Länder som Litauen och Sverige framställer sig själva som ideala länder. Men vi alla vet att bakom ridåerna finns det en hel del bekymmer. I skuggorna i världens föregångsländer, döljer sig olika problem. Under de senaste åren har världens demokratiska utveckling minskat (Freedom House, 2021). Både Sverige och Litauen är inte immuna mot detta, och det är dags att inse att vår demokrati faktiskt är hotad innan det är försent.

Litauen är ett av de övergångsländer, som utsätts för en intensiv ökning av en öppen organiserad brottslighet, sedan landet förklarades som självständig 1990. Däremot har stora förändringar trätt fram sedan slutet av 1990. Litauen har dock ägnat avsevärda resurser för att övervinna problemet, under en sån kort tidsperiod som möjligt. Samarbeten har påbörjats med internationella organisationer både på teoretisk och praktiskt nivå. De största fallen handlar om intern korruption och maktmissbruk inom domstolen, däribland 54 personer, inklusive domare, advokater och tjänstemän. Sjukvården är ett annat exempel där korruption förekommer.

Media pekar ut och ramar in, politiker vänder kappan efter vinden och inför nya lagar, myndigheter och politiska linjer. Det blir allt svårare för muslimer och judar i Sverige att ha möten eller konferenser på grund av att en del inte vågar komma. I Sverige har det normaliserats att man andrafierar svenska muslimer, man ser de som ett potentiellt hot och ett problem som måste åtgärdas, men framförallt har svenska muslimer målats upp som en fara för samhället. Detta är ett väldigt stort problem för demokratin, och särskilt för svenska muslimer. Demokratin urholkas när man driver den här typen av politik. Islamofobin har vuxit så pass mycket att muslimer i Sverige har svårt att boka lokaler (DO, 2013), föreningar får sina bidrag indragna (Omni, 2017), extra säkerhetsåtgärder krävs och konstant bevakas möten och enskilda personer av myndigheter och media (Bergmark, 2015). Det är absurt att vissa gruppers yttrande-, åsikts-, mötes och religionsfrihet fråntas, detta är ett tydligt exempel på en inskränkning av demokratin.

Utrikes födda samt unga och äldre personer är underrepresenterade i Sveriges politiska församlingar. Personer med hög utbildningsnivå och med höga inkomster är överrepresenterade bland förtroendevalda. Enligt regeringen (u.å) förekommer det också skillnader i valdeltagande mellan inrikes och utrikes födda personer. I riksdagsvalet 2014 röstade 89 procent av de inrikes födda jämfört med 72 procent av de som är födda i ett annat land än Sverige. Valdeltagandet är framförallt lägre bland de utrikes födda som kommer från Asien, Afrika och de delar av Europa som inte tillhör EU. Minskad valdeltagande drabbar demokratin. Demokratiskt deltagande är en rättighet. Den representativa demokratin bygger på det förtroende som väljarna ger politikerna vid de allmänna valen. Frivilligt valdeltagande har en tendens att gynna de som har makt och finansiell kapacitet att mobilisera stora grupper kring sina politiska ideer. Vilket innebär att representationen hos icke-privilegierade och utsatta grupper krymper och tillslut tystas ned, och vad vore demokratin utan ett folkstyre från alla hörn i Sverige?

Den politiska förmågan finns, men problemet är att den politiska viljan saknas helt och hållet för diskussioner kring vissa frågor. Ett exempel där man har bevisat att det finns en politisk förmåga är när ramkonventionen trädde fram 1997. (SOU: 1997: 193) Enligt ramkonventionens bestämmelser har Sverige åtagit sig att nationella minoriteter fullt ut ska kunna utveckla sin potential och ha samma förutsättningar i samhället som majoritetsbefolkningen. När man driver en politik gentemot exempelvis svenska muslimer, så förklaras muslimer som ett problem, en börda och en belastning. Dessutom så finns det människor som känner att de vill ta lagen i egna händer för att få bort problemet. Dagens etablerade politiker medvetet eller omedvetet är med och upprätthåller tanke godsen som leder till att högerextrema grupper faktiskt utövar våld i sin förlängning. Högerextrema terrormord har ökat med 709 procent (Cantwell, 2020 25 nov). Men tyvärr vill inte allmänheten inse detta, och istället pekar ut en viss grupp som sedan blir samhällets nästa syndabock.

Trots att man kan indikera att högerextrema grupper faktiskt utgör ett hot mot vår demokrati är det faktiskt utmanande och självmotsägande att helt förhindra extremistorganisationer att yttra sig. Å ena sidan är demokratin även ett rationellt styrelseskick, det bygger på att man kan väga bra och dåliga argument mot varandra. Utan yttrandefriheten så kommer inte alla sidor att komma fram, då har du inte tillgång till olika perspektiv och fakta. I det moderna samhället vi lever i måste man väga in alla olika gruppers erfarenheter och behov. Om samhället ska förbättras och demokratin ska förstärkas måste alla röster höras. Utan människors erfarenheter försvinner en byggsten i det demokratiska samhället.

Å andra sidan kränker många högerextremist organisationer folks rättigheter och strider mot våra grundlagar. I nuläget tystas röster i det offentliga samhället ned, och det leder till att en sjok av erfarenhet och en sjok av mänsklig kunskap försvinner. En individ i ett demokratiskt samhälle ska inte behöva bli rädd och tyst för att yttra sig, självklart är hoten och hatet ett direkt hot mot demokratin. Hatet är en faktor till varför människor slutar engagera sig eller inte ens vågar engagera sig. I det långa loppet är det här ett demokratiskt problem. Ett betydelsefullt citat av Martin luther king “Om det råder orättvisa någonstans, så kan rättvisan hotas överallt” (Crass Heretic, 2013). I dagsläget är islamofobin och antisemitismen specifikt riktat mot muslimer och judar, men i slutändan kan den drabba vem som helst.

Sammanfattningsvis är det en hel del rekvisit som bör uppfyllas för att ett land ska kunna kallas för en demokrati. Däremot lämnar detta då rum för enstaka faktorer som ej kommer överens med vad demokratin står för men som då täcks av de resterande kriterier som är ifyllda. Tydliga inskränkningar på demokratin blir uppenbart. Därav finns det alltid en risk för att demokratin hotas. Sverige och Litauen, de ideala länder som väljer att sopa problemen under mattan och samtidigt framställa sig själva som världens föregångsländer. Demokratin i föregångs länderna är hotade.

Vi måste värna om vår demokrati!