Namnlös‎ > ‎Baksidan‎ > ‎

Klimatstörningar

Genealogilänkar:

Introduktion

Genealogi

Släktträd

Folkes krönika

Folkes släktträd

Esters krönika

Esters släktträd

Folke&Ester

Ättlingar till Jöns Sjöholm

Mattias Lundqvist

Rasmus Feuk /Johanna Persdtr

Rasmus Feuks övriga ättlingar

Ättlingar till Rasmus Broberg

Appendix  

Anlista

 

KLIMATFÖRÄNDRINGARNAS VERKLIGA ORSAKER
 

Interna länkar:

Växthuseffekt är bara en del av problematiken   

Felaktig fokusering på koldioxiden        

Extrema vädersituationer och uranbaserad kärnkraft   

Energin är oförstörbar       All energi degraderas  till värme



Till Gästbok

Andra länkar:

Limhamn

Limhamnsminnen

1900-tal

Namn

Källor

Rim

Violiner

Hälsosidan

Baksidan

Klimatstörningar

Bloggar

Flyttade bloggar

Tester

Twitter

Almanackan

Uppdatering

 

 

Andra orsaker till klimatpåverkan än växthusgaserna
 
Starka  ekonomiska  intressen,  främst  inom  kärnenergiområdet,   har  framgångsrikt  hävdat att  små  fluktuationer  i  luftens  koldioxidhalt  kring  0,03  %  eller  andra   ”växthusgaser” skulle  ensamt vara  skyldiga  till  klimatförändringar  och de  allt  oftare  kommande  väderleksöverraskningarna.
 
Man stöder sig på teorier och beräkningar gjorda av den svenske kemisten Svante Arrhenius 1859-1927, men i mycket liten utsträckning på direkta mätningar. 
 
Torkad luft består till ca 78% av kvävgas och ca 20,9 % syrgas, mindre än 1% ädelgaser och ca  0,03%  koldioxid  (volymprocent)  och  variabla  halter  av  ozon  och  föroreningar mm.  Luft innehåller  också variabla halter av vattenånga.
 
Lufttrycket sjunker från en fjärdedels till en tusendels atmosfär då höjden ökar från 10 km till 50 km, dvs i hela stratosfären. Proportionerna av luftens gaser anses vara i stort sett de samma som i troposfären, vilket dock kan vara osäkert. En befarad ökning på 20 % av koldioxid medför att halten av  ökar från tex 0,030 % till 0,036 %
 
Lobbyister, som företräder näringsgrenar som har intressen i kärnenergiutbyggnad, har starkt påverkat politiker och opinion. En  stor  del  av  världens  politiker  har  låtit  sig  förledas  att  tro  att  klimatstörningarna huvudsakligen  skulle  bero  på  en  ökande  koldioxidhalt.  Det  hävdas  också  ofta  att  den vetenskapliga världen skulle vara enig om att de senaste decenniernas globala uppvärmning  beror på koldioxidhaltens ökning. En sådan enighet finns inte.
 



 
Växthuseffekten är bara en del av problematiken
 
Avsmältningen av  polarisarna accelererar. Oavsett  vad  klimatstörningarna  beror  på  kommer våra livsvillkor att påverkas. Växthuseffekten är bara en del av problematiken.
Att  såsom  nu  sker  ensidigt  rikta in  ansträngningar  på  begränsning  av  koldioxidutsläppen  är helt  fel.  Även  om  koldioxidemissionen  skulle  minskas  till  ett  minimum  kommer  sannolikt klimatförändringar att fortgå.
 
Vår livsstil med ökad energianvändning måste ändras. Avancerad teknik har under de senaste femtio åren i hög grad möjliggjort en ökad energieffektivitet men fortfarande används ofta alltför grova och ineffektiva metoder.



 


 
Felaktig fokusering på koldioxiden
 
Det hävdas att ett ökande utsläpp av koldioxid är anledning till en global uppvärmning på grund av koldioxidens växthuseffekt. Då man inte kan bortse ifrån att molekyler från vissa andra gaser, t ex metan, har en större växthusverkan än koldioxid har man infört begreppet  koldioxidekvivalenter för jämförelse av olika gasers bidrag till växthuseffekten,
På så sätt lyckas man tyvärr bevara den felaktiga fokuseringen på koldioxiden.
 
Koldioxiden  är  visserligen  en  växthusgas, men  vattenångan,  vilkens  variationer  vi  knappast kan påverka, har större inverkan på växthuseffekten. Inom områden där inte surare gaser finns i luften tvättas dessutom koldioxiden delvis ut av nederbörden.
 
Metan är i motsats till koldioxiden praktiskt taget olöslig i vatten. Metan ger vid fullständig förbränning förutom vatten även koldioxid, vilken som nämnts har lägre växthusverkan än  metan.
 
Att  vissa  gaser  i  atmosfären  kan  åstadkomma  en  växthuseffekt  vet  vi,  och  att temperaturhöjning  skett  under  de  senaste  decennierna  är  heller  inte  ifrågasatt,  men  att uppvärmningen skulle bero enbart på en ökad koldioxidhalt eller halter av andra växthusgaser saknar övertygande bevisning. Det är angeläget att undvika emissioner av vissa gaser av helt andra skäl än deras växthusverkan.
 
Våra livsvillkor påverkas oavsett om man anser att den globala klimatpåverkan är antropogen eller inte.
 
Fossila  bränslen  har  bildats  under  långa  geologiska  tidrymder  och  har  i  årmillioner  legat orörda. Endast under loppet av ca 150 år har mänskligheten i ökande tempo  frigjort enorma energimängder ur stenkol eller olja.
 
Enbart under det senaste halvseklet har enorma energimängder frigjorts genom degradering av massa genom nukleära reaktioner. Det  är  knappast  förvånande  att  det  uppstår  klimatstörningar  då man i  en  historiskt  sett  kort tidsperiod  frigör ständigt ökande mängder  av  energi  som  varit  bunden  under  millioner  år.
 
Om man ständigt frigör energi i biosfären i en högre takt än den med vilken energin lämnar biosfären så måste naturligtvis resultatet bli att temperaturen stiger.
 
Utsläpp  av  växthusgaser  förvärrar  situationen,  men  det  är  en  sekundär  effekt.  I  stället  för att  fokusera  på  koldioxiden  borde  uppmärksamheten  riktas  mot  de  verkliga  problemen, energifrosseriet och kärnkraften såsom den nu nyttjas.
 
 
 


Extrema vädersituationer och uranbaserad kärnkraft
 
Många hävdar att den energi som frigöres genom mänsklig aktivitet är försumbar.
 
Fram till ungefär 1880 kunde man resonera på det viset.
Jorden hyste då knappt en miljard människor som levde synnerligen energisnålt. Nu består jordens befolkning av 7 miljarder människor och energianvändningen per capita är minst sagt avsevärd.
 
Fram till  1880  var  stenkol  det enda  fossila  bränslet av  betydelse men mest  höll man  sig till biomassa.  Det  senaste  århundradets  enorma  konsumtionen  av  mineralolja  och  i  synnerhet degraderingen av massa till värme från mitten av 1900-talet har totalt förändrat situationen.
 
Det är anmärkningsvärt att de som värnar sina ekonomiska intressen inom den på uran baserade kärnkraftsindustrin använder sig av en argumentering som var giltig på 1880-talet.
 
Den  energibalans  som  globalt  håller  biosfären  i  ett  temperaturintervall  omkring  ca  273±50 grader över absoluta nollpunkten har vi minimala möjligheter att påverka, men det tillskott av energi som lokalt på allt flera platser medför temperaturhöjningar  av en eller ett par grader  har vi ansvar för.
 
Dessa  energitillskott  i  biosfären  är  visserligen  obetydliga  i  jämförelse  med  jordens  totala energibalans kan ha en avgörande inverkan på våra livsvillkor.


 
Energin är oförstörbar
 
Många  tror  fortfarande   att  man  ”förbrukat”  energin  när  man  t  ex  har  haft  en  kokplatta påkopplad.  Att kokplattan  är  het en  bra  stund  efter  frånkoppling  funderar man  knappt  över. Den kallnar ju snart, menar man, och då är ju energin borta!
 
Men  så  är  det  ju  inte!  Hela  värmemängden  finns  fortfarande  kvar.  Att  temperaturen har  sjunkit  beror  på  att  värmen  spridits  till  ett  allt  större  område.  Spridningen  innebär  att oordningsgraden,  entropin,  har  ökat,  vilket  i  sin  tur  innebär  att  värmeenergin  inte  i  samma utsträckning som tidigare kan omvandlas till arbete.
 
Frigjord energi degraderas. Kvar finns spridd värme.
 
Det  heta  kylvattnet  från  en  kärnreaktor  kan  värma  upp tusen  millioner  kubikmeter  vatten i en  havsvik  några  grader.  Detta  ser många  som  en lokal  företeelse  utan  större  betydelse  för världen i det stora hela.
 
Men detta som kallats ”lokal företeelse” pågår ständigt och ökar  på allt flera områden på Jorden. Energin degraderas och temperaturen stiger en eller ett par grader och hinner aldrig att sjunka eftersom ny värme ständigt matas på. Koldioxid eller andra växthusgaser är inte den enda orsaken till den globala temperaturstegringen. Om värme  tillförs biosfären i högre  takt än den med vilken värme strålar ut, kommer naturligtvis  temperaturen att öka.
 
 
 
 
All frigjord energi degraderas till värme
 
Man  behöver inte  vara motståndare till  kärnenergi  för att  reagera mot  det energislöseri  som resulterar i en negativ klimatpåverkan. Den  nuvarande  långsiktigt  oekonomiska  kärnkraftsteknologin  är  medskyldig  till förändringarna av klimatet. Växthuseffekten är  bara  delvis  skyldig  och  fokuseringen  på  koldioxid är vilseledande.
 
Två  tredjedelar  av  den  utvecklade  effekten vid en kärnenergianläggning ledes  direkt  ut  i  naturen  via  kylvattnet  och värmer  upp  havsvikar  och  sjöar, men  även  den  återstående tredjedelen  omvandlas  via  olika energiformer slutligen till värme.
 
Det  är  viktigt  att  komma  ihåg  energin  är  oförstörbar  och  att  omvandling  till  olika energiformer  alltid  medför  att  en  del  av  energin  degraderas  till  värme.  Efter  ett  tillräckligt antal omvandlingar är hela energimängden, inklusive den energi som man nyttjat, omvandlad till värme.
 
Degraderingen  till  värme  gäller  naturligtvis  även  för  andra  energikällor  än  kärnkraften, t  ex  fossila  bränslen,  men  det  allvarliga  med  den  nuvarande  kärnkraftsteknologin  är värmemängdernas storleksordning och de ännu olösta problemen med omhändertagandet av radioaktivt avfall.
 
En ny teknologi, resulterande i betydligt mindre avfallsmängder, skulle kanske kunna göra kärnkraften acceptabel, men energianvändningen måste minska om man undvika klimatpåverkan.

 

Klimatfrågan

Jag har samlat innehållet i mina bloggar beträffande klimatfrågan under länken Klimatstörningar på min hemsida och har därför avsikt att ta bort dem från bloggsidan. Fördelen är att det där blir lättare att läsa inläggen i rätt ordning.
 
Ytterligare inlägg kan nås genom följande länkar
 
 
 


 
 

 
 
 
 
 
Comments