På gång i vår katolska klosterkyrka

I dag har vår kära

Sr M. Patricia O.Ss.S.

* 7 januari 1927 återvänt till Vår Herre.

S:ta Birgittas abbedi Pax Mariæ, Vadstena

28 oktober 2021 R.I.P.

”I know that my Redeemer lives”

Sr M Patricia (23 oktober 2021)

Begravningsmässa 25 november kl 11.00 i S:ta Birgittas katolska kyrka, Vadstena, ljus klädsel.

Efter gravsättning inbjudes till minnesstund i Kungasalen.

Tacksam för besked om deltagande till Vadstena begravningsbyrå senast 19/11, tel 0143-104 80

I stället för blommor:

Tänk t ex på Sancta Birgitta Klostermuseum Bankgiro 5828-6642

Varmt tack till Vadstena Hemtjänst för kärleksfull hjälp.

Sr M. Patricia O.Ss.S., S:ta Birgittas abbedi Pax Mariae, Vadstena 7/1 1927 - 28/10 2021

Sr Patricia växte upp i Nya Zealand, där hon bl.a tog lektioner i musik och påbörjade en lärarutbildning. Men sedan kom sjukdomen tbc i vägen och hon fick vistas på ett sanatorium i flera månaders tid. Hon var den första patient i Nya Zealand som fick den svenska medicinen Paramycin och Streptomycin, botades av dessa, och därigenom grundlades säkerligen en förkärlek för Sverige. I slutet av 1951 åkte hon till Sverige, lärde sig svenska och fick först plats i en porslinsaffär och så småningom som engelsklärare i en privatskola.

Under lång tid kämpade hon med en kallelse som växte sig allt starkare och hon bodde som gäst hos Birgittasystrarna i Djursholm en viss tid. 1960 blev hon upptagen som postulant hos Birgittasystrarna i Vadstena. Dessa Birgittasystrar tillhörde heliga Moder Elisabeth Hesselblads gren av vår orden. Senare bad hon att få övergå till den medeltida grenen och inträdde 1962 i Abdij Maria Refugie i Uden, Nederländerna, varpå det var dags att lära ett nytt språk igen.

I Uden blev hon kvar till 1968 då hon blev tillfrågad om att åka till Sverige eftersom Uden 1962 hade blivit ombett av kyrkliga myndigheter att överta klostret i Vadstena och där återinförde den gamla observansen 1963. Systrarna som kommit då behövde hjälp. Så kom det sig att hennes fallenhet för att undervisa ledde fram till att hon alltmera fick hand om alla studiebesök och skolklasser som kom hit för att höra om katolska kyrkan, ordensliv och den heliga Birgitta. Först skedde det i det nuvarande gästhemmet men efter att vi 1973 hade byggt en kyrka och ett nytt kloster kom de oräkneliga visningarna att ske i den vackra kyrkan, där hon orädd blandade olika slags åldersgrupper, vilket hon bemästrade oförglömligt och med stor humor och ett förvånansvärt och avundsvärt gott minne. Detta fortsatte hon med nästan fram till 90-års åldern. På slutet kom barnen och sade: ”Min mormor hälsar till dig, hon var här när hon var barn och min mamma har också varit här”. Hon gjorde ett oförglömligt intryck på dem hon mötte. Fram till de sista två åren spelade hon också troget orgel varje söndagsmässa.

Sr Patricia var under många år rådssyster i vår kommunitet i olika omgångar fram till 1991 och var ofta tidigare klostrets talesperson utåt och blev en känd personlighet både i samhälle och massmedia.

Tillsammans med P Niklas de Goede SCJ gjorde hon ett stort arbete under många år med att få vår unika tidegärd, Cantus Sororum, anpassad till de nya liturgiska föreskrifterna med början efter Andra Vatikankonciliet. P Niklas adapterade de medeltida melodierna först till latin, senare till svenska, och Sr Patricia provsjöng allt och skrev ner texterna medan P Niklas kompletterade med noterna.

Sr Patricia var en stor Birgittavän, mycket historiskt bevandrad och ansvarig för vårt bibliotek ända till slutet. Många Birgittaforskare har uppskattat och dragit nytta av hennes stora kunskaper och den litteratur hon lyckats samla om den heliga Birgitta och om Birgittinorden.

Ett långt och rikt jordeliv är till ända. Må hon nu vila i frid hos vår Herre.

Tack Sr Patricia!

Dina medsystrar