Samtidiga diagnoser

Enligt medicinsk praxis är det vanligt med samsjuklighet eller komorbiditet vid ADHD, där vissa störningar eller sjukdomar kan förekomma samtidigt. Vissa av dessa kan ha liknande neurobiologiskt ursprung, medan andra kan utvecklas sekundärt, till exempel genom att depression kan uppstå på grund av upprepade misslyckanden.

I en undersökning fann man att 47 % av individer i åldern 16-18 år hade samsjuklighet med ADHD. De vanligaste komorbiditeterna var specifika språksvårigheter och motoriska problem (48 %), trotssyndrom och beteendestörningar (28 %), ångeststörningar (14 %), autismspektrumstörningar (12 %) och depression (9 %). Det noterades att flickor oftare hade specifika språksvårigheter, ångeststörningar och depression jämfört med pojkar.
I ett svenskt befolkningsbaserat material visade det sig att 40 % av barnen med ADHD-diagnos hade lässvårigheter. Förekomsten av ADHD hos barn med autismspektrumstörning var uppskattad till 30-80 %, och mellan 20-50 % av barnen med ADHD hade samtidiga drag av autismspektrumstörningar. Tics förekom hos cirka 20-30 % av barnen med ADHD, medan vid Tourettes syndrom, där ticsen är långvariga och komplexa, fanns ADHD hos 40-90 % av barnen.
Sömnstörningar var vanligare hos personer med ADHD-diagnos jämfört med andra. Mellan 10-40 % av barn och unga med ADHD-diagnos uppfyllde även kriterierna för beteendestörning. Ångeststörningar förekom hos 15-50 % av barn och unga med ADHD, medan det fanns ett starkt samband mellan depression och ADHD, där 20-70 % av barnen hade samtidigt depression.
Bipolär sjukdom hade bedömts förekomma hos upp till 6 % av barnen med ADHD-diagnos. Hos barn med epilepsi noterades fler uppmärksamhetsproblem eller ADHD jämfört med andra barn.
Vidare, hos vuxna, var samsjuklighet vanligt och förekom hos 50-87 %. Upp till hälften av de vuxna med ADHD-diagnos hade en ångeststörning, medan cirka 10 % av vuxna med ångeststörning också hade ADHD. ADHD förekom samtidigt med depression hos 35-50%.

Samsjuklighet med autism

Enligt medicinsk praxis är autismspektrumstörningar förknippade med en ökad risk för många somatiska och neurologiska sjukdomar och störningar, samt psykiatriska störningar.

Enligt en omfattande studie har 54,8–94 % av personer med autismspektrumstörning minst en samtidig psykiatrisk störning.
Upp till 40 % av personer inom autismspektrum har en ångeststörning inkluderat tvångssyndrom.
Den samtidiga prevalensen av ADHD uppskattas vara så hög som 30–80 % hos barn.
Aggressivt beteende har visat sig förekomma hos 8–68 % av barnen inom autismspektrumet, beroende på definitionen av aggression och barnens utvecklingsnivå, grad av autism och associerade symtom.
Självskada rapporteras av 40-50 % av personer inom autismspektrumet någon gång i livet.
Autismspektrumstörning är förknippad med en klart ökad risk för suicidalt beteende. Risken ökar vid samtidiga störningar, särskilt ADHD.
Bipolär sjukdom beräknas förekomma hos 5-24 % av personer med autismspektrumtillstånd.
Katatoni förekommer hos 10 % av personer med autismspektrum.
Autismspektrumstörning kan öka känsligheten för depression något hos vuxna, men forskningsbevisen är inte helt entydiga.
Pathological demand avoidance (PDA) är ett koncept enligt vilket vissa barns och ungdomars beteende kännetecknas av extremt motstånd mot normala vardagskrav.
Prevalensen av schizofreni och andra psykotiska störningar hos personer inom autismspektrumet är 4–67 %.
Det finns en samtidig förekomst mellan könsdysfori och autismspektrumstörning.
Enligt en systematisk översikt har 4,7–13,3 % av barn och ungdomar med diagnosen könsdysfori också en autismspektrumstörning, och å andra sidan har 4–6,5 % av barn och ungdomar med diagnosen autismspektrumstörning även könsdysfori.
Det har uppskattats att 5–15 % av personer som diagnostiserats med Tourettes syndrom också har en autismspektrumstörning.
Neurologiska sjukdomar och störningar är vanligare vid autism. Förekomsten av problem med sensorisk informationsbehandling hos personer inom autismspektrumet är 53–95 %.
Problem med bearbetningen av sensorisk information är typiskt relaterade till över- eller underreaktion av sinnena.