Hebreerbrevet - kapitel 6

1 Låt oss därför lämna ABC i läran om Kristus och föras till fulländning. Vi ska inte åter börja med grunden: omvändelse från döda gärningar, tron på Gud, 2 undervisning om dop, handpåläggning, de dödas uppståndelse och om evig dom. 3 Och det ska vi göra, om Gud tillåter. 4 För det är omöjligt att åter föra till omvändelse dem som en gång fått del av ljuset, som smakat den himmelska gåvan, som fått del av den helige Ande, 5 som smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter, 6 och sedan avfallit. Detta eftersom de till eget fördärv åter korsfäster Guds Son och utsätter honom för hån. 7 För Guds välsignelse får den jord som dricker regnet som ofta faller på den och som skänker användbar gröda åt dem som brukar den. 8 Men bär den törnen och tistlar är den värdelös och förbannelsen är nära. Slutet blir uppbränning.

Gud glömmer inte

9 Men älskade, fastän vi talar så här är vi övertygade om något bättre beträffande er vad avser frälsning. 10 För Gud är inte orättfärdig så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni visat hans namn genom att nu som förut tjäna de heliga. 11 Och vi önskar att ni alla ända till slutet visar samma iver i övertygelsen om hoppet. 12 Då blir ni inte slöa utan efterliknar dem som genom tro och tålamod ärver det som utlovats.

Guds löfte står fast

13 När Gud gav löftet åt Abraham svor han en ed vid sig själv, då han inte hade någon högre att svära vid. 14 Han sa: Jag ska verkligen rikligt välsigna och föröka dig. 15 Och Abraham väntade tålmodigt och fick vad som var utlovat. 16 För människor svär vid den som är större än dem själva, och en bekräftande ed tystar alla invändningar. 17 Då nu Gud med all tydlighet ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, så försäkrade han det med en ed. 18 Så skulle vi genom två orubbliga utfästelser i vilka Gud omöjligt kan ljuga, bli rikt uppmuntrade, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid vårt framtida hopp. 19 Detta vårt hopp är ett själens ankare, tryggt och säkert. Det når innanför förhänget, 20 dit Jesus har gått före oss för vår skull då han gick in och blev överstepräst för evigt, i enlighet med Melkisedek.


   <<  >>


6:13. 1 Mos 22:16.
6:14. 1 Mos 22:17. 


© Ragnar Blomfelt

6:1. döda gärningar, här avses religiösa och fromma handlingar utan tro på Jesus Kristus (jfr Rom 10:1-10). Se även kommentar till Rom 3:12.

6:2. dop, (pl. i grundtexten) avser sannolikt skillnader mellan judiska dop och det kristna dopet (samt Johannesdopet). handpåläggning, kunde ske vid dop (Apg 19:5-6), vid helande (Apg 28:8), vid välsignelser (Mark 10:16), vid ordination (1 Tim 4:14, Apg 6:6). evig dom, domen får eviga konsekvenser för såväl frälsta som förtappade (Matt 25:46).

6:3. det ska vi göra, syftar sannolikt främst på v. 1 (”Låt oss därför lämna ABC i läran …”), möjligen även på 5:11.

6:4-6. Judas Iskariot kan ses som ett varnande exempel (Matt 26:14-16, Joh 6:70, 17:12). Se även kommentar till Hebr 2:1.

6:8. förbannelsen, Guds förbannelse och vrede som leder till uppbränning, eldsjön (Upp 20:14-15).

6:15. Abraham väntade tålmodigt, i 25 år (1 Mos 12:4, 21:5) på Isak och i ytterligare 60 år på sina barnbarn (1 Mos 25:26). vad som var utlovat, Isak.

6:18. två orubbliga utfästelser, Guds löfte och hans ed.

6:19. innanför förhänget, i templets allraheligaste, vilket här får betydelsen himlens fulla härlighet. Se även Matt 27:51 med kommentar.

Comments