Som en blomma

som har fastnat på en bergvägg

som en snäcka

som har krupit upp på land

som en dimma

som har fattat eld och brinner

som ett bortglömt kloster

överblåst av sand

som att vända aggression till sympati

Det är väl sådant

som man kallar vit magi

Att se hinder

som en möjlighet att växa

att försvinna

när man inte mer behövs

att vinna livet

genom att förlora

att varsamt foga samman

det som klövs

att låta klockan stanna två minuter i

Det är väl sådant

som man kallar vit magi

Som en bok

som ingen människa har öppnat

som ett flygplan

som har landat i ett hus

som en regnbåge

som rinner genom kroppen

som det mörka

som förvandlar sig till ljus

som att vara när man inte ens vill bli

Det är väl sådant

som man kallar vit magi

Som en kärleksnatt

i Rio de Janeiro

som en frusen dans

i snön i Helsingfors

som hand i hand

i mörkret på en bio

att förlåta

när man spikas på ett kors

att plötsligt minnas

just när tåget kör förbi

Det är väl sådant

som man kallar vit magi