Leningrad

Resan gick med buss från Filipstad till Stockholm vidare med färja till Viborg. Gränspassagen var en upplevelse som jag inte glömmer, tullarna kontrollerade samtliga väskor minutiöst. Det kom omedelbart en reaktion på grund av att i min resväska fanns damskor (frugans) vilket tydligen inte var normalt för deras del.

Då en reskamrat passerade metalldetektorn gav den utslag och han fick tömma samtliga fickor och till o med plånboken på ett bord för kontroll, efter kontrollen rafsade de bara ihop.När vi kommit igenom tullen och väntade på de övriga ställde sig frugan för att röka, då kom en vakt med vapen på en gång och påpekade att hon stod på fel sida om en vit linje. Vidare gick de igenom bussen och beslagtog bland annat helt vanliga svenska veckotidningar. Det var en uppskakande upplevelse hur stor skillnad det var mot ett västlands tull. Bananer var också förbjudet att föra in i landet.

Vi fortsatte med bussen vidare mot Leningrad, det var inte tillåtet att stanna med bussen, på vissa punkter stoppades bussen och polis eller någon typ av vakter kontrollerade att samtliga passagerare var kvar i bussen. Enligt chauffören var vi tvingade att köra speciella vägar så det fanns en viss oro för att vi skulle komma vilse eftersom skyltningen av vägarna var minimal och på ryska. Efter vägen fanns en sorts ramper som vi först inte förstod vad de var bra för, men snart såg vi att de var avsedda för reparation av bilar, det reparerades bilar utefter vägarna lite här o där. Byggnader och annat vi såg var grått precis som jag väntat mig. Vi gjorde ett besök i en tunnelbanestation, och det var en upplevelse i sig. Stationen låg förhållandevis djupt ned i marken. Keramikbeklädda tak och väggar. Ljuskronor i taket. Det fanns inte det minsta klotter på väggarna och otroligt välstädat.