Samhällsklasser

Träl

Trälarna är den ofria femtedelen av befolkningen och är den övriga befolkningens ägodelar. Träl blir man på tre sätt: Antingen föds man till det med en förälder som träl, eller så tas man som krigsbyte eller också så säljer man sig själv till stormannen som träl. Det sistnämnda är för att den som äger en träl måste också se till att trälen lever ett uthärdligt liv (se trälarnas plikter och rättigheter). De allra, allra flesta trälarna ägs av cogaiderna, speciellt av stormännen som ju är de rikaste cogaiderna. Odaler får äga trälar, men då man måste förse en träl med precis så mycket mat, kläder och beskydd så de klarar sig så har nästan inga odaler råd att äga trälar.

Trälar är, i gemen, liknöjda med tillvaron. De flesta vill kanske bli fria någon dag men då det är ett stort och svårt projekt brukar man låta bli. Därför är det ofantligt sällsynt att en träl faktiskt försöker slåss för sin frihet och arbetar hellre sig fri om man vill bli fri. Det enda tydliga undantaget mot stereotypen ”den nöjda trälen” är de som tagits tillfånga och som blivit ofria för att någon tvingat dig till det genom svärdets vilja. Det är bara hos dem som det är vanligt med ren olydnad och flyktförsök. Ledordet för trälar är lydnad, trälens liv är helt i händerna på ägaren och en olydig träl kan inte räkna med mer än maskätet bröd och ständig piska.

Trälars plikter och rättigheter

Trälar har tre plikter och tre rättigheter. De tre plikterna är plikten till liv, om lydnad och om arbete och de tre rättigheterna är rätten till bröd, till tak och till mur.

Plikten till liv är att trälens liv tillhör ägaren, så ägaren väljer om trälars barn får överleva. En ägare kan också döda olydiga trälar eller ge dem så hårda straff ägaren vill.

Plikten om lydnad är att trälen ska lyda sin ägare.

Plikten om arbete innebär att trälen ska arbeta hårt för sin ägare.

Rätten till bröd är att trälen ska aldrig svälta mer än sin ägare. Har varken ägare eller träl mat svälter båda, men ägaren får alltså inte äta sig mätt när trälarna svälter. Ägaren behöver förstås inte ge sina trälar mer mat än absolut nödvändigt, men de ska alltså inte svälta ihjäl. Detta är anledningen till att man ibland säljer sig själv som träl, vanligen till en storman, för om man svälter kan man se till att den som är rik måste skaffa mat åt en själv och ens barn.

Rätten till tak innebär att man har rätt till att ägaren ska ombesörja husrum och kläder, i alla fall så att man inte fryser ihjäl. Man är nog inte särskilt varm under vintern, men man dör i alla fall inte. Rätten till mur innebär att ägaren ska skydda sin träl mot faror efter förmåga. Man ska dock vara beredd på att ägaren nog kommer skydda sin familj före sina trälar.


Att vara ofri

Att vara ofri innebär, i korthet, att man i laglig och praktisk mening är som mänskligt boskap. Man får inte äga någonting eller ha pengar, man kan bli köpt eller såld vid varje givet tillfälle. Har man sålt sig själv som träl så kan man räkna med att alla odaler som kände en som fri kommer öppet visa det bredast tänkbara föraktet mot en. Som träl är ens åsikt är inte någonting som de fria måste ta på allvar, och om man begår ett brott är det ägaren som blir straffad eller ersättningsskyldig. Eftersom trälar är så gott som fredlösa kan ägaren bestraffa sin träl nästan hur hårt som helst för att denne varit olydig. En träl äger inte sitt eget namn, utan får ett namn givet sig av sin ägare, precis som man namnger boskap. Självklart vet trälen om sitt riktiga namn och använder det i hemlighet, och trälar emellan.

Livet som träl är ett av de hårdaste i Nordanil, särskilt eftersom allt beror på vilken ägare man har. En god ägare kommer nog se till att trälarna har ett bättre liv med en lägre arbetsbörda än en grym eller dålig ägare. Är en trälägande bonde lat kommer bonden nog tvinga alla sina trälar att arbeta hårdare än om bonden är extra arbetsam. En rik storman med många trälar kan anställa en trälförman, en fri människa som håller ordning bland trälarna och ser till att alla gör sitt jobb. Trälförmannen brukar ha rätten att prygla trälar på plats om en träl inte beter sig.

En ägare kan när som helst frige vilken eller vilka av sina trälar som helst. Det enda sättet man egentligen kan bli fri på är om man lyckats övertala sin ägare till det, antingen genom att vara en mönsterträl (och arbeta hårdare och lydigare än man förväntas) eller genom att rädda livet på ägaren eller liknande. Det händer att ägaren friger en mängd av sina trälar om ägaren inte har råd att hålla dem, på grund av krig eller olyckor. Det är dock väldigt skamfyllt av en ägare att göra så, för då tvingar man de allra fattigaste att svälta genom att man tar bort deras rätt till mat. Den bästa lösningen om man har för många trälar är om man säljer dem till de två platser ingen träl vill vara på; gruvan som grävare och flodbåten som roddare. I gruvorna och på flodbåtarna är det inte många som blir särskilt gamla.

Hur en träl förväntas uppträda

Eftersom trälar inte räknas som människor utan snarare som boskap så har de vissa förhållningsregler gentemot fria människor. De förväntas slå ner blicken i närheten av en fri människa, alla fria människor är över dem oavsett social status i övrigt. En träl ska alltså inte se en fri människa i ögonen. Man förväntas arbeta hårt och veta sina arbetsuppgifter. En bra tränad träl vet vad ägare vill att den skall göra utan att ägaren behöver säga till.