Flykten till Sverige

 
 
 
 

MOTSTÅNDSMÄN HJÄLPER ”LARÖDSBOMBARE”

 

Poul Helmut Andersen, Claus Bremer och Erling Andresen från Danska motståndsrörelsen ”Studenternas Efterrettningstjenste” räddade livet, på sergeant Arthur H Johns vid Kungliga Brittiska Flyget RAAF.

 

Tystnaden är total! Sakta, sakta glider roddbåten ut i Öresunds kalla vatten. De fyra männen har i skydd av mörkret precis tagit sig ner till stranden i Ålsgårde där Poul ombesörjt att båten var klar.

Kanske var det samma båt som bröderna Andersen tidigare hämtat i Esrom sö för att dra den över en mil i Esromkanal till Dronningmölle. Båten hade de använt för att transportera över judar till Sverige.

Gruppen hade tidigare smitit förbi de tyskar som höll vakt på den norra delen av Sjaelland. Tyskarna hade ett läger just i närheten av Helsingör, där gruppen nu under största tystnad lämnade kusten. Roddarna visste att tyska båtar bevakade kustremsan utanför Danmark, så det gällde att ta det ytterst försiktig. Efter två timmars rodd närmade gruppen sig internationellt vatten och kunde känna sig betydligt tryggare. De hade klarat av att ta sig förbi alla de hinder de behövt. Ytterligare 2 timmars rodd återstod, förmodligen starkt drivande, innan den nådde den svenska kusten strax utanför Krapperups slott….

 

24 BOMPLAN INGÅR I RÄDEN MOT BERLIN

Attacken mot Berlin var, trots att det var en liten räd, mycket verkningsfull. Bomberna orsakade stor skada på förorterna där industrierna Simenstadt, Charlottenburg och Mariendorf låg.

Bombflygplanet en vid den 460 skvadronen RAAF blev fången i tyskarnas sökarljus precis efter att de fällt sina bomber över Berlin natten mellan den 3 och 4 september 1943. När de försökte att komma ur strålkastarljuset attackerades de av tre tyska Junkers Ju 88, två av motorerna blev träffade och obrukbara.

 

 

 

 

Flygofficer Randall återger livfullt historien om bombraiden där hans plan blev nedskjutet.

”Efter att vi släppt vår bomblast fångade vi av fiendens strålkastarljus, vi blev beskjutna av luftvärnseld och attackerade av tre av fiendens jaktplan, Junker 88. Jag gav order om att besättningen skulle förbereda evakuering av planet, och min ”siktare” antingen hoppade eller föll av planet.”
 
Lindsay G Greenaway landade i Berlin och blev krigsfånge. Efter Dulag luft (transitläger)sändes han till Stalag Luft III Sagan. Han släptes den 2 maj 1945
 
 ”Jag är säker på att han hade fallskärmen på. Jag fick åter kontrollen på planet och besättningen återgick till sina positioner. Jag lyckades att ta mig till Sverige med det svårt skadade planet. Detta var kring midnatt. Eftersom jag misstänkte att alla motorerna skulle vara obrukbara inom ett par minuter beordrade jag tre av besättningsmedlemmarna att hoppa.
 
Sergant O ´Brian landade på ett fält nära Poppelallé 78 i Hareskovsby. När flyglarmet gick sprang husägaren ut för att se vad som pågick. Han fick då se en fallskärm i närheten och när han gick fram för att undersöka fann han O ´Brian sittandes bredvid. Husägaren bjöd in Serganten och på morgonen sökte han upp den lokala polisen för att informera vad som hänt. Tre poliser hämtade O ´Brian och förde honom till polisstationen som även kontaktat major Dr Simon från Fligerhorst Vaernlöse. O `Brian blev sänd till Dulag Luft vid Oberursel nära Frankfurt på förhör och till Stalag IVB Mühlberg där han stannade resten av kriget. Onsdagen den 23 april 1945 befriades han av ryska trupper.
 

Sergant Harry K Ward var blott sjutton år, kanadensare och akterskytten. Han ljög om sin låga ålder med två år när han anmälde sig som frivillig till Royal Canadian Air Force. Ward landade på en järnväg mellan Köpenhamn och Hilleröd nära Hammerholt. Vid landningen slog han i huvudet och blev medvetslös under en tid. På morgonen blev han tillfångatagen av tyskarna och förd till Vaerlöse flygfält. Tillsammans med O `Brian sändes han också till Tyskland. Ward släpptes från fånglägret den 23 maj 1945.

 

Sergant Artur H Johns landade i en trädgård nära Esrum. Han hade genast börjat gå mot kusten för att försöka komma till Sverige. Efter en stund träffade han på en äldre dam som undrade om han var engelsman, han hade sin uniform på sig. Hon gav honom mat och husrum och tillkallade den lokala motståndsrörelsen. Den 7 september blev Bremer upplyst om att en engelsk flygare uppehöll sig på hans ägor. Han lyckade att övertala Johns och meddelade Andreasen om händelsen. Andreasen kom omgående till Hornbaek där han förde flygaren till en villa som var ett ställe som hyrts för ändamålet. Samtidigt skaffades det civila kläder till flygaren som fortfarande bar uniform. Flygaren visade sig vara sergeant Johns, som den 4 september kort efter midnatt hoppade från en brinnande ”Lancaster” över norra Sjaelland. Han landade vid Esrom sö, det måste ha varit i Esbönderup kohage som Bremer fick tag i flygaren.
Den 8 september hade Andreasen genom sin organisation hjälpt den den engelske stadsmedborgaren Allan Blanner och fru Lucy Helpe och deras två döttrar till Sverige. Därefter gjorde man den 10 september klart för att segla över flygaren. Andrease, Bremer och en man från den lokala organisationen chaufför
Poul Helmuth Andersen,
samt Johns rodde klockan 01.30 ut från Ålsgårde.  Andersen hade ordnat med båten och 4 timmar senare nådde flyktingarna Sverige. De landsteg vid Krapperup, gick till tågstationen och klev på tåget till Helsingborg, där Andreasen och Jones strax uppsökte det Brittiska konsulatet. Johns tre hjälpare bad att få stanna kvar i Sverige. Andreasen hoppades att få komma vidare till England.
Den 14 december återvände Johns till England.

 

”Jag beordrade de andra två att lämna ett planet par minuter senare så att jag skulle skingra besättningen. Om de skulle landa i Sverige hade de fått order om att förstöra sin utrustning, ta sig till kusten och ange sig själva som flyktingar från Danmark.”

 

I höjd med ön Ven i Öresund låser piloten rodret med kurs mot Nordsjön, därefter hoppar övre skytten, navigatören och piloten.

Det herrelösa planet kommer in över svenskt land i höjd med Djuramåsa där luftvärnet på Batteri Helsingborg skjuter sönder rodret på bombplanet, med följd att planet vänder mot Laröd och sitt öde.”

”Jag själv hoppade en minut efter de sista som lämnat planet. Jag landade i Öresund strax öster om Helsingborg men på danskt vatten. Jag lösgjorde min fallskärm blåste upp min flytväst och började simma mot ljusen i Helsingborg dock drev jag söderut. En halvtimma senare såg jag lanterner på en båt och började ropa, ytterligare en kvart senare blev jag upplockad. Efter en kort stund blev även min övre mittskytt Sg Bell räddad. Båten som plockade upp oss var en liten kustnära båt med en besättning bestående av 4 man, som fraktade betong mellan Danmark och Ven. Vi landsteg på Ven och överlämnades till den svenska armén klockan 07.00 den 4 september. Eskorten tog oss över ön, och vi blev överskeppade till Landskrona där vi blev förhörda av en sjöofficer angående det brittiska planet som flög över Sverige föregående natt.  De frågade även om vi minerat svenskt vatten vilket vi förnekade. Vi hade fått stränga order om att inte flyga över svenskt territorium.”

”Sergant Bell fördes till sjukhuset med skadad nacke och jag blev förd till Citadellet. Här tilldelades jag ett sovrum men var under bevakning. Ungefär klockan 19.00 kom brittiska konsulatet från Helsingborg med löjtnant Jacobi från det svenska flygvapnet. Konsulatet förhörde mig och lämnade mig med Jacobi som stannade kvar ett par timmar. Han fortsatte besöka mig under de två närmaste dagarna och var väldigt nyfiken och fortsatte ställa frågor. Jag fick uppfattningen att han inte var helt ärlig.”
 

BOMBPLANET SOM STÖRTADE

I söndagens tidning skrev vi om det allierade bombplanet som störtade i Laröd en septembernatt 1943. Det var en Lancaster som blivit beskjuten i striderna över Berlin.

En som verkligen kommer ihåg den natten är Elsy Andersson som bodde på en gård intill nedslagsplatsen.

– Jag är glad att jag lever. Den gången var jag bara 14 år men jag kommer ihåg det hela som i går. Planet störtade hundra meter från vår gård och det brann överallt i buskarna.
 
”Den 6 september blev vi förda till ett interneringsläger i Falun. Där stannade vi till den 29 september. Därefter tog de mig till Stockholm och därefter flögs jag tillbaka till England av Säkerhetspolisen. ”
 

En månad efter nedskjutningen var Randall tillbaks i skvadronen igen, med ny besättning och åter i full operativ tjänst.

Randall omkom senare i en landningsolycka när han återvände från ett uppdrag över Berin den 17 December, i en Lancaster JB657.

 

 
Randall tilldelades medaljen DFC DISTINGUISHED FLYING CROSS 

 

och Johns och Bell vars sin DFM. DISTINGUISHED FLYING MEDAL

 

 

 

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 Junker ju 88

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Far
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

3. Alla syskonen Andersen, 14 st, föddes på Rusland, Villingebaek

2. Båten som bröderna fick eller lånade låg i Esrom sö, den drog de i kanalen upp till Dronningmölle punkt 1.
Denna användes till att transportera judar över till Sverige.

5. Far ror över med den Engelske flygaren 01.30 den 10 september 1943.

6. De landstiger vid Krapperup, knappt 3 mil norr om Helsingborg, 4 timmar senare.
 
 
Källor