Masking

Maskering, också känt som kamouflering eller intryckshantering, är en vanlig copingmekanism som används av personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som autism och ADHD. Strategin innebär att personen döljer symtom eller överkompenserar för att passa in i samhällets normer och undvika stigma.

Inom autism är maskering ett försök att undertrycka autistiska beteenden och egenskaper i sociala situationer. Det kan innebära att härma neurotypiskt socialt beteende genom att till exempel ta ögonkontakt även om det känns obekvämt, undvika stereotypa beteenden och använda förberedda svar i samtal. Kvinnor med autism kan vara mer benägna att maskera sina symtom än män, vilket kan leda till fördröjd diagnos och behandling.

Inom ADHD kan maskering innebära att man anstränger sig mycket för att dölja symtom, som att använda organisatoriska verktyg eller undertrycka känslor. Strategin kan vara hjälpsam i vissa fall, men den kan också vara skadlig om den leder till att man undertrycker känslor eller andra ohjälpsamma beteenden.

Avmaskering, eller processen att inte längre dölja ens neurodivergenta egenskaper, kan leda till frihet och ett mer autentiskt liv för autistiska och andra neurodivergenta personer. Det är en process som innebär att avlära skam, tillåta sig själv att återuppleva passion och hitta en gemenskap att dela glädjen med. Det kan i bästa fall vara en befriande och stärkande process för personer som tidigare har känt sig tvungna att anpassa sig till normer som inte speglar deras sanna identitet.

(1, 2, 3, 4)