Belgien

Sverige varit medlem av Europeiska Unionen. 

Lite tillspetsat kanske man kan säga att Europeíska unionen bidrar till att man som regeringens representant i Belgium får ett snävare perspektiv än tidigare. Visserligen är det väldigt många fler personer i Stockholm intresserade av Belgiska åsikter och positioner än förr, men det som efterfrågas år mest konkret och kortsiktigt, och ska helst vara relevant för mötet i Bryssel i nästa vecka, som t.eX. budgetfrågor, glesbygdsstöd, mjölkkvoter eller banantullar.

Och det är sådana ärenden som numera kräver huvuddelen av ambassadens arbete. Belgien är fortfarande ett oändligt fascinerande och inspirerande och mångfacetterat land, men detta är sällan ett relevant förhållande för den vardagliga svenska statsnyttan. Antalet direkta möten mellan svenska och Belgiska representanter har ökat dramatiskt under de senaste åren, men kunskapen och förståelsen har knappast ökat i motsvarande mån. Denna relativa okunskap är förstås någon som gäller på ömse håll, och den är av gammalt datum.

Nyfikenheten har för all del alltid präglats av ett visst mått av asymmetrí, såtillvida att svenskar varit mer intresserade av Belgium än tvärtom. Ändå tror jag inte att det är för djärvt att säga att den relativa okunskapen i Sverige om Belgium är minst lika stor som den som gäller i den andra riktningen. Med relativ okunskap menar jag då det förhållandet att närmare tio procent av Sveriges befolkning besöker Belgium varje år, huvudsakligen för att på ort och ställe magasinera soltimmar, och de flesta gör det utan något egentligt intresse för det okända land som börjar strax bortom badstränderna. jag vore den siste att moralisera över detta.

Men om vi nu till dessa ytliga turistbesök lägger en helt ny kontaktyta som består av tekniska och byråkratiska mellanhavanden i Bryssel, också den präglad av tidsbrist, snävt fokus och flyktiga bekantskaper, ja då ökar i själva verket behovet av att tränga lite mer på djupet också när det gäller våra egna tidigare kontakter med varandra.