Nordanil IV - Freden

Ett odalbröllop hölls, trots försök från båda familjer blev det av och de två brudgummarna fick varandra. Om detta nu kan skapa fred mellan de två släktena återstår att se. Det finns fortfarande de som tror att bröllopet bör förklaras ogiltigt eller de som tror att ett bröllop inom Rungårdas cirkel för evigt skall vara förbannat.

På Norrgårda står nu Seved ensam som både sköldbärare och nyckelbärare efter att Hauk tvingats att ta sitt eget liv under gealakens kontroll, vad som verkligen har hänt med Alfdis är det ingen som vet.

Eimhírín Sylfinn Solsdotter är inte längre storman på Rungårda, istället står nu tronen tom under hirdman Rolands vakande öga efter att jarlens dotter Ragnhild suttit på den. Under Ragnhilds korta styre tvingades trälarna tvätta sig med tvål, något som nog var lika traumatiskt för trälarna som det var för alla som tittade på.

Kärleken verkar ha legat i luften då även två stormän har lovat sig till varandra, Disa av Dimheim och Garm av Blänkgårda.

Jarlen som besökte Rungårda är nu död, var som kommer hända storpolitiskt är det ingen som vet. Dottern Ragnhild har gjort anspråk på järnkronan men redan innan jarlens kropp svalnat hade dispyter uppstått om vem som ägde rätten att kalla sig jarl.

Något större än det mänskliga ligger i sitt sköte och bara väntar på att växa. Solfolkets intåg i Nordanil verkar inte gillas, en av dess tjänare misslyckades med att driva tillbaka en gealak och en druid fick rycka in. Odaljärnarna hittade även en blodig solstav i skogarna och de soltjänare som varit på gården fick alla tragiska öden.

Blödande runor har dykt upp i skogarna och på människor runt Rungårda. Ulvrunan och undergångsrunan sägs de vara men dess betydelse är okänt. En beväpnad alv bar även ulvrunan runt sin hals. Vi lämnade sagan med smedsdotterns förkunnande om att gudaslaget hade börjat.