Gilla, dela och följ oss på Facebook om du vill :)

Intresseanmälan för beställning av boken - Tacksam för gåvan - 
hittar du här:
Via telefon kom vi överens om att ses i Hundkojan ute på kronanområdet. Vi hade stämt träff kl 13:00 i de lokaler som jag och en hundinstruktörskollega delar på och som vi döpt till Hundkojan. Jag var stressad som vanligt, för att hinna i tid. Förmiddagens arbete på hunddagis hade dragit ut lite på tiden och jag ville inte bara störta in till det möte som jag hade inbokat med marknadsföringskonsulten. Konsulten kom prick kl 13:00 och jag började med att visa lokalerna för min verksamhet. Sedan satte vi oss i köket och började prata om hur vi kunde marknadsföra mitt företag.

Jag hade fått tips om Mikael Elmegren, marknadsföringskonsult via en bekant och hade läst lite på hans hemsida. Mikael skrev på sin hemsida om både det ena och det andra, så därför tänkte jag att ämnet organdonation kanske kunde vara någonting som han ville skriva om.
Redan vid vårt första samtal i telefon hade vi pratat lite om organdonationer och jag hade berättat för Mikael om hur viktiga jag tycker att donationsfrågorna är. För mig handlar det ju om hela mitt liv… Jag berättade lite kort min historia och frågade om det här med donationsfrågan kunde vara intressant för honom.

Efter vi talat igenom lite marknadsföringsstrategi så visade jag mitt fotoalbum för Mikael och började berätta om hur sjuk jag hade varit och hur otroligt viktig donationsfrågan frågan är. Det är förhållandevis få som donerar sina organ idag och jag tror att det nog är många som kan tänka sig att donera, men de vet inte hur man gör. Jag fick ett nytt hjärta, av en person som nyligen avlidit, eftersom mitt eget hjärta i princip var helt slut. Men trots det kunde mina gamla hjärtklaffar i sin tur doneras till en annan person som fick ett nytt liv. Innan jag blev sjuk och genomgick mina transplantationer hade jag alltid sagt att ”ingen skulle få röra eller ta någonting ifrån mig när jag var död.” Jag är av en annan åsikt nu.

Jag berättar för Mikael om den första bilden som togs på mig under min sjukdomstid. Den är tagen på Umeå regionsjukhus dagen efter Emilias födelse. Jag ligger i en sjukhussäng och i fotändan ligger min journal som säger: ”Patienten har obefintliga möjligheter att överleva utan omedelbar hjärttransplantation.” Det är bara minuter kvar innan jag ska iväg med iltransport från Umeå till Salgrenska Sjukhuset i Göteborg och nyfödda Emilia ligger på mitt bröst. Det var en sjuksköterska som trots kaoset, stressen och dramatiken hade sinne nog att ta en polaroidbild på mig och Emilia. Den bilden gav hon till min mamma. 
Min mamma reagerade rätt starkt på det just då. Hon tyckte det var ett opassande tillfälle att knäppa kort på, men förstod ändå rätt snart att om jag inte skulle klara mig så skulle denna bild vara den enda bild som Emilia har på sig själv tillsammans med sin mamma…
Den polaroidbild, som min mamma och tillika Emilias mormor just då hade i sin hand, blev början till det fotoalbum som hon fortsatte att fylla med bilder under hela min akuta sjukdomstid. Det fotoalbumet är en av de värdefullaste sakerna jag äger.

Jag berättade också om Tommy, Emilias pappa, och det öde vi tillsammans gick. Hur vi hade en tid tillsammans med mediciner, personliga assistenter i hemmet, sjukhusbesök i en tillvaro mellan hopp och förtvivlan samtidigt som vi någonstans var småbarnsföräldrar.

Mikael satt tyst en liten stund efter jag hade berättat. När det såg ut som om han samlat sig frågade han om han inte kunde få skriva en bok om min historia. Jag har fått frågan så många gånger om inte jag ska skriva en bok om det jag varit med om. Visst har jag velat men jag har inte vetat hur, om jag ska hinna med eller hur jag ska orka. Det är så mycket bilder, minnen, känslor och episoder så var ska man börja? Men så sitter det här en människa som frågar om han får skriva en bok. Min bok! Jag blev jätteglad för visst ville jag det! Det kändes som en dröm äntligen skulle gå i uppfyllelse när han sa att han ville skriva den bok vars tillkomst du just nu följer.