Lekens betydelse

Som pedagog reflekterar man inte så ofta över sådant som går av sig självt. Alla vet att barn leker och alla pedagoger vet att det är viktigt att barn leker. Lek är barnens egen arena där de skapar och lever sin fantasivärld. Barn iakttar varandra, följer, imiterar, delar utrymme, förhandlar om roller, låtsas och skapar olika världar.

Barn leker i relation med andra och det ser ut att ske automatiskt. Vi behöver inte lära ut lek...i de allra flesta fall. Det finns dock en del barn som av olika skäl har svårt att leka. I texten ovan lyfts förmågor och färdigheter som fantasi, inlevelseförmåga, perspektivtagande m.m, förmågor som många barn saknar och behöver stöd i.

Barns lek - vuxnas ansvar

Alla barn behöver få vara delaktiga i lek och gemenskap.

För barn med funktionsvariationer är risken större att den gemensamma leken inte är tillgänglig på ett lika självklart sätt som för barn utan funktionsvariationer. Barn med funktionsvariationer löper en mycket större risk att bli utanför i barngruppen, och därför blir det särskilt viktigt att skapa möjligheter till delaktighet i leken för dessa barn.

I läroplanen framhålls att förskolan ska organisera utbildningen så att barnen möts, leker och lär tillsammans och att möjligheterna för detta ska vara lika för alla barn. Olika barn behöver dock olika mycket träning och stöd av vuxna för att tillägna sig och utöka sin lekstyrka. (Del 3 av 8.)

Stöd att leka

Förbereda och regissera lek

Att kunna leka kräver många förmågor och många barn saknar dessa förmågor. Att samsas, att turas om, bestämma roller och hitta på ett innehåll, kan vara komplicerat och utmanande. Det ställer stora krav på medveten handling, planering och förhållningssätt hos pedagogerna. Förskolan behöver utforma en verksamhet som bidrar till att barn utvecklar nya lekar, där alla barn kan vara delaktiga samt hjälpa barnen att tolka och hitta sina roller. Då lär de sig samtidigt något om det som ligger utanför leken.

Regellekar

Regellekar kan vara ett första steg att förstå "lek", sociala regler/koder, turtagning och samspel. I regellekar finns en naturlig struktur med givna regler. Vuxna som vägleder och fördelar roller. I regellekar görs många upprepningar/repetitioner vilket gynnar barnets lärande. Det finns också möjlighet för barnet att som ett första steg iaktta leken för att senare vara delaktig. Pedagogen kan även filma leken och på så sätt ge barnet förförståelse för regler och tillvägagångssätt.

Rollek

Regissera och gör i ordning för lek. "Duka fram" och gör det lustfyllt. Tänk in regellekarnas struktur.
Bygg på barnets intressen och starka förmågor.
Stöd i rollfördelning och ge idéer.
Organisera i mindre och kanske förutbestämd lekgrupp (lekstarka barn med barn som behöver mer stöd)
Tydliggör leken eller aktivitetens upplägg (bild och/eller sak)
Tydlig början och avslut (signalera för lekens eller aktivitetens start med ex bildstöd, signal, ramsa...)
Delta och var aktivt närvarande. Backa och observera när leken tar fart men var lyhörd och ge stöd när det behövs. (kommunicera med barnen var ni finns när de behöver stöd)
Tillsätt material vid behov.
Kollegial reflektion; -vad hände?- hur kan vi utveckla leken vidare? -Vad behövs?- vilka frågeställningar mötte vi? -vilka utmaningar såg vi?

Kravanpassning

Att lyckas med kravanpassning är en pedagogisk utmaning. Barn är och utvecklas olika, det behöver vi överväga när vi ställer krav och förväntningar. Vi lär oss inte när ribban ligger för högt utan vi lär oss vid rätt ställda utmaningar med lämpligt stöd.

Att hitta en fungerande kravnivå för såväl det enskilda barnet som för gruppen i stort är ett ständigt pågående arbete som kräver nyfikenhet och kreativitet av personalen.

Vi kan:

Bygga på barnens/gruppens intressen och nyfikenhet, vad lockar? hur ser miljön ut?
Förbereda och tydliggöra. Är någon del av leken eller momentet för svårt? Kan vi hitta andra alternativ? Visa materialet/leksakerna innan aktiviteten/leken startas.
Satsa på samhörighet och delaktighet. Det är ofta lättare att göra saker tillsammans; -"Nu plockar vi ihop och gör snyggt i lådorna tillsammans", -"Vad fint det blir när vi hjälps åt".
Timing. Att ställa krav när barnet är redo och mottagligt, ofta i samband med att något annat precis är avslutat, ökar chansen att lyckas.
Lägga in motiverande handlingar. Kan barnet hålla i och ha ansvar för en maskot medan sagan läses? Ge uppdrag där barnet får ta ansvar, en favoritbok kan läsas efter aktiviteten/leken.

Delaktighet

Kraven på lyhördhet och aktivt stöd från pedagogerna blir ännu större när ett barn möter olika hinder för att vara delaktiga i leken med andra.

Vid leksituationer finns gott om tillfällen att låta barnen träna på delaktighet, att få bestämma och göra val. Vi som vuxna ansvarar för att besluta om och planera för helheten. Vi står för ramar och struktur men strävar också efter att hitta aktiviteter och områden som barnen kan vara med och styra.

Vi kan:

Tydliggöra olika valbara aktiviteter med bildstöd eller symboler.
Ha en aktivitetstavla som visar lekstationer eller rum som erbjuds.
Ha färdiga lådor med material och föremål anpassade för olika former av lek som barnen får samlas vid och plocka med sig till leken.
Ha aktiviteter som pedagoger bestämt men där utförandet styrs av barnen: "-Vilket mönster ska vi bygga"? "-På vilket sätt ska vi röra oss mellan staketet och sandlådan, som grodor, elefanter, harar...

SPSM:s tillgänglighetsmodell

Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) har samlat kunskap och tagit fram ett användbart material för att arbeta med tillgängliga lärmiljöer för barn i förskolan. I tillgängliga lärmiljöer blir lekmiljöerna oerhört centrala – leken är ju arenan där pedagoger ofta har störst möjlighet att stödja i samspel.

Att skapa lekmiljöer som är tillgängliga för alla barn och hitta arbetssätt med lek som möjliggör goda lärmiljöer är avgörande för att främja inkludering och tillgänglighet. Att arbeta med de fyra dimensionerna i SPSM:s värderingsverktyg – förutsättningar för lärande, fysisk, social och pedagogisk miljö – kan vara en väg i arbetet för att nå ännu längre i att skapa tillgängliga lekmiljöer.

I värderingsverktyget står på s. 50:

Känslan av gemenskap och att ingå i ett sammanhang är viktigt för alla barn och elever. Att möta andra i lek, lärande eller i gemensamma upplevelser kan ge nya perspektiv och erfarenheter. Barn och elever utvecklas genom att lära tillsammans och umgås i en gemenskap. Det är genom andra som vi också får syn på oss själva. Här finns en stark koppling till artikel 6 i barnkonventionen om barns rätt till utveckling. Barn har inte bara rätt till fysisk utveckling utan också psykisk och social utveckling.

Du kan titta närmare på SPSM:s material här.

Google Sites

Report abuse