I sagor är det vanligt att den goda och den onda makten kämpar med varandra.
Det gör de också i de här två sagorna.
Det ser ut som om någon hade bitit i vassens blad. Den här sagan berättar hur det kom sig.
Gud och djävulen mätte sina krafter genom att skapa var sin växt. Gud skapade eken och djävulen skapade vasstrået.
Sedan skulle var och en klättra upp i sin skapelse.
Gud klättrade upp i eken, men när djävulen skulle ta sig upp i vasstrået halkade han ner.
Då försökte han hålla sig fast i bladen med tänderna . Efter den här sagan kallas märkena i bladen djävulsbett.
Djävulen ville gärna ta makten över skapelsen.
En höst tjatade han sig till ett vad: När alla träd hade tappat sina löv skulle ondskan få regera.
Hösten gick och fler och fler träd tappade sina löv. Djävulen siktade segern.
En kall januaridag var han säker på att han hade vunnit.
Han gick ut för att se efter att alla träd hade tappat sina löv. Träden stod kala i snön. Allt verkade dött.
Men i en skyddad glänta stod en ek med löven kvar. De var bruna och torra, men de hade inte fallit och ondskan fick inte ta över världen.