Läsundervisning med ett andraspråksperspektiv har mycket gemensamt med undervisning för elever som lär sig läsa på sitt modersmål. Men det finns också specifika faktorer att beakta för elever som lär sig läsa på svenska som andraspråk.

För att undervisningen ska ha ett andraspråksperspektiv behöver läraren ta stöd i kunskap om vad som kan vara särskilt utmanande i läsinlärningsprocessen för elever som lär sig läsa på svenska som ett andraspråk.  Exempelvis behöver undervisningen formas utifrån kunskap om likheter och skillnader mellan elevernas förstaspråk och svenskan när det gäller språkstruktur och skriftsystem samt förståelse för hur elevernas ordförråd på svenska får betydelse för hur undervisningen kan behöva läggas upp och vilket material som används.

Utmaningar i avkodning och språkförståelse

Modellen The Simple View of Reading delar in läsning i färdigheterna avkodning och språkförståelse. Dessa färdigheter kan vara utmanande för elever som har svenska som andraspråk. Att uppfatta fonemen liksom att avkoda ord med en annorlunda ortografi än modersmålets kan vara svårt. Likaså kan elever som har svenska som andraspråk uppleva utmaningar med språkförståelse vilka ofta hör samman med otillräckligt ordförråd, pragmatisk förståelse samt bakgrundskunskap.

De utmaningar elever som har svenska som andraspråk möter inför läsinlärningen har framför allt att göra med: 

• Graden av likheter och skillnader mellan första- och andraspråket vad gäller språkstruktur

• Graden av likheter och skillnader i språkens skriftsystem 

• Ordförrådets omfång och djup i andraspråket

Stavelsestruktur och ordbildning

Språkstrukturen ser olika ut på olika språk. Två aspekter som är speciellt med det svenska språket och som ofta är utmanande när det gäller läsning är stavelsestrukturen och ordbildningen. I många språk får man inte ha två eller fler konsonanter i början av ett ord. Det svenska språket kan ha tre: spruta, skriva, och ännu fler i ordsammansättningar: brandspruta. Just ordbildningen kan skapa problem i nybörjarläsningen då man ännu inte har automatiserat läsförmågan och dessutom kanske är språkligt osäker.

Olika skriftsystem

Skriftsystem i olika språk skiljer sig åt. Arabiskan är, precis som svenskan, ett fonembaserat system, men här utelämnas i vanliga fall alla vokaler i skriften då de är förutsägbara utifrån grammatiken. I alfabetiska skriftspråk behöver elever förstå kopplingen mellan fonem och grafem. Den kopplingen kan vara mer eller mindre indirekt. I både finska och spanska är kopplingen enkel och enhetlig. Ett språkljud står för en bokstav och tvärtom. Läsinlärning i sådana språk med ljudenlig stavning går snabbare och lättare och är mer lättstavade. I ett språk som engelska är kopplingen oregelbunden, med liten överensstämmelse mellan fonem och grafem. Det tar därför också längre tid att lära sig läsa, även som förstaspråk, och är svårare att stava. Svenskan ligger närmare den regelbundna, men med oregelbundna inslag (tänk exempelvis på hur sje-ljudet stavas). Man talar om språk med djup (oregelbunden), grund (regelbunden) och mellan ortografi (balans mellan djup och grund):

• Djup ortografi innebär att det ofta är svårt att förutse hur ett ord ska uttalas baserat på stavningen. Språk med djup ortografi har många undantag och regler, vilket innebär att elever behöver memorera fler ord och regler. Det tar längre tid för elever att utveckla flyt i läsningen eftersom de inte kan förlita sig på en direkt koppling mellan bokstäver och ljud. Här blir kontext viktigare för att förstå och tolka texten korrekt.

• Grund ortografi, å andra sidan, innebär att det finns en tydlig och förutsägbar koppling mellan bokstäver och ljud. Detta gör det enklare för elever att lära sig läsa eftersom stavning och uttal är mer konsekventa. Eleverna utvecklar ofta ett snabbare läsflyt, då de kan förutsäga hur ord ska uttalas utifrån stavningen.

• Mellan ortografi är en balans mellan de två, där vissa ord följer regelbundna stavningsmönster medan andra är mer oregelbundna. I svenska, som är ett exempel på mellan ortografi, finns det både enkla ord med tydlig koppling mellan stavning och uttal, och mer oregelbundna ord som kräver extra ansträngning att lära sig.

Kopplingar mellan fonem och grafem

För elever som har svenska som andraspråk och som ska lära sig läsa blir kopplingen mellan bokstav och språkljud en utmaning. Språkljuden på modersmålet är inte desamma som i svenska. De måste först lära sig känna igen och uttala de språkljud som ska kopplas till respektive bokstav. Ur ett andraspråksperspektiv är det här bra om man som lärare lägger upp undervisningen så att man utgår från de konsonanter och vokaler som är lika i respektive språk. Ofta går det att finna en gemensam bas.  Bokstäverna l, s och m är exempelvis konsonanter som kan vara bra att börja med och koppla till en vokal. Detta betyder dock inte att lärare behöver kunna alla språk. Modersmålslärare, studiehandledare, flerspråkiga lärare samt vårdnadshavare kan ofta hjälpa till. Om läraren har denna medvetenhet finns också en större förståelse för språkliga fel som inte förekommer hos elever med svenska som modersmål. Som exempel kan nämnas förväxling av konsonanterna p och p respektive f och v hos elever med arabiska eller somaliska som modersmål. Denna förväxling beror på skillnader i fonemuppsättning mellan dessa språk och svenska. I flera asiatiska språk är exempelvis ljuden l och r inte betydelseskiljande, som i last/rast och därför svåra att höra skillnad på, och inte minst uttala.

Till skillnad från många andra språk är det svenska språket vokalrikt. Svenskan har 9 vokaler och 18 olika vokalljud (långa och korta vokaler). Dessutom är de svenska vokalljuden y, u, o, ö och å som uttalas med rundade läppar ovanliga. För personer med annat modersmål kan det vara svårt både att höra skillnad mellan vissa ord och att själv säga dem korrekt, när betydelsen ändras genom endast läpprundning. En elev med arabiska som modersmål kan därför ha svårt att uppfatta skillnaden mellan ord som rita och ryta, reta och röta samt ruta och räta. Det krävs träning i att uppfatta, höra, se och att känna skillnaderna i hur vokalerna bildas. Dessutom är det mycket exotiska u som i gul mer sällsynt än de afrikanska klickljuden. 

Ordförrådets betydelse för språkförståelsen

Ordförrådet är den enskilt viktigaste faktorn som påverkar språkförståelsen. Utgår man från modellen The Simple View of Reading är det språkförståelse som är den allra svåraste faktorn för elever med svenska som andraspråk att erövra. Avkodningen behöver utgå från ord som är kända för eleverna.  Detta för att elever som har svenska som andraspråk kan ha ett betydligt mer begränsat passivt ordförråd på svenska än sina klasskamrater med svenska som modersmål. Det kan därför vara svårt att delta i läsundervisning som bygger på ord och begrepp med tydlig svensk eller västerländsk referensram. Betydelsen av flertydiga ord som till exempel vår, axel och klippa är inte heller alltid självklar. När man i undervisningen arbetar med ord räcker det dock inte med att förklara ett ord en gång. Man måste återkomma till ordet flera gånger och i olika sammanhang. Då får eleverna möjlighet att lära sig dels ordets olika betydelser (sno = knycka, tvinna), dels i vilket sammanhang det används (sno – stjäla – ta) och slutligen vilken relation det har till andra ord (sno/knycka/ta – ge /skänka/räcka).

Interaktiv högläsning och språklig interaktion

En god läsundervisning för elever som har svenska som andraspråk behöver också innehålla hög grad av interaktiv högläsning, aktiviteter med muntlig interaktion och rika möjligheter för eleverna att tillsammans, och med stöd av dig som lärare, lyssna till, använda och leka med det svenska språket. Att göra jämförelser mellan svenska och övriga språk som eleven kan är också viktiga inslag.