Natten faller tung

över dalen där jag bor

utmärglade vargar

stryker hungriga omkring min knut

jag saknar min mor

törs inte gå ut fast jag är stor till slut

Rör ingen människa, låt alla växa fritt

låt alla ha sin mening och sin tro

rör ingen människa, visa din respekt

ty platsen där du står är helig mark

Granarna i skogen

trycks ner av den blöta snön

bördorna är som allra tyngst

när våren är nära

isen på sjön vill inte bära

döden är syndens lön min kära

På berget sitter uven

och väntar på sitt byte

vintern är ännu inte slut

det är lågtryck på gång

provianten tryter, natten är lång

snöstormen ryter sin sång