Arbetssätt

Historik

I DOF:s 50-åriga historia har rapporter alltid varit en viktig del. Fågelrapporter publicerades tidigt i Fauna och Flora och senare i Vår Fågelvärld. Från Dalarna sände Sune Norström in rapporter från Tunabygden från 1955 och framåt. Elis Dahlgren gjorde samma sak från det område där Södra Dalarnas Naturvänner verkade, redan från 1953. År 1962 blev Sune utsedd som rapportsammanställare för DOF och ett system med rapportområden och lokala områdeschefer inrättades. Det gavs ut blanketter som kunde användas vid rapporteringen, men dessa fylldes sällan på med fynddata, utan de var mer i form av krysslistor. Redan tidigt var bl. a även Gunnar Lind, John Palm, Gunnar Ingritz och Kjell Bylin delaktiga i arbetet med att sammanställa rapporterna. Granskning av udda fynd gjordes redan då.

Från 1968 gav DOF ut en stencil med namnet ”Meddelanden från Dalarnas Ornitologiska Förening” (MeddDOF) där fågelrapporter ingick som en viktig del. Skriften kom ut två gånger per år. Detta var alltså föregångaren till tidskriften Fåglar i Dalarna.

Från SOF:s sida ville man styra upp rapporteringen via ett system av lokala rapportkommittéer. Det dröjde fram till 1968 innan en rapportkommitté inom DOF bildades. Uppgiften var att sammanställa rapporter till den lokala skriften samt till Vår Fågelvärld (VF). Från 1973 var systemet utbyggt i hela landet. Gunnar Lind ledde Rrk under 1970-talet och Mats Forslund under 80-talet.

Nuvarande arbetssätt

Vi ”städar” i Artportalen genom att slå ihop fynd som uppenbarligen rör samma individ/-er, slår ihop rapporter som rör häckningar mm. Sedan har vi delat upp arterna mellan oss och var och en ansvarar alltså för att göra en kortfattad sammanställning av ”sina” arter. Vi träffas tre gånger per år, vanligtvis i november, februari samt i början av augusti. Den mesta kommunikationen sker via e-post och var och en kan gå in via Artportalen och bedöma de raritetsrapporter som kommit in innan mötena.

En granskning av en raritetsblankett går till så att var och en röstar via Artportalen. Skulle en eller flera rösta för ett underkännande eller vill diskutera rapporten så tas den upp på något av de tre mötena. Fortfarande gäller då att om en medlem i Rrk vill underkänna (och vi inte kan komma överens) så blir rapporten underkänd. Detta händer dock väldigt sällan. Vi brukar kunna diskutera oss fram till ett gemensamt beslut som alla står bakom. Ibland tar vi ”experthjälp” av erkänt duktiga ornitologer utanför Rrk.

Hur gör vi då med våra egna raritetsblanketter? Jo, det är samma procedur, och de flesta av oss har fått en eller flera rapporter underkända genom åren. Ibland kan den vars rapport behandlas få lämna mötet medan de övriga diskuterar. Det blir ju inte riktigt rättvist om man på plats kan sitta och ”försvara” sin rapport eller komma med tillägg.

Arbetet med sammanställningar och granskningar sker ofta under stor tidspress. Både Nrk och FiD har stoppdatum vi måste hålla. Och för att rapporterna ska vara så fullständiga som möjligt gäller det att vi hinner granska så mycket som möjligt i tid före publicering. Annars kan det dröja ett år innan ett intressant fynd kommer med.

Svalan och problem

Sedan 2000 så kom alltså huvuddelen av rapporterna via Svalan. Numera från 2015 via Artportalen. Tidigare var det ett mycket omfattande arbete med de blanketter som kom in via vanlig post och som sedan sammanställdes via skrivmaskin. Nog har tekniken gått framåt alltid! I rapportkommitténs barndom handlade det om mellan 30 och 80 rapportörer och antalet rapporter var tämligen lågt. År 2009 var antalet rapportörer över 1 000 och antalet rapporter i Svalan en bra bit över 70 000! Fortfarande finns möjlighet att sända in rapporter på det gamla sättet, men vi i Rrk föredrar naturligtvis om rapporterna från början skrivs in i Artportalen.