Markusevangeliet - kapitel 12

Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna (Matt 21:33, Luk 20:9)

1 Jesus började sedan tala till dem i liknelser: ˮEn man anlade en vingård. Han satte stängsel kring den, grävde en grop för vinfatet och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den till vingårdsarbetare och reste bort. 2 När tiden var inne sände han en slav till vingårdsarbetarna för att hämta en del av vingårdens frukt. 3 Men de tog fast honom, misshandlade honom och sände i väg honom tomhänt. 4 Då sände han en annan slav till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade. 5 Och han sände ännu en och honom dödade de. Likaså med många andra. En del misshandlade de, andra dödade de.

6 Ännu en hade han, en älskad son. Honom sände han slutligen till dem. Han tänkte: ʼDe kommer att respektera min son.ʼ 7 Men vingårdsarbetarna sa till varandra: ʼDet är arvtagaren, kom, vi dödar honom, och arvet blir vårt 8 Och de grep tag i honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården. 9 Vad gör nu vingårdens herre? Han ska komma och döda vingårdsarbetarna och ge vingården till andra. 10 Har ni inte läst detta Skriftord: Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit en hörnsten. 11 Herren har gjort detta, och den är underbar i våra ögon.ˮ 12 De hade velat gripa honom eftersom de förstod att liknelsen var riktad mot dem. Men de vågade inte för folket. Och de lämnade honom och gick sin väg.


Frågan om skatt till kejsaren (Matt 22:15, Luk 20:20)

13 Sedan sände de till honom några fariseer och anhängare till Herodes för att fånga honom genom något ord. 14 De kom till honom och sa: ˮLärare, vi vet att du är sanningsenlig. Du låter dig inte påverkas av någon och är opartisk gentemot alla människor och undervisar sant om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren, eller inte? Ska vi betala eller inte?ˮ 15 Men han genomskådade deras hyckleri och sa: ˮVarför frestar ni mig? Ge mig en denar så jag får se.ˮ 16 De räckte fram ett, och han frågade dem: ˮVems bild och inskrift är på detta?ˮ De svarade: ˮKejsarens.ˮ 17 Då sa Jesus: ˮGe kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.ˮ Och de häpnade över honom.

Frågan om uppståndelsen (Matt 22:23, Luk 20:27)

18 Några saddukeer kom till honom - dessa hävdar att det inte finns någon uppståndelse - och de frågade honom: 19 ˮLärare, Mose har föreskrivit att om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då ska han gifta sig med henne och skaffa barn åt sin bror. 20 Nu fanns där sju bröder. Den förste gifte sig, och dog utan några barn. 21 Den andre gifte sig med henne, också han dog barnlös. Så även den tredje. 22 Ingen av de sju lämnade barn efter sig. Sist av alla dog kvinnan. 23 Vid uppståndelsen de uppstår, vems hustru blir hon? För alla sju var ju gifta med henne.ˮ 24 Jesus sa till dem: ˮÄr det inte så att ni har kommit vilse eftersom ni varken förstår Skrifterna eller Guds makt? 25 När de döda uppstår gifter de sig inte eller blir bortgifta, utan de är som änglarna i himlen. 26 Men angående de dödas uppståndelse, har ni inte läst där i Moseboken om törnbusken, hur Gud sa till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. 27 Han är inte de dödas Gud, utan de levandes. Ni är alldeles vilse

Det förnämsta budet (Matt 22:34, Luk 10:25)

28 En av de skriftlärda som lyssnade när de diskuterade insåg att han svarade dem väl, och gick fram och frågade Jesus: ˮVilket är det förnämsta av alla buden?ˮ 29 Han svarade: ˮDet förnämsta är detta: Lyssna, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. 30 Älska Herren din Gud med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd och med hela din kraft. 31 Därnäst kommer: Älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.ˮ 32 Den skriftlärde sa: ˮDu har rätt, Lärare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han. 33 Och att älska honom med hela sitt hjärta och med hela sitt förstånd och med hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.ˮ 34 När Jesus hörde att mannen svarade förståndigt sa han till honom: ˮDu är inte långt från Guds rike.ˮ Sedan vågade ingen fråga honom längre.

Frågan om Davids son (Matt 22:41, Luk 20:41)

35 Då Jesus undervisade i templet frågade han: ˮHur kan de skriftlärda säga att Kristus är Davids son? 36 David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter. 37 David själv kallar honom Herre. Hur kan då Kristus vara Davids son?ˮ Allt folket lyssnade gärna på honom.

Varning för de skriftlärda (Matt 23:1, Luk 20:45)

38 I sin undervisning sa han: ˮAkta er för de skriftlärda! De går gärna omkring i långa mantlar och vill bli hälsade på torgen 39 och sitta främst i synagogorna och få hedersplatserna vid festmåltiderna. 40 De äter änkorna ur husen, och ber långa böner för skenets skull. De ska få en så mycket hårdare dom.ˮ

Änkans gåva (Luk 21:1)

41 Jesus satte sig mitt emot offerboxen och såg när folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. 42 Och det kom en fattig änka som lade i två små kopparmynt, av minsta värde. 43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ˮDet jag säger till er är sant: Denna fattiga änka lade i mer än alla andra som lade något i offerboxen, 44 för alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom allt vad hon hade att leva på.ˮ


    <<   >>



12:10-11. Ps 118:22.

12:15. "denar." Ett romerskt silvermynt som bar kejsarens bild. Dess värde motsvarade en dagslön.

12:19. 5 Mos 25:5.

12:26. 2 Mos 3:6.

12:29-30. 5 Mos 6:4, Jos 22:5.

12:31. 3 Mos 19:18.

12:32. 5 Mos 6:4, 4:35, Jes 45:21.

12:33. 5 Mos 6:4, Jos 22:5, 3 Mos 19:18.

12:36. Ps 110:1.



© Ragnar Blomfelt



12:1-12. Se kommentar till Matt 21:33-46. tala till dem (v. 1), avser främst de religiösa ledarna (se v. 12 och 11:27). andra (v. 9), troende bland hednafolken som kommer att bära frukt.

12:13-17. Se kommentarer till Matt 22:16-21.

12:18. saddukeer, se kommentar till Matt 3:7.

12:19-27. Se kommentarer till Matt 22:24-29. i Moseboken om törnbusken (v. 26), Skriften (skriftrullarna) saknade den tiden både kapitel- och versnumrering.

12:28. av alla buden, enligt rabbinerna fanns det 613 bud i lagen (1-5 Mos).

12:29. Jesus citerar från det som kallas ”Shema” (hebreiska = Lyssna), som är det första ordet i 5 Mos 6:4 vilket utgör inledningen på judarnas trosbekännelse. Versen uttalades av varje judisk man morgon och kväll.

12:31. Älska din nästa som dig själv. Se kommentarer till Matt 5:43, 22:35-40. 

12:33. mer än alla brännoffer, jfr 1 Sam 15:22, Ps 50:13-14, Jes 1:11, Pred 4:17, Hos 6:6.

12:34. Du är inte långt från Guds rike. Den skriftlärde hade ställt en uppriktig fråga till Jesus (i motsats till de flesta andra religiösa ledarna) och bejakade Jesu kärleksbudskap. Men det räcker inte att tro på och leva efter kärlekens bud, man måste bli född på nytt genom tron, Joh 3:3, 16. I Guds rike lever tro och kärlek tillsammans (jfr Gal 5:6).

12:35-37. Se kommentar till Matt 22:41-46.

12:38-39. Jesu undervisning om ödmjukhet och tjänarattityd (jfr 9:35, Matt 6:1-8, 16) var motsatsen till hur de religiösa ledarna uppträdde.

12:40. äter änkorna ur husen, de skriftlärda hade ingen egen ekonomisk försörjningskälla utan var ofta beroende av andra människors välvilja. Denna godhet utnyttjade och missbrukade de, mot bättre vetande och utan fruktan för Guds varningar (5 Mos 14:29, Ps 68:6, 146:9, Jes 1:17, 23, Jer 7:6, 49:11, Hes 22:7, Sak 7:10, Mal 3:5).

12:41-44. I motsats till de fräcka och glupska skriftlärda som Jesus hade varnat för (v. 38-40) berömmer Jesus här en givmild kvinna. Fattiga osjälviska änkor må vara osynliga för världen, men Jesus ser dem. Inte ens den minsta lilla slant som generösa människor skänker går obemärkt förbi Gud. offerboxen (v. 41, 43), det fanns tretton sådana boxar med trumpetformade öppningar i det tempelområde där kvinnor hade tillträde.