I mitt verk vill jag binda oss samman. Vi som lever på jorden, vi som bor i samma stad och vi som går på samma gata. Vi kommer kanske någon dag stöta på varandra.
Jag kanske står bakom dig i kön på ica. Kanske sitter du och dina vänner i bilen bakom mig eller så sitter vi en dag på samma café. Vi kanske inte känner varandra men du finns i periferin. Du kan också vara min vän, min förälder eller min framtid. Livet är en resa och jag vet inte vad som kommer att hända från och med idag.
Jag hoppas att vi kan ge varandra en tanke, tålamod och ödmjukhet.
Vi befinner oss i en tid där psykisk ohälsa blir allt mer vanligt bland våra unga och vi ser en tydlig ökning av singelhushåll i vårat avlånga land. Ensamheten är ett faktum. Trots att vi är mer uppkopplade än tidigare så känner vi oss isolerade. Jag vill bara att du skall veta att du inte är ensam. Vi mår bra av sociala interaktioner och det är viktigt att vi tar hand om varandra.
Tänk på att verkligheten inte är så svartvit som det känns online. Det är okej att ha människor i ditt liv som inte delar dina värderingar. Det är hälsosamt att kunna diskutera, debattera och ta lärdom från olika perspektiv. Jag vill ge dig en stund att reflektera över alla fina människor som du har i ditt liv. Var tacksam för att de finns och för alla minnen som ni delar. Kommer du inte på någon så är det också okej. För du kan vara din egen fina människa. Du kan göra fina saker för dig själv som får dig att orka lite till. Glöm inte bort att du är värdefull.