Den hänsynslösa hajfensindustrin

Hajfensfiskets rötter

Människor har under lång tid fiskat hajar för att använda deras fenor som ingrediens i hajfenssoppan. Hajfenan har betraktats som en delikatess, och har länge varit väldigt eftertraktad. Det finns dock ett problem - hajfensfisket har drivit flera arter till nära utrotning. Varje år dör 73 miljoner hajar för sina fenors skull. Fisket går ofta till på ett mycket brutalt vis. Fenorna skärs av från de levande hajarna, varpå de ofta kastas tillbaka direkt i havet där en långsam och smärtsam död väntar dem.

CITES, konventionen för handel med hotade arter, har tagit fram en lista på tre hajarter som riskeras att utrotas om inte fisket och handeln med dessa regleras snarast. Dessa tre är brugd, vithaj och valhaj. Beståndet av åtskilliga arter minskat kraftigt i kombination med de ytterst tveksamma fiskemetoderna som närmas kan räknas som djurplågeri.

Fisket bedrivs i stora delar av världen, bland annat av flera europeiska länder och soppan serveras i mer eller mindre utsträckning världen över, inklusive här i Sverige. I en undersökning gjord av världsnaturfonden uppger 370 000 svenskar att de någon gång ätit hajfenssoppa, hemma eller utomlands. I Europa står Frankrike, Storbritannien och Spanien för merparten av hajfensfisket.

Den huvudsakliga industrin för hajfensfiske bedrivs i Asien. Kina står för högst andel både av fisket och konsumtionen, där hajfenssoppan är en traditionell maträtt som värderas mycket högt. Den största marknaden för handel med hajfenor finns i Hong-Kong. Globalt beräknar man att hajfensfisket ger en halv till en miljard dollar. Detta i kombination med att stora delar av handeln sker illegalt gör att det finns starka misstankar som knyter samman handeln med hajfenor med olika typer av organiserad brottslighet och maffianätverk.

Följderna av fisket

Hajfensfisket och hajfiske orsakar allvarliga konsekvenser för våra hav när vi riskerar att utrota hajarter, som har en stor betydelse för havets balans, med hajens roll i näringskedjan och ekosystemet. När vi utrotar eller minskar hajar som toppkonsumenter får det konsekvenser som:


  • Blir ett överflöd av växande i havet och en dålig havsmiljö skapas som kan leda till att arter dör. Detta eftersom hajen inte kan kontrollera populationen av sin föda, exempelvis delfinen och det leder till att de blir fler färre kvar av delfinernas föda. Till slut leder det till en överkonsumtion av fiskar som äter växter.
  • Arter riskerar att dö ut då näringskedjan rubbas, detta eftersom hajen är en toppkonsument och om den försvinner, blir det fler av deras föda kvar och då blir det färre av deras föda osv.
  • Om fiskarter försvinner får vi algblomning, då det inte finns någon andrahandskonsument t.ex. fiskarna som konsumerar växterna, vilket skadar korallreven.
  • Korallreven tar upp koldioxidutsläpp, försvinner de så ökar utsläppen och förstärker växthuseffekten. Korallrevens försvinnande gör även att vissa arter dör då de lever vid korallerna.
  • Hajen kontrollerar sjögräsutbredningen indirekt så att den inte överkonsumeras och friskt sjögräs kan växa. Detta görs genom att de exempelvis påverka var havssköldpaddor får sin föda. Sköldpaddorna konsumerar sjögräs av sämre kvalité och på avskilda platser för att risken för att bli uppäten där är mindre. Samma sak gäller när djur ska hitta ställen att bo på, hajen gör att de söker sig till nya platser och då sprids djurlivet ut.
  • Rubbar ekosystemet, eftersom en art underordnad hajen i näringskedjan riskerar att öka stort i antal ifall hajarna dör, vilket skulle kunna leda till en obalans i ekosystemet.
  • Mångfalden ändras, då hajen i vanliga fall bibehåller den eftersom de äter olika sorters föda.
  • Haven blir inte lika friska och arterna utvecklas inte lika fort. Vid ett normalt hajbestånd resulterar det inte bara i att mängden sjuka fiskar minskar, utan bidrar även till att de arterna utvecklas över tid då genpoolen blir friskare, men om hajbeståndet minskar ökar risken för att haven blir sjuka.