” med ett “räddarkomplex” kan bli skadligt. Deltagarnas egen agens och medskapande är centralt.

6) Breakout rooms: samhällsutmaningar och rotorsaker

I grupper identifierades främst:

• Isolering/ensamhet

• Polarisering och opposition

• Rädsla och brist på trygghet

• Brist på lyssnande och dialog

• Spår av “pandemins eftersläpning” i socialt liv och samverkan

Rotorsakerna kopplades till individualisering, frånkoppling och minskad kollektiv känsla.

7) Från problem till handling: logikmodell och indikatorer

Madeleine introducerade ett enkelt ramverk (logikmodell):

• Inputs (resurser: tid, material, finansiering, kompetens)

• Aktiviteter/Outputs (vad man gör och producerar)

• Outcomes (förändringar man vill se)

• Indikatorer (hur man märker/mäter att förändring sker)

Detta kopplades till att kunna formulera projekt och visa värde—särskilt viktigt i dialog med andra sektorer.

8) Breakout rooms 2: hur kan era konstformer möta rotorsakerna?

Deltagarna gav idéer som:

• Impro/rollspel/cosplay för att sänka trösklar, skapa lek, minska rädsla och bygga kontakt.

• Skapande rum/hubbar där man “kommer som man är” och provar enkelt.

• Skulptur/lera som hjälper människor att landa i sig själva och därifrån kunna möta andra; exempel nämndes med barn som inte går i skolan och hur deltagande förändrats över tid.

• Film/berättande och humor som verktyg för att göra lärande lättare och mer tillgängligt.

9) Finansiering och “språket” för att bli förstådd

En central diskussion handlade om att kulturmedel minskar och att fältet ofta är underfinansierat. Madeleine betonade:

• Om projekt ger hälso-, utbildnings- eller kriminalvårdsresultat kan finansiering ibland sökas i de budgetarna (inte bara kultur).

• Nyckeln är ofta att hitta rätt personer, prata i mottagarens “sektorspråk” och kunna visa resultat (inkl. social return on investment / besparingar).

10) ITAC: nätverket och nästa steg

Madeleine presenterade ITAC:

• Globalt nätverk med tusentals medlemmar från många länder

• Konferenser vartannat år, “think tanks” online, resursbank och medlemsplattform

• Medlemskap för individer är gratis

• “Hubs” drivs av organisationer (mot avgift) som vill utveckla fältet nationellt/regionalt

• Sverige har i nuläget ingen hub, men intresse uttrycktes att starta något (hub eller självorganiserat kollektiv)

Avslutningsvis uppmuntrades deltagarna att gå med, använda resurserna och ev. göra en gemensam kurscirkel/kollektivt lärande under våren. Man pratade också om att skicka ut presentation, inspelning och tidrapport-länk samt eventuellt boka uppföljning.

ITAC Hemsida | https://itac-collaborative.com