Min Morgon  mar24

Min morgon kastar färger över himlen. 

Och något hörs viskas i vinden.

Om att natten aldrig fanns och hur vi alla är i en och samma stora dans.

Vars steg vi sällan samtidigt tar och hur ofta dem ur takt var.

Att det var endast av ett par sanna slag, från en annan puls, 

Från ett annat bröst som vi hör vår sanna röst. 

Solsken  dec23

Har solen någonsin lyst så starkt?

Inte visste jag att den kunde vara varm.

Den som är så långt bort.

Men nu känner jag den invid min kind.

Tack du sköna sol!

Höstlöv  sep24

Stå still, för världen är stillsam.

Jag vet att ömkan finns för den som vill.

Andas därtill, och för dig nu i lugnet fram.

Se, smutsen är något önskar man sig till.

Stå still, och åt löven blåsa dig förbi.

Det är vindens vackra svala röst.

Men låt luften blåsa upp dina lungor först.

Den hjälper ditt trötta trötta bröst.

Längtad är du, du mörka höst. 

Ung  maj23

Formbar i formlös värld.

Den störas ej av vår anda.

För i den fria vinden vi så vildsinnt, så sturskt andas.

Knoppar  Jun24

Som knopp vet man varken formen på sitt blad eller att man en dag kommer ramla och falla av.

Sväva ner och aldrig mer sin gren få se.

Väl på marken inse sitt liv som passé.

Fägring Stor  mar25

Blyhimmel likt pärlor faller ner. 

Betrakta varje pärla för allt liv de ger.

Långt kommen från de vida vackra blå.

När kommer min blomstrande vita vår.

Med lust vi smultron, ser fägring stor.

Vi vill höra alla stora ord.

Vi tackar dig för krokus moder jord 

Vaken  maj25 (revidera)

Tanken på att se världen vaken igen! 

Så som jag saknat dig!

Att jag åter kan få gåvan, åter få tanken att flöda fritt, åter vid mig klart och svalt.

För inte en klar tanke ska få gå glömd.

För slutna kretsar kan öppnas. 

Ondskan som gått i rundgång.

Åter få fylla bröstet så stort och stramande får det gärna spänna åt.

Med den dragna vinden i mina lungor blåser jag bort askan som vittrat i mitt bröst.

Och i mitt huvud finns det en värld, helt för mig själv, en värld som ingen annan ser.

Kan jag se vägen nu? 

Kan jag se hur fötter styr? 

Kan jag skapa på nytt?

Eken nov23

Beundra bör man den mäktiga eken.

Inte för sin vackra krona eller bastanta stam.

Jag avundar de rötter som så dolt vrider sig i djupet.

Med dem står eken stolt i hård vind.

Själv tycks jag nu infinna mig i det lugn som kan väntas lämnas av våldsam storm.

Jag kan inte längre stanna i min trygga vrå.

Så när vinden åter tar, vill jag som den mäktiga eken ha rötter som får mig att stå kvar.

Pissevisan  aug24

Farväl du vackra guld!

Men låt mig dock säga ett par lämnande ord.

Frukta ej det kalla gräset som i vinden så tacksamt bugar för din värme.

Frukta ej spindlarna eller dess flerbenta vänner som inte känner törst i din oas.

Farväl du vackra guld!

Blåa Fanor Gula  aug24

I vindsögat stränga blick sträcker sig fanan, med rak mast i rygg.

Kastandes ur vindens syn leker den i klara färger.