Dödsstraffet - ett försvar

Dödsstraffet - ett försvar

KAPITEL 1 

PROLOG

Den här boken skapar något av litteraturhistoria i Sverige. Det är första gången i modern tid det på svensk mark ges ut ett seriöst och lite mer grundligt försvar för dödsstraffet. 

En orsak till bokens tillblivelse är en besvikelse över att motståndare till dödsstraffet aldrig bemöts av någon kritiskt analys av sin argumentation när de framträder. När det gäller massmedia kan de inte anklagas alltför hårt eftersom det i Sverige ju ännu inte finns något politiskt riksdagsparti eller någon organisation och knappt någon enskild person som offentligt försvarar dödsstraffet. 

Förhoppningen med boken är att fler ska få mod, kraft och vilja att frimodigt våga ge sitt stöd för dödsstraffet och även gå vidare med att fördjupa och finslipa argumenten för dödsstraffet. 

Redan från början ska sägas att det finns all anledning att respektera alla aktiva motståndare till dödsstraffet. De är människor som är övertygade om att de kämpar för en god sak och har höga ideal. Även om denna bok ibland går hårt åt flera av deras åsikter så förloras aldrig respekten för dem. 

Men det är förhoppningen att bokens läsare ska se att man lika aktivt kan kämpa för det goda men utifrån en motsatt utgångspunkt. Ingen ska behöva betvivla det ärliga motiv som drivit fram denna bok. Även seriösa förespråkare av dödsstraff har rätt att bli bemötta med respekt. 

Den här boken vill för det första visa att dödsstraffet lätt kan försvaras och borde ha en naturlig plats i varje civiliserad rättsstat världen över. För det andra vill boken ge kunskap åt alla de som är för dödsstraff men ännu inte har lyckats formulera så många argument för sitt ställningstagande. För det tredje vill boken försöka avliva en del vanföreställningar och ohållbara argument som motståndarna till dödsstraffet för fram. 

Boken vill även visa att som en följd av dödsstraffets införande följer en skärpt kriminalpolitik i stort. En skärpning som måste följas av en god och human eftervård. Och boken vill även uppmärksamma brottsoffren och deras anhöriga. De förtjänar avsevärt mer än i dag att ställas i blickpunkten och få vår solidaritet. I kapitel 5 visas till sist att dödsstraffet mycket lätt kan försvaras utifrån en kristen tro som är byggd på Bibeln. 

 

INLEDNING 

DÖDSSTRAFFET I SVERIGE 

I de första kända lagarna i Sverige, landskapslagarna från 1200-talet, finner vi dödsstraff för många brott. 

I 1734 års lag stadgades dödsstraff för 68 brott, vilket var ganska lite i jämförelse med andra europeiska länder. 

Gustaf III (1746-92) var påverkad av bl.a. Voltaire och Beccaria Cesare, och försökte inte avskaffa men väl upphäva dödsstraffet för en mängd brott. Hans reformförsök blev emellertid mycket begränsat. Endast för några brott fick han till stånd upphävning av dödsstraffet. 

Också i 1865 års lag gjordes vissa inskränkningar av dödsstraffet men bibehölls för ungefär tjugo olika brott.(Se fotnot 1) 

År 1862 ägde den sista offentliga avrättningen rum, och 1877 avskaffades i lag offentlig avrättning. 

Klockan 8.00 på morgonen den 23 november 1910 skedde den sista avrättningen i Sverige. Det var rånmördaren Alfred Ander som fick huvudet avskilt från kroppen med en giljotin. 

Mellan åren 1761-1770 skedde 263 avrättningar i Sverige, 1771-1780 (141 avrättningar), 1781-1790 (62 avrättningar), 1791-1800 (60 avrättningar), 1801-1810 (70 avrättningar), 1811-1820 (96 avrättningar), 1821-1830 (110 avrättningar), 1831-1840 (135 avrättningar), 1841-1850 (57 avrättningar), 1851-1860 (69 avrättningar), 1861-1870 (12 avrättningar), 1871-1880 (4 avrättningar), 1881-1890 (3 avrättningar), 1891-1900 (4 avrättningar), 1901-1910 (1 avrättning). (Källa: Nättidningen Rötter) 

Dödsstraffet avskaffades i lag år 1921 för brott i fredstid, och 1973 avlägsnades dödsstraffet även i krigstid.(Se fotnot 2) 

Nuvarande svensk grundlag säger att dödsstraff icke får förekomma.

 Sifo ställde i flera år (i Samhällsbarometern) en fråga om dödsstraffet till svenska folket. Frågan löd: "Finns det något eller några brott som borde kunna beläggas med dödsstraff?". År 2002 redovisades följande resultat: 35% svarade "Ja", 62% "Nej". Av de mellan 15-29 år svarade 41% "Ja", 56% "Nej". Av de mellan 30-49 år svarade 47% "Ja", 50% "Nej". Av de 50 år och uppåt svarade 23% "Ja", 72% "Nej".(Se fotnot 3) 

Detta är chockerande höga siffror till stöd för dödsstraffet med tanke på de massiva och hätska fördömanden som blir i massmedia mot dödsstraffet så fort ämnet kommer på tal. 

 

DÖDSSTRAFFET I USA 

I USA - världens ledande demokrati - brukar det vara en stark folkmajoritet för dödsstraffet, omkring 70%,(se fotnot 4) och de flesta presidenter har öppet varit för dödsstraffet, så även de senaste - Ronald Reagan, George Bush, Bill Clinton och George W Bush.(Se fotnot 5) 

37 delstater av 50 har dödsstraff. Man bör emellertid vara medveten om att det är oerhört få som avrättas i USA. Sedan 1976 då dödsstraffet återinfördes i USA (efter några års moratorium) till april 2005 har endast ca 960 personer avrättats. Och ändå dräps och mördas i USA mellan femton och tjugo tusen människor varje år. 

USA utgör inte alltid ett föredömligt exempel vad avser dödsstraffsmål: Det är lång väntetid för dödsdömda i USA. Normalt får dödsdömda sitta cirka nio år i fängelse ("death row") innan eventuell avrättning verkställes. Det finns skrämmande exempel på omkring 20 års väntetid.(Se fotnot 6) 

Kritik har riktats mot att svarta och fattiga ibland har särbehandlats i domstolarna på ett negativt sätt.(Se fotnot 7) Och kritik har riktats mot godtycklig rättspraxis. Det är rimligt misstänka att kritik riktad mot godtycklighet (dvs en viss slumpmässighet) i dödsstraffsmål kan vara befogad eftersom så ytterst få avrättas trots den ofantliga mängd grova våldsdåd och mord som sker. Befogad kritik måste fram i ljuset och avslöjas. Och USA bör vidta ytterligare åtgärder för en förbättrad, utvecklad och konsekvent rättspraxis när det gäller dödsstraffsmål.(Se fotnot 8) Däremot innebär inte denna kritik någon som helst anledning att ifrågasätta dödsstraffet som sådant eftersom kritiken endast träffar eventuella brister inom rättsväsendet. 

 

DÖDSSTRAFFET I VÄRLDEN 

Dödsstraffet har funnits på jorden så långt det går att överblicka. Någon större opinion mot dödsstraffet har aldrig existerat i historien. Det finns undantag, enskilda personer har reagerat mot dödsstraffet, och några länders regeringar har under vissa tider avskaffat det. Och det finns exempel då folk med rätta reagerat över godtyckliga och orättvisa dödsdomar och reagerat när man sett hur makten på ett frånstötande sett gjort offentliga avrättningar till vämjeliga skådespel. Dessutom har rättsprocessen, rättssäkerheten och straffrätten ofta varit outvecklad. Det har med andra ord funnits goda skäl att vara motståndare till dödsstraffet under historiens gång.(Se fotnot 9) 

Men trots detta är det generellt sett först under andra hälften av 1900-talet som det ägt rum en märkbar omsvängning när det gäller inställningen till dödsstraffet hos en del av världens regeringar. Och detta har inneburit att flera länders regeringar valt att avskaffa dödsstraffet. Detta gäller främst Europa. Någon genomgripande förändrad inställning hos folket i dessa länder har enligt undersökningar dock inte skett. 

Och någon internationell enighet kring synen på dödsstraffet finns naturligtvis inte idag och kommer sannolikt aldrig att finnas.(Se fotnot 10) 

Under år 2006 avrättades minst 1 591 personer i 25 länder och minst 3 861 dömdes till döden i 55 länder.

Detta visar att det sker extremt få avrättningar i världen varje år. Det finns inte heller i dag något land med dödsstraff som tillämpar det konsekvent i enlighet med sina lagar. Vi menar att det därför finns ett behov av att en världsvid rörelse uppstår som agerar för att dödsstraffet ska få en rättmätig plats i Europa och hela världen. 

 

DÖDSSTRAFF FÖR FÖLJANDE BROTT 

Dödsstraff kan bara komma ifråga när det gäller de allra grövsta brotten. Varje rättsstat ska ha frihet att själva avgöra vilka de brotten är. Vi menar att det för följande brott bör utdömas dödsstraff: 

- Mord -

Dödsstraff ska vara regel för mord.(Se fotnot 11) 

Även för den som anstiftar och beslutar om mord men ej själv genomför dådet ska det vara regel med dödsstraff. Det bör även övervägas med dödsstraff för mordförsök och för den som planerar mord. (Vid brottmål med tydligt "förmildrande omständigheter" eller när det mera handlar om "nödvärnsrätten", ska det förstås inte vara aktuellt med dödsstraff.)

- Högförräderi/Landsförräderi -

Vid överhängande krigshot ska dödsstraff vara regel för landsförräderi och spionage som skulle innebära förlust av människoliv vid krigssituation. I krig ska det vara regel med dödsstraff för högförräderi och allvarligare form av landsförräderi. 

- Terrorism -

Den som genom terrorhandling eller attentat orsakat människor skada eller död, eller haft som avsikt att skada eller döda människor, ska som regel dömas till döden. 

Dessa tre brottstyper - mördare, landsförrädare och terrorister - benämns i fortsättningen i denna bok för enkelhetens skull med uttrycket "mördare". 

- Upprepad grov misshandel -

Den som blivit fälld för grov misshandel (eller dråp, eller brutal våldtäkt), avtjänat straff, fått vård, och sedan åter blivit fälld för grov misshandel, ska dömas till döden. 

Avancerad, utdragen och utstuderad form av grov misshandel, dvs tortyr, ska innebära döden utan krav på återfall. 

I fortsättningen i denna bok benämns en sådan återfallsförbrytare (och torterare) med uttrycket "våldsverkare".(Se fotnot 12)

 

Personer som ej får dömas till döden 

Den som är under 18 år bör inte dömas till döden. Dödsdomen bör som regel omvandlas till ett mycket långt straff utan villkorlig frigivning och därefter vård och rehabilitering. Gravida kvinnor som fått en dödsdom får inte avrättas under graviditeten. Grovt mentalt sjuka människor som inte kunnat ta ansvar för sina gärningar får inte dömas till döden, utan ska under lång tid placeras på ett slutet vårdhem. 

Nåd 

En rättsstat ska kunna ge nåd till dödsdömda, alternativet ska då vara ett livstidsstraff utan villkorlig frigivning. Denna nådesinstans kan betraktas som en slags tredje rättegångsinstans. (I brottmål där dödsstraff kan komma att utdömas bör två rättegångar vara regel.) Om den dömde begär nåd ska denna instans endast granska om det fanns sådana förmildrande omständigheter i brottet som inte beaktades (tillräckligt) under rättegångarna. Om så inte är fallet ska dödsdomen verkställas.

Till KAPITEL 2

Yesdeathpenalty

Not 1. När det gäller praktisk tillämpning var läget i Europa "att det på 1860-talet i stort sett endast var högförräderi, attentat mot regenten och mord som alltjämt medförde livets förlust." Ivar Seth, Överheten och svärdet, s. 54. (Denna bok belyser de svenska riksdagsdebatterna som till slut ledde fram till dödsstraffets avskaffande.) 

Not 2. För en kortare översikt av den svenska straffrättens historia inklusive dödsstraffet, se boken Svensk rättshistoria (avsnitten om "straffrätten"), 1997, Göran Inger. 

Not 3. År 2001 redovisades följande resultat: 36% svarade "Ja", 58% "Nej". År 2000 redovisades följande resultat: 42% svarade "Ja", 54% "Nej". År 1999 svarade 44% "Ja", 52% "Nej". År 1998 svarade 43% "Ja", 52% "Nej". År 1997 svarade 49% "Ja", 48% "Nej". I en ovetenskaplig och inte tillförlitlig men ändå ganska intressant undersökning av Aftonbladet 7/8-00 fick datoranvändare svara på ungefär samma fråga som Sifo ställde. 12700 svarade. Ca 63% svarade "Ja" och 37% svarade "Nej". I Sveriges största ungdomscommunity - Lunarstorm, gjordes den 16/1 2004 en undersökning. Omkring 150000 personer, främst ungdomar, svarade på frågan "Vad anser du om dödsstraff?" Resultatet blev: "Jag är för det", killar 25%, tjejer 7%. "Jag är för det i vissa fall", killar 37%, tjejer 35%. "Jag är emot det", killar 23%, tjejer 37%. "Jag vet inte", killar 14%, tjejer 21%. 

Not 4. Motståndare brukar då peka på undersökningar i USA som visar att om alternativa strafformer ges till dödsstraffet, t.ex. livstid utan benådning, då minskar procentstödet för dödsstraffet en hel del. Detta är naturligt. Man kan också utgå ifrån att en del av de som röstar för t.ex. alternativet livstid utan benådning gör det eftersom man anser det vara ett strängare straff än döden. Men det är viktigt att inse att om någon i stället för att rösta på dödsstraffet röstar t.ex. på alternativet livstid utan benådning så innebär inte det ett förkastande av dödsstraffet som legitim strafform av den personen. Låt säga att folk får rösta om vilket straff som bör utdömas för ekonomisk brottslighet och alternativen är böter eller fängelse och flertalet röstar för fängelsealternativet, så innebär naturligtvis inte det att de förkastar bötesstraffet som legitim strafform. Och vad gäller dödsstraffet som strafform betraktat har det under många år haft stöd av omkring 70% av USA:s befolkning. 

Not 5. Framlidne Hans Göran Franck gav sin förklaring till vad det beror på att så många i USA förespråkar dödsstraff: "De som fortsätter att stödja dödsstraffet gör det förmodligen mest av okunnighet". Det barbariska straffet, 1997, s. 117. 

Not 6. En anledning till att det idag dröjer så många år är att aggressiva försvarsadvokater gör allt för att fördröja processen: "A lawyer for a condemned prisoner hoped above all to have the prisoner's death sentence invalidated, but the second choice was to make the litigation last as long as possible ... Lawyers thus brought repeated claims of constitutional error before the courts, right up to the moment of execution. Knowing they could not win with a frontal attack, abolitionist lawyers fought a guerilla war, seeking to sabotage the machinery of capital punishment by tying it up in litigation. These efforts ... caused the average lenght of time between sentencing and execution to increase. From 51 months in 1977-1983 ... and 134 months by 1995." Stuart Banner, The Death Penalty - an American history, 2002, s. 292-293. 

Not 7. Se t.ex. undersökningen av U.S. General Accounting Office; Death Penalty Sentencing: Research Indicates Pattern of Racial Disparities, 1990. Men se även amerikanska Högsta Domstolens avvisande av kritik rörande rasdiskriminering, i "McCleskey-domen" år 1987. 

Not 8. "Furman-domen" av USA:s Högsta Domstol år 1972, då dödsstraffet förklarades ej enligt Konstitutionen, fick som följd att rättspraxis och rättssäkerhet i dödsstraffsmål kom att förbättras i USA. Och i "Gregg-domen" år 1976 förklarade USA:s Högsta Domstol att dödsstraffet åter kunde förenas med Konstitutionen. USA-kritik som avser tiden före 1976 är i dag ganska irrelevant. 

Not 9. Boken Att dömas till döden av Jonny Ambrius, 1996, ger många goda skäl till att fördöma dödsstraffet under tider som varit. 

Not 10. Se t.ex. Roger Hood, The Death Penalty, 1996, s. 53-55. 

Not 11. Se även Kap 4 "Det är skillnad på mord och mord". 

Not 12. De federala lagarna i USA föreskriver dödsstraff för mord ("first-degree"), och för: Destruction of aircraft, motor vehicles, or related facilities resulting in death; civil rights offenses resulting in death; espionage; treason; death resulting from offenses involving transportation of explosives, destruction of government property, or destruction of property related to foreign or interstate commerce; mailing of injurious articles with intent to kill or resulting in death; willful wrecking of a train resulting in death; bank-robbery-related murder or kidnaping; death resulting from aircraft hijacking. (Delstaterna har var för sig särskilda lagar.) 

Klicka här för att komma till en webbplats som ger fakta och intressant läsning om avrättningar som har förekommit i Sverige.