HBTQ är ett begrepp som syftar på homosexuella, bisexuella, transpersoner och personer med queer uttryck och identiteter. I Sverige idag ingår ca 1,2% av 1000 invånare i samkönade äktenskap (Statistikmyndigheten 2018). Ett jämlikt samhälle bygger på de mänskliga rättigheterna som är oberoende av etnicitet, kön, läggning och religion. Det handlar om att människor inte ska diskrimineras endast på grund av exempelvis sin könsidentitet. Att vara emot HBTQ är i strid mot den grundläggande principen människans lika värde och rättigheter. Det är direkt ett brott mot de mänskliga rättigheterna (Riksdagen, 2006). EU har sagt att alla i den Europeiska Unionen har alla rätt att behandlas jämlika, de arbetar mot homofobi samt diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet och könsegenskaper (EU publikationsbyrå, 2020). Enligt globala organisationen ILGA, som bevarar och försvarar sexuella minoriteters rättigheter så rankas Polen som ett av det sämsta länderna i EU för sexuella minoriteter. Ungefär en tredjedel av Polen består av HBTQ fria zoner (Sveriges Radio, 2021).

Polen som tidigare nämnt är det mest representativa landet för HBTQ rättigheter i EU. Där har sexuella minoriteter inte något skydd mot diskriminering då landet bland annat har HBTQ fria zoner. Hur kan detta tolereras av EU när Polen tydligt bryter mot mänskliga rättigheter och EU:s grundprinciper? Polen strider mot de mänskliga rättigheterna genom att homosexella inte är tilåtna i kyrkan. HBTQ personer får inte demonstrera och många klassar sexualiteter som avviker från normer som en sjukdom. I Polen förknippas HBTQ rörelsen starkt med Vänsterpolitiken och därmed kommunismen vilket har en negativ koppling till landets historia (Sveriges Radio, 2021).

EU har under de senaste årtiondena uppmanat Polen att se över sina rättigheter för HBTQ invånare för att följa Europeiska lagar. Dessvärre har detta inte givit något märkbart resultat.

I Polen är den katolska kyrkan dominerande och landet anser därför att lagar om fri sexualitet skulle vara demoraliserande och hämma deras traditioner. Eftersom situationen för HBTQ endast har blivit värre i Polen har EU tvingats använda strängare metoder. Under pandemin hotade man att dra tillbaka bidrag för Covid-19 i de regioner där Artikel 2 inom EU:s humanitära lagar bryts. Beslutet stöddes av EU:s ekonomiska kommissionärer som ansåg att Polens lagar strider mot EU:s grundläggande principer och gör att landet inte bör ta del av organisationens bidrag (Euractiv, 2021).

EU:s hot om att dra tillbaka Covid-19 bidraget nådde inte fram. Polen fortsatte med sina förtryck mot HBTQ personer och de har fortfarande inte infört skydd mot sexuella minoriteter. Homofobi hatet ökar fortfarande och det sker ingen förbättring. Politikerna i landet gör inte heller någonting för att ändra eller förbättra situationen. Sammanfattningsvis är EU medvetna om problemet och jobbar för att det ska ske en förbättring. De gör åtgärder men utan direkta resultat. Därför måste deras åtgärder stärkas eftersom att HBTQ personer ska ha samma grundläggande rättigheter, för i dagens samhälle ser verkligheten inte ut så.