Apostlagärningarna - kapitel 28

Paulus på ön Malta

1 Efter vår räddning fick vi veta att ön hette Malta. 2 De infödda visade oss en osedvanlig vänlighet, för eftersom det börjat regna och var kallt tände de en eld och tog sig an oss alla. 3 Paulus hade samlat ett fång kvistar, och då han lade det på elden kröp en giftorm fram på grund av hettan och högg sig fast i hans hand. 4 När de infödda såg ormen hänga vid hans hand sa de till varandra: ˮDen där mannen är helt säkert en mördare. Han har räddats från havet, men Rättvisan tillät honom inte att få leva.ˮ 5 Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada. 6 De väntade nu att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner. Efter att de väntat länge och sett att inget ovanligt hände honom tvärvände de och sa att han var en gud.

7 I närheten av denna plats fanns det gårdar som tillhörde Publius, den främste på ön. Han välkomnade oss vänligt och vi var hans gäster i tre dagar. 8 Och det hände sig att Publius far låg plågad av feberanfall och dysenteri. Paulus gick in till honom, bad och lade händerna på honom och botade honom. 9 Efter den händelsen kom även de andra sjuka på ön dit och blev botade. 10 De visade oss heder och uppskattning på många sätt, och när vi skulle avsegla försåg de oss med vad vi behövde.

Paulus anländer till Rom

11 Efter tre månader avseglade vi med ett skepp från Alexandria. Det hade övervintrat vid ön och hade Tvillingarna som galjonsbild. 12 Vi lade till vid Syrakusa och låg där i tre dagar. 13 Därifrån lättade vi ankar och kom till Regium. En dag senare fick vi sydlig vind och kom efter två dagar till Puteoli. 14 Där fann vi bröder som bad oss stanna hos dem i sju dagar. Och det var så vi kom till Rom.

15 Bröderna där hade fått besked om oss och kom ända ut till Forum Appii och Tres Tabernae för att möta oss. När Paulus fick se dem tackade han Gud och fick nytt mod. 16 Då vi hade kommit till Rom fick Paulus tillåtelse att bo för sig själv med den soldat som bevakade honom.

Paulus tal till judarna i Rom

17 Tre dagar senare sammankallade Paulus de ledande bland judarna. När de var samlade sa han: ˮNi män, bröder, fastän jag inte har gjort något emot vårt folk eller våra seder från fäderna blev jag fängslad i Jerusalem och överlämnad åt romarna. 18 Efter att de förhört mig ville de frige mig eftersom det inte fanns någon grund för dödsstraff mot mig. 19 Men då judarna protesterade blev jag tvungen att vädja till kejsaren, fast inte för att anklaga mitt eget folk. 20 Det är därför jag bett att få träffa er och tala med er eftersom det är för Israels hopp som jag bär dessa bojor.ˮ 21 De svarade: ˮVi har inte fått något brev om dig från Judeen, inte heller har någon av de bröder som kommit hit berättat eller sagt något klandervärt om dig. 22 Men vi vill gärna höra hur dina tankar går, för vi vet att den här sekten möter motstånd överallt.ˮ

23 De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler dit där han bodde. Han förklarade för dem och vittnade om Guds rike och försökte övertyga dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Detta pågick från morgon till kväll. 24 Några blev övertygade av hans ord, men andra trodde inte. 25 Oeniga bröt de upp efter att Paulus lagt till detta ord: ˮDen helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja till era fäder 26 när han sa: Gå till detta folk och säg: Ni ska lyssna och lyssna men ingenting förstå, ni ska se och se men ingenting uppfatta. 27 För detta folks hjärta har blivit tillslutet. De lyssnar illa med sina öron och de sluter sina ögon. Så sker för att de inte ska se med ögonen, lyssna med öronen och förstå med hjärtat och vända om och bli botade av mig.

28 Därför ska ni veta att denna Guds frälsning har blivit sänd till hednafolken. Och de kommer att lyssna.ˮ

30 Paulus bodde i två hela år i egen hyrd bostad och välkomnade alla som besökte honom. 31 Han förkunnade Guds rike och undervisade med stor frimodighet om Herren Jesus Kristus utan att bli hindrad.


    <<  >>


28:6. "svullna upp." Alternativ översättning: få hög feber.
28:26-27. Jes 6:9.

© Ragnar Blomfelt


28:4. Rättvisan, antingen avsågs allmänt den gudomliga Rättvisan eller också avsågs en särskild gud som t.ex. ”rättvisans gudinna” (Dike).

28:6. De väntade nu, eftersom de kände till ormen och vad dess gift kunde orsaka. sa att han var en gud, Paulus förvandlades hux flux från ”mördare” (v. 4) till ”en gud,” vilket visar på människans oberäkneliga natur.

28:11. Tvillingarna, gudarna Castor och Pollux, två söner till guden Zeus. De betraktades som sjöfartens beskyddande gudar.

28:12. Syrakusa, vid Siciliens ostkust.

28:13. Regium (nutida Reggio di Calabria), låg i tåspetsen vid ”Italiens stövel”. Puteoli, låg nära Neapel.

28:14. bröder, kristna trosbröder. Möjligen hade några av dem blivit omvända vid den pingsthögtid som beskrivs i Apg (2:10).

28:15. Forum Appii och Tres Tabernae, låg vid Via Appia, huvudvägen som ledde till Rom. Platserna låg omkring sju respektive fem mil från Rom.

28:16. vi, detta är sista ”vi”-stället i Apg och gör klart att även Lukas var med på resan till Rom (jfr 27:1). fick Paulus tillåtelse, sannolikt eftersom han var romersk medborgare (22:25-29).

28:17. sammankallade Paulus, sannolikt eftersom han inte tilläts uppsöka synagogor.

28:20. Israels hopp, avser Jesus Kristus (Messias), och uppståndelsen (23:6, 24:15, 26:6-8, 22-23).

28:23. Guds rike, jfr 1:3. Se kommentarer till Matt 3:2, Luk 17:20-21, Joh 18:36. försökte övertyga dem om Jesus, att han var den utlovade Messias och världens frälsare.

28:25. Den helige Ande talade rätt genom profeten Jesaja, Paulus utgår ifrån att Skrifterna är inspirerade av Guds Ande, jfr 2 Tim 3:16.

28:28. Paulus sista ord i Apostlagärningarna utgör en slags sammanfattande klimax för hela boken, dvs att frälsningen avser hela världen, alla människor på jorden. Paulus bekräftar därmed Jesu ord i början på boken, 1:8.

28:30. bodde, i husarrest bevakad av en soldat (v. 16). Här i Rom skrev Paulus möjligen de s.k. ”fångenskapsbreven” - Efesierbrevet, Filipperbrevet, Kolosserbrevet, Filemonbrevet. Enligt traditionen frigavs Paulus, företog sig missionsresor (möjligen till Spanien, Rom 15:24), skrev 1 Timotheosbrevet och Titusbrevet, greps åter igen och blev fånge i Rom där han skrev 2 Timotheosbrevet, och blev till sist avrättad under kejsar Nero i mitten på 60-talet.

Comments