Romarbrevet - kapitel 7

Befriade från lagen

1 Eller vet ni inte, bröder - jag talar ju till sådana som har kunskap om lagen - att lagen råder över människan så länge hon lever? 2 En gift kvinna är nämligen genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör är hon löst från lagen som band henne vid mannen. 3 Så länge mannen lever kallas hon äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man. Men om mannen dör är hon fri från lagen och är inte någon äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man. 4 Mina bröder, även ni har dött från lagen genom Kristi kropp för att tillhöra en annan, honom som uppstod från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud. 5 Då vi levde i vår fallna natur var de syndiga lustar som väcktes av lagen verksamma i våra lemmar så att vi bar frukt åt döden. 6 Men nu är vi lösta från lagen då vi har dött från det som höll oss fångna. Så tjänar vi på ett nytt sätt i Anden, och inte på ett gammalt sätt efter bokstaven.

7 Vad ska vi då säga? Att lagen är synd? Verkligen inte. Men jag hade inte lärt känna synden förutom genom lagen. Jag hade inte vetat av begäret om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär. 8 Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. För utan lag är synden död. 9 Jag levde en gång utan lag, men när budordet kom fick synden liv 10 och jag dog. Budordet som skulle föra till liv visade sig bli min död. 11 För synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. 12 Lagen är alltså helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott. 13 Blev då detta goda min död? Absolut inte. Men för att synden skulle avslöjas som synd verkade den död i mig genom det goda. Så skulle synden genom budordet framträda som gränslöst syndig.

Den inneboende synden

14 För vi vet att lagen är av Anden, men jag har en fallen natur, jag är såld till slav under synden. 15 Jag förstår nämligen inte mina handlingar. Jag gör inte det jag vill, men jag gör det jag avskyr. 16 Men om jag gör det jag inte vill då medger jag att lagen är god. 17 Fast då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig. 18 För jag vet att inget gott bor i mig, det vill säga i min fallna natur. Jag har viljan, men ingen förmåga att utföra det goda. 19 För jag gör inte det goda som jag vill utan jag gör det onda som jag inte vill. 20 Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig. 21 Den lagen har jag alltså funnit: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. 22 För jag gläds inom mig över Guds lag, 23 men i mina lemmar ser jag en annan lag, som krigar mot lagen i mitt sinne och som fångat mig under syndens lag i mina lemmar. 24 Jag eländiga människa, vem ska rädda mig från denna dödens kropp? 25 Tack Gud, genom Jesus Kristus, vår Herre! Jag själv tjänar alltså med mitt sinne Guds lag, men med min fallna natur tjänar jag syndens lag.


    <<  >>



7:5. ”vår fallna natur.” Alternativ översättning: i köttet.

7:7. 2 Mos 20:17.

7:14. ”har en fallen natur.” Alternativ översättning: är köttslig.

7:18. ”min fallna natur.” Alternativ översättning: mitt kött.

7:25. ”min fallna natur.” Alternativ översättning: köttet.


© Ragnar Blomfelt


7:1-2. lagen, avser Mose lag.

7:4. genom Kristi kropp, syftar främst på Jesu död på korset.

7:5. syndiga lustar som väcktes av lagen, vår fallna natur börjar sjuda och koka av ifrågasättande, ilska och olydnad så fort den möter Guds lag.

7:6. i Anden, något som Paulus utlägger närmare i nästa kapitel. efter bokstaven, efter Mose lag.

7:7-11. Lagen är nödvändig. Den låter oss bl.a. erfara och förstå att vi är hjälplösa och ”döda” (Ef 2:1) syndare i behov av en Frälsare.

7:12-13. Eftersom lagen uttrycker Guds vilja är den helig och god. Men eftersom människan är en fallen varelse är det omöjligt för henne att leva upp till lagens krav. I stället dödar synden med hjälp av lagen varje människa som försöker uppnå liv genom lagen. Lagen uppenbarar därmed vilket monster synden är i människan. Se även kommentar till 3:31.

7:14-24. På ett oblygt och öppet sätt vittnar Paulus i detta avsnitt om sin ständiga kamp mot synden inom sig. Han beskriver en verklighet som alla kristna mer eller mindre känner igen sig i, jfr Gal 5:15-17, Jak 1:14, 1 Joh 1:7-10. jag har en fallen natur (v. 14), efter att de första människorna syndade har varje människa del av en fallen natur (Rom 1:21-32, 3:10-18). Det betyder att människan inte längre är så som Gud från början skapade henne - ”mycket god” (1 Mos 1:31), utan hon har efter fallet blivit störd, sjuk och fördärvad (1 Mos 3, 6:5, 8:21). Vi har kvar vår fallna natur tills vi dör och den krigar mot oss varje dag (1 Petr 2:11). Men den kristne låter sig inte styras och behärskas av den fallna naturen, utan av Anden, Rom 8:9-16. Se även kommentarer till 6:12-14, 13:14, 1 Joh 1:8-10.  såld till slav under synden (v. 14), ett bildspråk som betyder att så länge den kristne är på jorden lever den med en fallen natur och alla dess perversa begär. För det goda som jag vill gör jag inte (v. 19), ska uppfattas som en allmän beskrivning, inte som något absolut. jag gläds inom mig över Guds lag (v. 22), eftersom den är helig, rättfärdig, god, och är av Anden (v. 12, 14). vem ska rädda mig från denna dödens kropp (v. 24), kroppen kan sägas vara ett dödens instrument på grund av syndens inneboende krafter (se även 8:10 med kommentar). Paulus förväntar sig räddning av Kristus i detta livet (v. 25, 8:1-2, 9-10), men han tänker också på uppståndelsen (8:11, 18-25).

7:25. Den kristne lever hela livet i ett spänningsfält mellan redan frälst och ännu inte slutfrälst. Reformatorn Martin Luther (1483-1546) talade om den kristne som ”rättfärdig och samtidigt syndare” (lat. simul justus et peccator).

Comments