kartläsarn
aug24
Jag vill lätta på min hemlighet.
Få berätta den från början i sin helhet.
För i alla våra stunder har jag en hemlig studie fört på mitt vackra under.
Genom de vikar och dalar, över alla toppar och alla hagar.
För din lena hud mina ömma läppar behagar.
För med handen har jag vandrat längs varje yta.
Döpt varje finger och varje tå.
Mätt längden på varje guldigt hårstrå.
För de har jag dig nu kartlagd.
Men jag är förlupen, en rikoschett vilse i dig.
Så snälla, säg mig snällt.
Säg så jag hör och säg så jag förstår.
Säg mig vad som i markens mörka jord kan gro,
och säg mig vad som i djupet bubblar må tro.
konsten att drömma
dec24
Ängeln viskar om en glömd dröm.
Där jag står frisk och ren som snön.
Där jag gnistrande vit, reser mig in i en annan verklighet.
Med tung själ i ett pulsande slit,
För värmen mig hela vägen dit?
Eller förblir jag förfrusen i mörkret?
Där morgonstjärnan hämtar mig lätt.
Men i en dröm kan jag bli komplett.
glöden
sep24
Ännu pyr det från något som så länge varit släckt.
För dig som fortfarande i skenet sover, ännu har jag dig inte väckt.
Mitt minne av elden kan plåga dig, så som det plågar mig.
glömskans borg
mar23
Jag faller ner, ner in i glömskans borg.
Ner från min djupaste av sorg.
Jag ser mina luftslott skimra så flott.
För här är ovan bara ett minne blott.
Men vad var det jag skulle komma ihåg? förlåt.
Att till borgen går inga tåg,
och att ingen minns vart den låg.
För när jag åter vänder upp igen,
kommer fallet vara som glömt,
helt gömt, nere i drömmarnas borg.
obotlig
jan26
Känslan misstar du inte.
När den tagit sig in i din kropp.
När den tar sitt djupa fäste i långsamt förlopp.
När den tyst förs runt i ditt sköra blodomlopp.
För en sjuka lik många andra.
Olik många fler.
För du ser inte en ynka sjuklig ut.
Men du ser hur den rör sig genom din hud.
Och du känner varje ven som slår sin knut.
Och hur varje sekund känns som en hel minut.
Du skrumpnar när den slutligen äter dig inifrån ut.
Tills pupillerna drar sin ridå med sitt mörka avslut.
där äpplen vilar
mar25
Min vilja som på marken väntande vilar.
Vill tro.
Vill tro på förfriskande skur.
Vill tro sig bli fri från smutsen som landat.
Vill tro sig bli fri från allt damm som andats.
Så plocka mig.
Så som jag en gång från min gren plockad blev.
hårstrå
nov23
Jag fann ett hårstrå,
vars korta längd avslöjar den till att vara mitt eget.
I stillsam stämma viskar den om min ensamhet.
Numera finner jag ingen lycka i att hitta hårstrån.
stortår
nov23
Jag har fått höra hur det är att förlora sin stortå.
Man tappar balansen, man får svårt att gå och det kan jag allt förstå.
Ibland kan jag springa och ibland kan knappt stå.
Men än har jag inte förlorat min stortå.
cysta
okt23
De stora nystan jag nu i mina händer håller.
Fördärvets alla trådar, som trasslat sig samman.
När jag försökte lösa upp den, så drog jag i en tråd och allt spändes så omöjligt hårt.
ur spegeln
jan23
Låt mig inte glömma denna gången.
Att bara hon vet vem jag är.
Bara hon kan visa mig som var.
Försöker få henne att sakta ner.
Bunden till följa henne vill jag se vart hon går.
mina två horn
För det är jag som är ängeln med horn.
Du ser mig nu med mina två horn.
Som dem ofta är, dränkta i blod.
Därav håller jag mig gömd.
För hur ska man vara vacker när man gör så fula saker.
nya blad
jun23
Jag vet att du har växt, jag vet.
Men du vet inte, du ser inte hur jag har grönskat.
Du ska bara veta hur mycket jag har önskat.
Önskat om att få se dem nya lätta bladen.
Där ljuset skiner igenom nästan naket.
Inte för att jag bryr mig över huvud taget.
Men jag önskar.
slummer
sep23
Ur dvala jag nu åter vara.
Så modfälld att inget kan sinnet stilla.
Må då kött och blod fridfullt brinna,
och hågen åter ensamt vila.