Läger‎ > ‎

2013

Rapport från Suzukiläger på Vikarbygården 6-11 augusti 2013

Jag minns tydligt terminsstarten förra året, då vi återvände till lördagarnas fiolundervisning efter sommaruppehållet. Jag märkte att det var något som hade hänt med de barn och vuxna som, till skillnad från oss, hade varit med på fiollägret på Vikarbygården ett par veckor dessförinnan. En massa nya låtar flödade med självklarhet ur de små 8-delsfiolerna och en del föräldrars knaggel med den enklaste fingersättning hade förbytts mot både Äppelbo gånglåt och diverse sommarpsalmer.

Läger 2013

I år var det 25e året som Södertörns Suzukiförening arrangerat sommarläger. Platsen var återigen Vikarbygården i närheten av Rättvik, Dalarna. Vi var 40 personer varav ungefär hälften barn som deltog under hela lägret. En handfull av familjerna var förstagångsbesökare på lägret och fann sig snabbt tillrätta tack vare de mer rutinerade föreningsmedlemmarna.

Lägrets första dygn präglades av att barnen lärde känna varandra och hittade till rätta i sina grupper. Sammansättningen av grupper motsvarade inte helt och fullt de grupper som har lektioner under året. En del barn, trots närhet i ålder, hade därför knappt träffats medan andra var fiolvänner sedan länge. Ett deltagande barn kom från en annan fiolförening och kände ingen sedan tidigare. 

De flesta av oss bodde de olika byggnaderna som tillhör Vikarbygården. Några fick rum på intilliggande Kajsas värdshus, några minuters gångväg därifrån. Gruppen av lite äldre barn skapade sig en egen sovsal i ett av de gamla timmerhusen på gården. Till gården hör också ett vackert träkapell med utsikt mot björkar och Siljan och byggnaderna binds samman av en stor gräsmatta som utgör härlig lekyta för barnen. 

Dagarna började med morgonandakt med sommarpsalmer i kapellet för de hugade. Efter frukost satte lektionspassen igång. Grupperna växlade lärare och undervisningssal och de mindre barnen fick en och annan håltimme men fram till tidig eftermiddag var det mer eller mindre ihållande spel. Kenneth och Jacob, lägrets lärare, höll i verksamheten med bibehållen lekfullhet och entusiasm. Två fantastiska pedagoger och ledare är vad de är. Lägret gästades också av spelmannen Dan Gidlöf som med stor charm trollband även de minsta violinisterna.

Under håltimmarna fann barnen varandra ofta i lek på gårdens lekplats, gräsplaner eller ritandes/byggandes lego i något av rummen. Bad- och utflykter rymdes också i schemat. Vi vuxna fick chans att spela tillsammans då några tog initiativ till en vuxenensemble, där alla välkomnades oavsett nivå och som även gjorde framträdanden på kvällarnas konserter. 

Alla måltider lagades av matlag i gårdens storkök och serverades i den gemensamma matsalen. Ordförande Birgitta hade satt samman en mycket uppskattad meny och planering för veckans alla middagar. Maken Micke skötte förtjänstfullt praktiskt taget alla inköp och alla verkade mer än nöjda med maten samtidigt som svinnet tycktes minimalt. Ett storartat jobb av Birgitta och Micke!

För oss deltagare var det en vecka med många av de där lyckliga stunder som kan uppstå när man får uppleva ynnesten i att skapa musik tillsammans med sina barn, eller för den delen när man får nya vänner eller för den delen när man ser något tändas i ett barns blick för att det erövrat en del av en ny melodi eller bara diggar svänget i en polska. 

Och oavsett eventuella framsteg i fiolspelandet som lägerveckan fick till följd, oavsett hur många nya låtar som lärdes, hur många stråkgrepp som förbättrades eller hur många knäpp-blunda som lyckades så tror jag att vi alla skriver under på att Vikarbylägret utgör en otroligt inspirerande miljö och ett sammanhang man kan vara tacksam över att ens barn får uppleva. Åtminstone jag har svårt att tänka mig något jag hellre vill ägna semestern åt, än att ge barnen möjlighet att höra massor av musik, se andras glädje i att skapa musik och förhoppningsvis också få uppleva den glädjen själv. Att björkar och Siljan utgör fonden gör ju inte heller saken sämre. 

Så kom nyligen terminsstarten i år, med ordinarie fiolundervisning, en solig septembermorgon i Flemingsberg. Sonen med en klart utökad repertoar och nu tjenis och bundis med sina lägerpolare från i somras. Och det samma för mig. Tjenis och bundis och Äppelbo gånglåt. Nästan i alla fall, och fortfarande rätt så knagglig. Men ändå.

Arrangör: Södertörns Suzukiförening och Studieförbundet Bilda.

Sponsorer: Gålöstiftelsen samt Helge Ax:on Johnssons stiftelse.

Agnes rapporterade 2013-09-15