Vett och Sans

Hälsningar

Då Nordanil är ett samhälle med tydliga skikt så hälsar man olika på olika människor.

Fria människor, odaler och cogaid, hälsar på varandra med ett enkelt handslag eller en nickning.

Trälar ska aldrig se en fri man eller kvinna i ögonen utan slå ner blicken för att visa sin vördnad. Att skaka hand med en träl om man är fri är inte en bra idé, för då sänker man sig till den lägres nivå vilket är otroligt skamligt.

Status

I Nordanil är det viktigt att veta sin plats. Som cogaid kan man förvänta sig att bli serverad först och att folk lyssnar när man talar. Som odal lämnar gärna plats till en cogaid över broar eller i porten. Trälar behandlas som bruksdjur och förväntas tyglas av sina ägare.

Jämställt

Uppdelningen i Nordanil är mellan samhällsstånden, alltså mellan cogaid, odal och träl, inte mellan manligt och kvinnligt. Alla titlar, såsom hirdman och storman, är i själva verket könsneutrala och både män och kvinnor kan ha dessa titlar. När det kommer till makt och lag så har män och kvinnor lika rättigheter, man ärver lika och båda får äga pengar. Män och kvinnor kan ha alla yrken.

I Nordanil förekommer det att folk har partners utanför äktenskapet. De förekommer oavsett kön. Har man barn utanför äktenskapet har de ingen självklar arvsrätt.

På lajvet får alla deltagare spela vilket kön de vill.

Nyckelbärare och Sköldbärare

På en gård i Nordanil är det vanligt att en part har hand om den fasta delen och en om den rörliga delen.

Nyckelbärare kallas den som har hand om den fasta delen, då denne bär nycklarna till hus och hem. Ansvaret inkluderar åkrarna, boskapen och trälarna som hör till gården.

Sköldbärare kallas den som har hand om de rörliga delarna och bär gårdens sköldmärke. Den rörliga delen är exempelvis handel, silver, gårdens hantverkare. Är en storman inkluderar det också gårdens alla odaler som brukar det mesta av jorden. Sköldbäraren är även den som för gårdens talan utåt.

Namnseder

Namn i Nordanil är inspirerade av den keltiska eller den vikingatida traditionen. Gamla svenska, nordiska och irländska namn är en bra inspirationskälla. Det är ett ganska stort plus om man har ett namn som är någorlunda lätt att se hur det uttalas för att andra ska kunna veta vem man pratar om.

I Nordanil används släktnamn och föräldranamn för att hålla reda på fria människors bekanta och släktingar. En fri människa (odal eller cogaid) kan alltid lägga till sin faders namn plus -son/-dotter om man behöver vara noga eller formell. Den som är cogaid har också ett ättenamn som ärvs på kvinnosidan, som en cogaid kommer vara mycket mer benägen att berätta för främlingar eller vid formellla sammanhang. En odal kan alltså heta "Gerda Torstensdotter", och vore hon cogaid skulle hon istället exempelvis kunna heta "Gerda Vinteräng", och utöka till "Gerda Vinteräng Torstensdotter" om hon ville vara formell. På det sättet hör man fort om någon fri är odal eller cogaid. En träl saknar efternamn på alla sätt och vis.

Vapenseder

Alla som är fria får, i teorin, bära ett vapen. I praktiken så får bara de som är cogaid bära vapen, och det är bara de som har råd att äga riktiga vapen. Att en odal ens skaffar ett vapen brukar ses som en provokation mot stormannen och hans eller hennes cogaidsläkt. Att ge en träl ett vapen, eller lära en träl använda vapen brukar leda till gruvliga straff.

"Endast slö kniv på helig jord" är ett gammalt ordspråk, som i princip betyder att om man går med vapen till en helig lund eller där man ska göra något religiöst så kommer vapnet bli förbannat och bara ge otur till sin bärare. Det är alltså tillåtet att vara beväpnad på helig mark, men det är inte en bra idé att vara det.

Alver får aldrig ha vapen. Det är belagt med värre straff för alver att äga vapen än för trälar att göra det.