Vad som rör sig i skogen

Nordanil är en ö i ett hav av träd, en oas av äng och åker i en skog utan ände. Bortom de yttersta gårdarnas gränser ligger den, mörk och gränslös. I skogen finns många fler saker än någon människa kan hålla koll på, fler hemligheter än sagorna kan minnas.

Vildar

Varje vår anfalls södra Nordanil av vad som verkar vara människor som målat sig i ansiktet, de kallas gemensamt för "vildar". De följer samma mönster varje år, de anfaller utan förvarning och de anfaller alltid de som inte kan försvara sig, och de är bara ute efter två saker: Salt och järn. Sedan drar de sig tillbaka i skogarnas djup och anfaller någon annan. På hösten, någon gång i september eller oktober, slutar vildarnas anfall och de försvinner för vintern. Nästa vår börjar allt om igen.

Ingen vet egentligen varifrån vildarna kommer, ingen har någonsin hittat ett vildebarn, en vilde som är med barn eller en gammal vilde. Om så alla dräps under sommaren och inte en enda kommer undan så är de tillbaka nästa år, lika många som förra året. Vildarna har aldrig setts jaga djur eller odla, utan de stjäl mat, ved och kläder av nordanilerna, vad de lever av på vintern är det ingen som vet. De finns också endast i södra Nordanil.

Nordanils cogaid och odaler har vid minst trettio tillfällen försökt sluta fred med vildarna, och alla försök med gåvor, samtal, löften, kontrakt eller eder har slutat på samma sätt: När det passar vildarna har de mördat alla de kommit åt och sen tagit allt som innehåller salt eller järn. Numera finns en kunglig lag som förbjuder allt samröre med vildar, och det händer att stormän ställer in sina krig för att skydda sina odaler mot vildarnas illasinnade räder.

Som spelare kan du tänka på vildarna som plundrare och härjare, avskum som mördar dig för ditt ringspänne eller din kniv, även om du ger vildarna det de vill ha. Är du cogaid är vildarna det högsta jaktbytet, deras korta spjut är usla mot brynjor och sköldar. Är du odal i södra Nordanil är de en ständigt närvarande fara, och hela anledningen till att man låser sin dörr om natten.

Det är viktigt att förstå, som spelare, att vildarna inte är Nordanils "ursprungsbefolkning", utan det finns ett datum i landets historia (omkring tvåhundrafemtio år sedan) när vildarna anföll för första gången. De var alltså inte först i Nordanil, och de anfaller Nordanil för att mörda dess invånare.

Väsen

Ett "väsen" är de många varelser som finns i skogen och som är mer än djur men mindre än människa. Till dem hör, till exempel, tomtar, vättar, älvor, skogsrå, vittror och annat. Vilka som är verkliga och inte är svårt att veta, så de flesta brukar vara försiktiga i skogen för att inte råka göra något som kan förarga ett väsen. Framför allt kan väsen ge otur till de som stör dem, men andra kan vara farliga på samma sätt som en björn eller en älg kan vara. Några lockar ut folk i skogen så de aldrig hittar hem, eller så kan de förklä sig till vad du alltid letat efter.

Varelser

Gealak

Skogens mest fruktade varelse kallas för gealak, där den drar fram i skogarnas djup följer döden. Den sägs vara lång och klädd i skuggor, och den tar med sig en onaturlig dimma. Den sägs ha långa, långa klor av stål så vasst att klorna skär igenom brynja, hjälm, kött och ben som om det vore vatten. Det finns inget som kan skada den, även om somliga säger att den kan hindras av tillräckligt mycket eld.

Gealaken har dock en kraft som gör den mer fruktansvärd än drakarna och lindormarna, och det är att dess ögon har en trollkraft som förslavar alla som ser in i dess djupsvarta ögon. Ingen som skådat dess ögon är densamma någonsin igen, och sagor pratar om tappra krigare som böjt knä och nacke för dess klor när de sett en skymt av de mörka, mörka ögonen. Andra sagor berättar om hur de som mött gealakens blick anfallit sina bästa vänner eller skurit av sig halsen.

Mycket få kallar besten vid dess sanna namn, eftersom många tror att gealaken kommer om den ropas på. Vanliga namn som används istället är liefinger, dimvandrare, eller maktöga.

Drakar

I norr finns drakarna, väldiga ödlor med vingar som sprutar eld mot sina fiender. De har hård, seg hud och de kan ibland flyga in över civiliserade marker för att knipa en ko eller ett par människor. De kan flyga mycket långt, men de undviker städerna. Deras boningar sägs vara stora grottor, fyllda med guld och skatter, och jarladömet Eadrom sägs ha grundats med hjälp av en drakskatt. Drakarnas blod sägs också vara magiskt och skänka osårbarhet till den hud som rör vid drakblod, och drakkött ska ge styrka och mod till den som äter det. Drakar sägs kunna tala som människor, men de har aldrig något gott i tankarna.

Drakarna är numera en mycket sällsynt syn i Nordanil, för att Nordanils folk drev bort drakarna för att skydda sina hem eller jagade dem för deras skatter.

Troll

Troll är stora klunsar som bor under marken och i bergen. De är ofta lite större än människor, och mycket, mycket starka. Deras hud tål solljus mycket dåligt, och därför är de bara ovan jord när det är natt. De är mycket sällsynta nuförtiden, eftersom cogaidkrigare har drivit bort trollen eller jagat dem till utrotning. Ibland kommer de fram ovan jord för att jaga får eller människa, varpå några krigare får dra för att jaga troll.

Lindormar

I havet i väster finns lindormarna, trehundra fot långa drakar som lever i vattnet. De är oftast ofarliga, människor är för små för att den ska jaga dem, men även den tappraste seglare vägrar ge sig ut på havet när de är som mest aktiva. Ibland kan de peta omkull långskepp för att människorna kom in i lindormens revir. De har också ett giftigt andetag som kan få en fullvuxen cogaid att kvävas på någon minut.

Lindormarna kan också ge sig upp på land, men då brukar en grupp om tjugo starka cogaid kunna dräpa den eller driva tillbaka den i havet - lindormarna är inte lika farliga på land som de är i vattnet.