A W Rahmn

Pär Rittsel

 Albert Wilhelm Rahmn hörde till sekelskiftets generation av mångsidiga och skickliga fotografer. Under 1890-talet hade fotografin nått en teknisk perfektion, som nu åtföljdes av en konstnärlig rörelse bland fotograferna. Ateljéerna rensades från kulisser och falska balustrader medan fotograferna i tidens Jugendanda började framställa bilder med nya eller återupptäckta hantverksmetoder. Bildspråket övergav detaljrikedomen för mjuk oskärpa, stora ytor och böljande linjer.

  Samma fotografgeneration medverkade också flitigt i STF:s publikationer och i olika utställningar. Rahmn deltog under Borås-tiden 1903 men tycks inte ha lämnat många skildringar av skånskt landskap och folkliv. Trakten var sannolikt redan inmutad av fotografer som Alfred B. Nilsson i Helsingborg och Axel Sjöberg i Malmö.

  Rahmn hade en lång och gedigen utbildning bakom sig, sedan han lämnat läroverket vid 15 års ålder för att gå i lära hos den etablerade Göteborgsfotografen Aron Jonason. Jonason hade många järn i elden, bl a som publicist och överlät oftast ateljéarbetet till assistenterna.

  Som sina kolleger försörjde han Rahmn som sedvanlig porträttfotograf (40 000 negativ finns bevarade i Malmö museum) och blev känd inte minst för sina porträtt av kungliga familjemedlemmar på Sofiero. Han beskrevs som Malmösocietetens och den skånska adelns favoritfotograf och varje sommar reste han runt och gjorde välarrangerade gruppbilder i slottsparkerna.

  Uppdraget att porträttera Östersjöländernas statsöverhuvuden (i respektive huvudstäder) inför den Baltiska utställningen i Malmö 1914 var ett resultat av denna position. Utställningar var då inget nytt för honom; han hade deltagit i alla de viktiga fotografiska manifestationerna sedan början av seklet (Helsingborg 1903, Norrköping 1906) och han utsågs till kommissarie för den första stora fotografiutställningen på Konstakademien i Stockholm 1920.

  ”Han har varit och är utställningstanken varmt hängiven, har icke saknats vid någon större svensk utställning och många äro de utländska, som han dessutom deltagit i och hemfört priser från”, skrev kollegan Ferdinand Flodin om Rahmn till dennes femtioårsdag 1921.

  Rahmn utförde sina utställningsbilder som s k gummitryck, en metod som tillåter en långt gående manipulering av valörer och vars resultat påminner om grafiska blad. Med talang och skicklighet utnyttjade han tekniken för ett avancerat ljusdunkel-”måleri” bl a i en serie dramatiska interiörer från kryptan i Lunds Domkyrka. ”En arkitekturfotograf som förstår att fånga det väsentliga i gammal monumentalarkitektur, skönhetsinnehållet och rumsverkan” skrev konsthistorikern Axel Romdahl, då intendent vid Göteborgs museum.

  Men också i de sommarljusa barnporträtten av prinsessorna på Sofiero lät Rahmns metod honom framhäva blonda kalufser och lätta sommarklänningar.

  Han höll fast vid sin teknik för paradbilder långt in på 1920-talet, då den alltmer övergavs av nya fotografgenerationer som sökte modernare och sakligare uttrycksmedel. Sin ateljé i Lund stängde han 1924 men arbetade kvar i ateljén på Södergatan i Malmö till slutet av 1930-talet.

 (En text till Svenskt Biografiskt Lexikon)

Rahmn, Albert Wilhelm, hovfotograf, f 12 okt 1871 i Göteborg – d 1947

Elev hos Aron Jonason i Gbg 1886, assistent hos Lina Jonn i Lund, föreståndare hos Jonason 1894-98, ateljéföreståndare i Kristiania 1898, Borås fr 1899-1902. Arrenderade ateljé i Köpenhamn 1902-03, Egna ateljéer i Lund 1903-24 och Malmö 1909 till slutet av 30-talet.

Bodde i Åkarp – mellan ateljéerna i Lund och Malmö.

Källor:

Ferdinand Flodin: A W Rahmn 50 år (Nordisk Tidskrift för Fotografi 1921, s 157)

A W Rahmn: Skuggor och dagrar (Svensk Fotografisk Tidskrift 1930, s 97 f)

Pär Rittsel: Albert Wilhelm Rahmn i: Söderberg R och Rittsel P: Den svenska fotografins historia (Bonnier Fakta 1983, s 214 f)

Pär Rittsel: Albert Wilhelm Rahmn. Svenskt Biografiskt Lexikon, band 29, s 617, 1995-97.