Dödsstraffet - ett försvar

Dödsstraffet - ett försvar

APPENDIX  I 

Dödsstraffet och "rätten till liv" i internationella dokument om mänskliga rättigheter 

INLEDNING 

"Mänskliga rättigheter" har blivit ett begrepp i tiden. Något som med rätta förtjänar uppmärksamhet. Och nutida dödsstraffsmotståndare har inte varit sena att utnyttja detta. De försöker höja sin trovärdighet genom att peka på internationella dokument som talar om "rätten till liv", en rättighet som motståndarna inte tycker kan gå i ok med dödsstraff. Man brukar hänvisa bl.a. till artikel 3 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.  

Det här är nu en ganska ny strategi från motståndarna, men vid en närmare analys ska vi finna att motståndarna biter sig själva i svansen. Men man måste ha viss kunskap för att kunna se denna lustighet. 

Vi ska därför nu gå till de stora internationella dokumenten samt några andra dokument om mänskliga rättigheter som talar om "rätten till liv" i förhållande till dödsstraffet. Det vi då ska bli varse är att dödsstraffsmotståndarna har hamnat på minerad mark, ty de grundläggande internationella dokumenten som vittnar i denna sak talar till förespråkarnas fördel. Det är först en del senare tilläggsdokument som vill se en annan tingens ordning. 

 

FÖRE FN:s ALLMÄNNA FÖRKLARING 

Dödsstraffsmotståndare har inte historien på sin sida när de försöker utnyttja denna ädelsten, "rätten till liv", i sin kamp mot dödsstraffet. "Rätten till liv" och dödsstraff har nämligen vandrat på samma gemensamma väg under historiens gång. De har gått i varandras fotspår. Följande citat vad avser de två föregående seklerna belyser det: 

"Several national constitutions of the nineteenth and early twentieth century recognized the right to life, generally associated with a phrase acknowledging the exception of capital punishment. For example, Sweden's 1809 Constitution states: 'The King ... shall not deprive anyone or permit anyone to be deprived of life without legal trial and sentence'. In a study prepared by the Secretariat of the Commisssion on Human Rights in early 1947, twenty-six such provisions in various national constitutions were identified." William Schabas, The Abolition of the Death Penalty in International Law, 1997, sid 10. 

FÖRENTA NATIONERNA (FN) 

I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna år 1948 står ingenting om dödsstraff varken direkt eller indirekt. Artikel 3 lyder i sin helhet: "Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet." Det står varken att dödsstraff skulle utgöra ett undantag till denna artikel eller att artikeln skulle göra dödsstraff oacceptabelt. (Artikeln är överhuvudtaget inte skriven för rättsskipningen, men om så vore, skulle nog fängelsestraffet vara det tydligaste brottet mot artikeln.) 

Inför arbetet med FN:s allmänna förklaringar fanns det visserligen en del stater som på olika sätt gav uttryck för att de ville begränsa användningen av dödsstraffet. Men de var i minoritet. 

Och kikar vi lite på förarbetena till de allmänna förklaringarna ska vi finna att t.ex. inför den andra sessionens förberedelser till FN:s allmänna förklaring drog Sekretariatet för Kommissionen för de Mänskliga Rättigheterna upp ett utkast till ett förslag på 48 artiklar. Artikeln om "rätten till liv" som föreslogs av Sekretariatet erkände då dödsstraffet som det enda undantaget till "rätten till liv", förslaget löd: 

"Everyone has the right to life. This right can be denied only to persons who have been convicted under general law of some crime to which the death penalty is attached." 

Till detta förslag lade man fram 26 nationella konstitutioner/grundlagar som behandlade "rätten till liv". Av dessa 26 var det 18 som uttryckligen tog upp dödsstraffet som ett undantag till "rätten till liv". Källa: William Schabas, The Abolition of the Death Penalty in International Law, 1997, sid 29. 

Och en rapport av FN Sekretariatet år 1980 slog fast att FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna förhöll sig "neutral" till frågan om dödsstraffet. UN Doc. A/CONF.87/9,§5. 

Man bör även känna till att den dominerande uppfattningen i världen vid den tid då FN:s allmänna förklaring antogs var att både "rätt till liv" och dödsstraff kunde försvaras samtidigt. Som William Schabas (dödsstraffsmotståndare) skriver: "In 1948, the death penalty was an almost universally recognized exception to the right to life." The Abolition of the Death Penalty in International Law, 1997, s. 44. 

1966 kom FN:s Konvention om Medborgerliga och Politiska Rättigheter, som trädde i kraft 1976. Artikel 6 (innehållande 6 paragrafer) handlar om dödsstraffet. Visserligen önskar konventionen avskaffande av dödsstraffet enligt paragraf 6, men inte utifrån skälet att "rätten till liv" skulle kräva det, ty fortfarande finner vi "rätten till liv" och dödsstraff sida vid sida. Den klassiska traditionella synen är ännu obruten. De två första paragraferna i artikeln lyder: 

1. Every human being has the inherent right to life. This right shall be protected by law. No one shall be arbitrarily deprived of his life. 

2. In countries which have not abolished the death penalty, sentence of death may be imposed only for the most serious crimes in accordance with the law in force at the time of the commission of the crime and not contrary to the provisions of the present Covenant and to the Convention on the Prevention and Punishment of the Crime of Genocide. This penalty can only be carried out pursuant to a final judgement rendered by a competent court. 

Men 20 december år 1971 antogs resolution 2857 (XXVI) av FN där det bl.a. skrivs:

"... i syfte att fullt ut säkerställa rätten till liv i enlighet med artikel 3 i deklarationen om de mänskliga rättigheterna, är det huvudsakliga mål som ska uppsättas att gradvis minska det antal brott för vilka dödsstraff kan utgå i ljuset av önskvärdheten att avskaffa detta straff i alla länder." 

Resolutionen godtogs av 59 medlemsländer. Men nästan hälften, 54 medlemsländer, lade ner sina röster, däribland USA. 

Detta är första gången i historien det i en resolutionstext om mänskliga rättigheter skrivs ner att "rätten till liv" på något sätt skulle stå i opposition till dödsstraffet. I inledningen vill man erinra om "artikel 3 i deklarationen om de mänskliga rättigheterna", och därmed vill man använda denna artikel som ett skäl för avskaffandet av dödsstraffet. En sådan hänvisning till artikel 3 när dödsstraffet tas upp görs sedan även vid andra efterkommande dokument från FN. Två viktiga saker måste då framhållas, 1) detta är en ny tolkning av artikel 3 som inte har något historiskt stöd, 2) en övervägande majoritet av de stater som godtog FN:s allmänna förklaring år 1948 hade förkastat en sådan tolkning. En fråga väcks då till liv: Är det moraliskt och intellektuellt godtagbart att tvinga in en bestämd nytolkning i ett internationellt dokument och därmed förkasta den neutrala syn gentemot dödsstraffet som man vet att dokumentet själv står för? 

1989 kom Ett Andra Fakultativt Tilläggsprotokoll till den Internationella Konventionen (från 1966, se ovan). Detta protokoll vill förbjuda dödsstraffet i fredstid (men ej i krig). Och detta bl.a. med hänvisning till artikel 3 i FN:s allmänna förklaring. Inledningen lyder: 

"... Recalling article 3 of the Universal Declaration of Human Rights, adopted on 10 December 1948, and article 6 of the International Covenant on Civil and Political Rights, adopted on 16 December 1966, Noting that article 6 of the International Covenant on Civil and Political Rights refers to abolition of the death penalty in terms that strongly suggest that abolition is desirable, Convinced that all measures of abolition of the death penalty should be considered as progress in the enjoyment of the right to life, Desirous to undertake hereby an international commitment to abolish the death penalty, Have agreed as follows ..." 

59 länder röstade för detta protokoll, 26 länder röstade emot, 48 länder lade ner sina röster. 

Endast en minoritet av FN:s 189 medlemsländer har ratificerat (gjort giltigt) detta tilläggsprotokoll. 

The Commission on Human Rights, 1998, resolution 8, uppmanade alla länder att verka för dödsstraffets avskaffande bl.a. med hänvisning till artikel 3 i den allmänna förklaringen. Den nya tolkningen börjar med andra ord allt oftare slå igenom. 

Av kommissionens 53 medlemsländer röstade bara 26 länder för, 13 länder röstade emot, och 12 länder lade ner sin röst. 

Det är viktigt att uppmärksamma att när motståndare till dödsstraffet hänvisar till sentida protokoll och resolutioner från FN som uttrycker ogillande mot dödsstraffet, sådana texter aldrig tillkommit på enhällig basis och utifrån samförstånd. Frågan om dödsstraffet delar i dag FN i två läger.

EUROPA 

I Europakonventionen som skrevs 1950 behandlas dödsstraffet. Första paragrafen i artikel 2 lyder: 

"Envars rätt till livet skall skyddas genom lag. Ingen skall avsiktligen bliva berövad livet utom till verkställande av domstols dom i fall då han dömts för brott, som enligt lagen är belagd med sådant straff." 

Dödsstraffet utgör alltså i Europakonventionen ett ovanligt tydligt undantag till "rätten till liv". (Tre andra undantag för "rätt till liv" ges även i paragraf 2.) 

År 1983 skrevs ett tillägg till Europakonventionen, protokoll nummer 6 som trädde i kraft 1985. Och nu hade tonen mot dödsstraffet blivit mycket skarp. Efter drygt 30 år lyckades alltså dödsstraffsmotståndare förvandla det tillåtna till något förbjudet (i fredstid). De två första artiklarna lyder: 

Article 1 – Abolition of the death penalty The death penalty shall be abolished. No-one shall be condemned to such penalty or executed. 

Article 2 – Death penalty in time of war A State may make provision in its law for the death penalty in respect of acts committed in time of war or of imminent threat of war; such penalty shall be applied only in the instances laid down in the law and in accordance with its provisions. The State shall communicate to the Secretary General of the Council of Europe the relevant provisions of that law. 

Ingenstans i detta tilläggsprotokoll motiveras dock förbudet mot dödsstraff i fredstid med "rätten till liv". Det skulle förstås ha tett sig märkligt, eftersom ju huvudkonventionen nämner just dödsstraff tillsammans med artikeln om "rätt till liv". 

I dag har nästan alla medlemmar i Europarådet ratificerat detta tillägg. Och för ansökarländer till Europarådet är det ett absolut tvång att man har som avsikt att ratificera detta tillägg om man alls ska komma ifråga för att bli medlemmar. 

AMERIKA 

I Amerika (Nord- Central och Syd Amerika) finns "American Convention on Human Rights", 1969. Även i denna konvention möter vi budskapet om rätten till liv som står tillsammans med dödsstraff. 

Artikel 4 har rubriken "Rätt till Liv" och de två första paragraferna lyder: 

1. Every person has the right to have his life respected. This right shall be protected by law and, in general, from the moment of conception. No one shall be arbitrarily deprived of his life. 

2. In countries that have not abolished the death penalty, it may be imposed only for the most serious crimes and pursuant to a final judgment rendered by a competent court and in accordance with a law establishing such punishment, enacted prior to the commission of the crime. The application of such punishment shall not be extended to crimes to which it does not presently apply. 

De flesta länder i Amerika har ratificerat denna konvention, ej USA. 

År 1990 kom ett tillägsprotokoll till Konventionen, "Protocol To The American Convention On Human Rights To Abolish The Death Penalty". Artikel 1 lyder: 

"The States Parties to this Protocol shall not apply the death penalty in their territory to any person subject to their jurisdiction." 

Dödsstraff i krig tillåts dock enligt artikel 2. 

I inledningstexten till detta tilläggsprotokoll stöter vi på formuleringen "rätt till liv" två gånger: 

"That Article 4 of the American Convention on Human Rights recognizes the right to life and restricts the application of the death penalty ...That the abolition of the death penalty helps to ensure more effective protection of the right to life." 

Man upplyser om att Huvudkonventionen talar om rätt till liv och samtidigt om dödsstraffet, men nu anser man i stället att ett förbud mot dödsstraff är ett mer effektivt skydd för "rätten till liv". År 1990 tycker man alltså inte längre att dödsstraff går att förena med rätten till liv. 

År 2001 var det bara 8 länder som hade ratificerat detta tilläggsprotokoll. 

ISLAMISKA DEKLARATIONER 

Följande två deklarationer från den islamska världen visar att dödsstraffet även här står i fredlig samverkan med "rätten till liv". 

Universal Islamic Declaration of Human Rights, 1981 

Right to Life a) Human life is sacred and inviolable and every effort shall be made to protect it. In particular no one shall be exposed to injury or death, except under the authority of the Law. 

Arab Charter on Human Rights, 1994 

Article 5 Every individual has the right to life, liberty and security of person. These rights shall be protected by law. 

Article 10 The death penalty may be imposed only for the most serious crimes and anyone sentenced to death shall have the right to seek pardon or commutation of the sentence. 

Article 11 The death penalty shall under no circumstances be imposed for a political offence. 

Article 12 The death penalty shall not be inflicted on a person under 18 years of age, on a pregnant woman prior to her delivery or on a nursing mother within two years from the date on which she gave birth. 

Till sist kan nämnas de fyra Genevekonventionerna, 1949. Samtliga konventioner inleds med bl.a. dessa ord: 

"To this end, the following acts are and shall remain prohibited at any time and in any place whatsoever with respect to the above-mentioned persons: (a) violence to life and person ...". 

Detta kan ses som en "rätt till liv" deklaration fast formulerad med andra ord. 

Samtidigt accepterar Genevkonventionerna dödsstraff med vissa restriktioner, se Genevekonvention 3, artikel 100-101, Genevekonvention 4, artikel 68, Tilläggsprotokoll 1, artikel 76:3, 77:5, Tilläggsprotokoll 2, artikel 6:4. 

SUMMERING 

Principiellt och historiskt sett så har dödsstraff och "rätt till liv" i teori och praktik följt varandra som vänner. 

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna 1948 innehåller inget om dödsstraff. Dokumentet anses enligt FN rapport stå "neutralt" till dödsstraffet. En överväldigande majoritet av de stater som 1948 antog de allmänna förklaringarna om de mänskliga rättigheterna ansåg inte att dödsstraff (eller fängelsestraff) på något sätt kränkte artikel 3. 

Genevekonventionerna uttrycker respekt för människors (rätt till) liv och tillåter dödsstraff. 

Europakonventionen från år 1950 skriver om "rätten till liv" och hävdar med stor tydlighet att bl.a. dödsstraffet utgör ett undantag till denna rätt. Tilläggsprotokoll nummer 6 till Europakonventionen som trädde i kraft 1985 förbjuder dödsstraff i fredstid, dock utan att motivera det med "rätten till liv". 

Den Amerikanska Konventionen, 1969, talar om rätt till liv och tillåter dödsstraff. Tilläggsprotokollet, 1990, förbjuder dödsstraff i fredstid med bl.a. "rätten till liv" som skäl. 

Islamska deklarationer talar om "rätt till liv" och livets helighet och okränkbarhet, och tillåter dödsstraff. 

Först i december 1971 uppenbarar sig en ny tolkning av begreppet "rätten till liv" i ett internationellt dokument om mänskliga rättigheter. Här och framdeles börjar nu enskilda personer inom bl.a. FN att utnyttja formuleringen "rätten till liv" (art. 3 i FN:s allmänna förklaring) i sitt motstånd mot dödsstraffet. 

Något utförligt försvar för denna historiska nytolkning av "rätten till liv" finns ännu inte från de ansvariga. Ej heller har man gett någon förklaring till varför och med vilken rätt man nyttjar en artikel för syften som artikeln själv i sitt ursprung inte stod för. Man har därmed frångått vetenskaplig sed och praxis. 

Med denna fakta som bakgrund kan vi nu säga att den person som dundrar mot dödsstraffet utifrån "rätten till liv" och samtidigt pekar på t.ex. FN:s allmänna förklaring (1948) eller Europakonventionen (1950) gör sig skyldig till okunskap eller i värsta fall historieförfalskning. 

Till APPENDIX II 

yesdeathpenalty