Epoken Rosenlund

Pär Rittsel 

 Per Forsell: Karin.

Per Forsell blev känd för sina porträtt av rynkiga original från avlägsna skogsbygder, som han visade upp under många föreläsningsturnéer. Men som kontrast gav han också oss denna  blonda, nordiska idealkvinna.

 ”Det har på de senaste åren ute i världen hänt så mycket, som isolerat oss i
andlig  och lekamlig måtto och lärt oss att se på vårt nordiska arv såsom på
något säreget  lödigt och livsdugligt i en tid av sönderfall och brutala
omstöpningar. Vad vi uppleva, är en ny nationalism eller rättare sagt
en ny svenskhetskänsla, som inte slår sig för bröstet och deklamerar med
flåsande patos utan som med vakna ögon söker sig in i landets och folkets
väsen för att komma till klarhet om det verkliga Sverige. Svenska Turist-
föreningens femtioåriga måtto: Lär känna ditt land! har kommit att bli ett
självklart och sporrande krav på oss alla.”

Orden är kulturhistorikern Gustaf Näsströms och avslutade hans inledning
till årsboken Årets bilder 1936.
Sådan var den tidsanda, som växte fram och sådan blev också fotografin.

Den nya saklighetens friska funkisvindar blåste snart över och efterträddes av stiltje. Visst fanns en del nysaklighet kvar i industri- och reklambilder men för övrigt lämnade fotografin snabbt ”funkisårens” askes och utpräglade formspråk.

Porträttfotografin kom in i en förfallsperiod, mycket beroende på nya affärsidéer om standardiserad massporträttering. Från Danmark spreds 1933 en kedja ateljéer med namnet Polyfoto. En automatiserad kamera gav fyrtioåtta små negativ på en plåt. Kunden fick en karta med alla bilderna och kunde välja vilka bilder som skulle förstoras.

Porträttfotograferna mötte först konkurrensen med bojkott, men snart tvangs de börja tillämpa liknande metoder själva. Förutsättningarna för den snabba fotograferingen och de låga priserna var en utslätad ljussättning och en rutinmässig kopiering. Självfallet gjordes det fortfarande individuella porträtt, men likriktningen förhärskade under det sena 30-talet.

Återigen blev Turistföreningen viktig för fotografins utveckling. Nya pristävlingar, som bland annat redovisades i julboken Årets bilder, stimulerade fotograferna att ge sig i kast med landskap och vardagsliv. Årets bilder visar en ny generation, som upptäcker Sverige längs vandringslederna och kring vandrarhemmen.

Amatörer och yrkesfotografer deltog sida vid sida. Yrkesmän som Gunnar Lundh, Sixten Sandell och Emil Heilborn publicerades tillsammans med sjuksystern Agnes Hansson och trädgårdsmästaren Victor Lundgren. Gemensamt har de inriktningen på poetiska naturbilder och idylliska vardagsscener.

Ännu en årsbok ger oss ett tvärsnitt genom 30- talets fotografi. Det är Nordisk fotografi, som redigerades av Helmer Bäckström och gavs ut 1934–40 som en nordisk motsvarighet till framför allt Das Deutsche Lichtbild.

Här är bildurvalet mindre inriktat på landskap och folkliv. Det bildmässiga dominerar och saklighetens tongångar märks hela tiden, tydligast i de svenska bildbidragen. Men också här växer den nordiska idyllen under 30-talet.

Prins Wilhelm summerade bildinnehållet i Årets bilder av år 1939 som ”Bilder av hurtfrisk ungdom i skog och mark, av vintertöckniga stadssiluetter och lummiga sommaridyller, av speglande lugnvatten och flygande måsar, av arbete, friluftsliv och hemsysslor”. Han såg “den fredligaste av alla vardagar” som kontrast mot krigsskildringarna.

Tio år senare skapade en ung generation skällsordet ”Rosenlund” för denna fotografi med omisskännligt syftning på ett ålderdomshem. Den inställningen har länge fått skymma periodens lyriska piktorialism.