Hem

ORTS BESKRIVNING AV WÄSTANFORS FÖRSAMLING.

Uppkomna ortnamn i Västanfors församling. ( Norbergs församling och Västervålas församling )
Här beskriver jag hur hus, by, ort fått sitt mamn i Västanfors församling.
Om det är relevant namnen som har uppståt i församlingen, vet man kanske inte.
Om källorna jag hänvisar till, är riktiga, kan vi bara gissa oss till.


WESTANFORS. ( VÄSTANFORS )
Sock­nen kom till 1642 och fick sitt namn efter Westanfors herrgårdar. 
Dett fanns redan en by under medeltiden på denna plats. 
Någon har skrivit att dessa herrgårdar fick hetat Fors. 
Ägaren till Fors herrgård i Färnebo fått namnet Westanfors. 
Byn Fors i Färnebo och Wes­tanfors i Noreberg på 1300 ta1et 
och långt inpå 1400-talet ägdes av riddaren Nils Bosson av Natt och Dag-släkten. 

Västanfors herrgårdar var 1/2 hemman Stora Västanfors säten och 1/2 hemman Lilla Västanfors ladugård samt 
tredjegård sammestäds, som troligen var 1/2 hemman Odensjö Norrgård med Kungs­hagen och Ryttarslätten.

Om nu Västanfors ursprungligen he­tat Fors, så blir frågan den, hur ortnamnet Fors uppkommit. 
Det är be­tecknande att alla förnämliga ortnamn äro på -fors. Simla herrgård kallades ännu 1570 Sijmblaforshytta. 
Det var vid Bergslagsälven Västanfors, Fagerstafors och Simblafors. 
( Bergslagsälven = Strömsholms kanal )  

Fagersta anlades av Västanfors på ett fagert ställe vid Fagerforsen. 
Både Västanfors, Fagersta och Odensjö frälse­hemman låg väster om forsarna. 
( Västanfors låg på västra sidan om forsen, ungefär där Hembygdsgården ligger i dag
Min tro är att ortnamnet Västanfors helt enkelt betyder västan forsen.
Men Kyrkan och Västanfors bruk ligga östan forsen.  
( Västanfors bruk, låg där Ålderdomshemmet Soliden ligger och Västanfors Tennisklubb )  

Simla ägor sträckte sig östan forsen ända ned till strömbron vid Västanfors. ( Gamla vägbron vid Västanfors Kyrka
När Simla skänkte mark för uppbyg­gande av en kyrka kom därför denna att stå östan forsen. 
Herrarna på Väs­tanfors och Fagersta västan, forsarna drevigenom att kyrkan 
och den nya socknen skulle heta Västanfors. 
Dessa herrar lydde under Hindric Horn den yngre, 
som bodde på Hesslö men kallade Stora Västanfors sin sätesgård.

Bergfrälsemannen utan sköld och hjälm, Peder Jönsson på Simla, 
gick gärna med på att socknen skulle heta Westanfors, då kyrkan fått sin plats så 
nära Westanfors herrgårdar och för resten 18 hemman i den nya socknen låg 
västan forsarna, medan blott 7 1/4 hemman lågo östan forsarna.
Av socknens 25 1/4 hemman ligga 18 hemman alltjämt västan forsarna. 
Detta förändras icke därav, att Västanfors och Fagersta blev bebyggt 
ut över Aspbenning och Simla hemman östan forsarna. 
( Aspenningsby låg på östra sidan om forsen )  

På 1780 -talet köpte Jean Bedoire närmaste egendom östan forsen för att flytta över 
Västanfors järnbruk, som måste undan för kanalbyggnaden. 
Herrgårdarna och godset lågo förstås kvar västan forsen och bruket östan forsen bibehöll namnet Westanfors. 
Vid kanalens ombyggnad 1841-1860 måste även den tornprydda herrgårdsbyggningen undan, 
så att nu endast de båda flyglarna kvarstå västan forsen. 
Herrgårdens flyglarna finns än i dag bevarad. 
( Hergården ligger i anslutning till Hembygdsgården )

LILLA VÄSTANFORS. 
I Lilla Västanfors låg vid sjön Eskiln, som efter tillstånd 1748 blev dammsjö för Westanfors första hytta. 
Bäcken kallas i sitt övre lopp Hyttbäcken och i sitt nedre lopp Dalkarls bäcken. 
Den rinner ut i Dalkarlsviken som finns i sjön Kratten. ( Dalkarlsviken är mittimot Västanfors Kyrka
Till Eskiln rinner norr­ifrån Spisölsbäcken. 
På Västanfors mark är Solgruvan upptagen nära Messgårds bäcken, 
som utgör gräns emot prästtorpet Aspa i Åvestbo. 
På Västanforsskogen åt Uddnäshållet har vi utsiktsberget Pro­feten.

MIDLINGE. ( MELING )
Meling låg mitt emellan Rijsberget och Moraberget i Norebergs socken och kallades 1332 Midlingeberg. 
Risberget låg ovanför Norebergsby och kallades 1440 Ryssberg. 
Linge betyder läge och Midlinge mittläge. Midlinge näm­nes även i urkunder 1400-1417. 
Ännu 1680 var Medlinge bara ett hemman men 1685 ge­nom en ny skattläggning 11/2 hemman som nu. 
Det fanns i Medlinge inte bara Finnmarker utan även Lappmarker på sko­garna. 
Melingshyttan är upptagen i läng­den över Jernhyttor 1580. 
Det var bergsmanshyttan i Kvanbäcken ovanför den blivande Hyttdammen. 
Brukshyttan till­kom senare nedanför dammen, då även Stora Örtjärn blev dammsjö. 
Äldre hyttor voro Bovallshyttan uppe vid Lilla Örtjärn och Utterbenringshyttan öster om Medlingsby. 
I dessa två hyttor blåstes åtminstone i början järn av myr- och sjömalm. 
Senare var emellertid Lorttjärn dammsjö för Bovallshyttan. 
( Hyttorna finns i Meling efter gamla Norbergsvägen )

Den rostade myrmalmen kallades ök och troligen därav har Örtjärn sitt namn.
Orter bruka få namn efter sjöar men Midlingesjön fick sitt namn efter berget och byn. 
Sjön sträckte sig från Hyttbyn ända ned till Aspbenning med en vik in 
emot Kavelbron vid nuvarande Melings bryggeri. ( Melings brygeri finns ej kvar i dag

Genom bergsprängning och utdikning för odling har sjön så sent som 
i våra dagar blivit mycket förminskad.  
Även Bjömmossen och Vitmossen i Melinge ha varit utdikade sjöar. 
Till någon del i Melinge ligga skogsjöarna Bergtjärn och Långtjärn. 

Vid Lilla Örtjärn i Meling har Bovallens Herrgård stått. 
Sten från grunden och murarna togs därifrån till den väldiga 
dammbyggnaden för Stora Örtjärn på 1620-talet. 
Getteränge, Kvarnänge, Kvarnfallet, Hyttänge, Sjöänge, Rännaränge 
och Norrbyänge vittna om att vattendraget från Örtjärn förr liknat en liten bred älv. 

Vid Kvarnänge har i ny tid av bergsmannen Hindric Persson uppförts grindstugan Kvarnbacka. 
Ej långt därifrån ha vi Lindqvisttäppan, en odling, som upptagits på 1820-talet båtföraren 
och sockenmuraren Lars Lindqvist på Kronbo i Melinge. 
Odlingen kom under Fagersta bruk och blev kolartorp under namnet Tyskbotten. 
En uppodlad äga hette Långrömpa, en annan utdikning Barnkärre.  
Socknens äldsta genom urkunder kän­da bygd har många gruvor med olika namn. 

Smedfallet fick sitt namn efter smederna vid Medlinge bruk. 
I Smed­fallshagen upptogs flera gruvor med olika namn. 
I Bolagshagen upptogos Nordstjärnegruvorna, några av dem re­dan innan hagen fått sitt namn. 
Så ha vi Kvarngruvan och Ramgruvan. Gru­vorna på Rakåsen och Finnmarken ha sina olika namn. 
Likaså Lappmarksgru­vorna. Krokgruvorna ha tydligen fått namn efter bergmästaren Jöns Krok, 
som 1624 tillrådde bergsmännen att dämma upp Stora Örtjärn till dammsjö. 
Björn­mossgruvan har förstås sitt namn efter Björnmossen på Medlingeskogen. 
Bäckgruvan har sitt namn efter de förenade bäckarna från Bergtjärn och Vitmossen. 
Genom gruv­rörelsen på 1870-talet har orten fått både London, Paris och Paradiset inom sina gränser.

FLOBODAR.  ( FLOBO ) 
I ett dombrev 1354 omtalas Fleenge, som påminner om Flengian men snart skrevs 
Floenge och låg vid sjön Flen eller Flon nedanför Simblafors. ( SEMLA )
Bodelandet där fick namnet Flobodar. Sjönamnet blev slutligen Flogen i skriftspråket, 
men alltjämt Floon i talspråket. Flogen påminner om medeltidens Floga­fors nu Flohäll.
Hembygdsforskaren Berking har skri­vit att Barkarnas vattenmassor 
en gång i tiden runnit över och genom klippgrunden. 
Älven skulle ha plöjt sig fram sedan landhöjningen hindrat dess väg 
över Hedtjärn och ut i Gångviken av Åmänningen. 
Bodelandet vid Flogen hette länge Floboda, men 
namnet förkortades tidigt i kyrkoboken och 1685 i jordeboken till Flobo. 
Genom Flobo sträcker sig Kummeråsen, på vars höjd kopparmalm finnes. 
Flobo järnmalmsgruvor voro i full gång 1760. 
Selbers backe skall ha sitt namn efter en silver­gruva, som ej kan återfinnas.

Vid Stora Flobo och Fagersta Herrgård ligger bodelandet Finnbo, 
Som fått en stor loge bevarad till vår tid. ( Logen brann ner för några år sedan )  
Det upptogs på 1540-talet av en fiskare vid namn Fagersta-Jöns, 
kommen från Medlinge Finnmark. 
År 1685 kallas denna forna utjord Finnetorpet, 
men inpå 1700-talet Finnbo som soldattorp för Fagersta-roten Örn. 
I Finnbo bodde också bruksfolk under Lilla Westanfors, 
ty Västanforspatronerna ägde var sin hälft i Fagersta. 
Bygden vid Finnbo och Fagersta gård kallas nu för tiden Westanberg.  

HEDETIERNA.  ( HEDKÄRRA ) 
En av de äldsta orterna var Hedaetierna i Noreberg 1365-1371. 
Ortnamnet är naturligtvis efter sandheden och sjön Hedtjärn. 
Orten kallades länge Hedetierna, men 1630 Hedekerna, 
1640 Hedekiärna och 1685 Hedkärra, som nu Hedkärra i nutid. 
Genom Hedkärra fortsätter Kummeråsen med Jätteåsarna, Saxberget, Vitberget, Svanberget, 
Stöberget och Högbyberget, som är högre än själva Jätteåsarna. 

Saxberget ligger vid sjön Saxen, som i Hedkärra har en vik, kallad Saxviken. 
Mellan Flogen och Saxviken har Kummeråsen flera lager av järn- och kopparmalm. 
Vid gränsen emot Svartberget har ända upp i dagen förekommit vacker grön kopparmalm i sex gruvor. 
Men på Hedkärrberget finns också en stor mängd järnmalmsgruvor, 
Augustagruvorna, Flinthegruvorna och vad alla har haft för namn. 
Svartberget är ett Kalkberg med frodig växt­lighet. 
Från det väldiga kalkbrottet ha järnbruken under lång tid fått lim till tackjärnsblåsningar. 

I längden över Jernhyttor 1580 äro två Hedetiernahyttor upptagna. 
Den ena var väl då Skrikhohyttan, den andra Byhyttan. 
Men i Hedkärra har det fun­nits fyra hyttor. 
En hytta fanns vid bäcken, som från Vitberget rann söderut till Hedtjärn. 
En hytta fanns också vid Spögubbtorpet och bäcken som åt nord­väst rann ut i Hedtjärn. 
Byhyttan i bäcken strax nedanför Hedkärra by fick sin kraft från Hedtjärn, 
som märkvärdigt nog ligger högre än Vevungen vid Simla. 
Hyttbäcken från Hedtjärn rinner ut i den långa vik, efter vilken byn Wik fått sitt namn. 
Skrikbohyttan fick sin kraft ända från Lilla och Stora Abbortjärn på Hög­byskogen. 
Det var Hedkärrortens stör­sta och längst bevarade hytta. 

Skrikbo blev även bruk med herrgård och stångjärnssmide. 
Ortnamnet kan ej vara efter någon person som t.ex. på andra håll Kråkbo och Uggelbo. 
Skriks bodar kun­de man tänka sig om det funnits en per­son med namnet Skrik, 
som dock annars icke kunde vara omöjligt. 
Det fanns verkligen personer med namnet Krak eller Kråk, som väl ej var mindre märk­värdigt än Skrik. 
Troligast är att ortnamnet Skrikbo härleder sig från något mycket förekommande skrik vid bodarna. 

Vi se på kartan gårdsnamnet Skaten i Hedkärra. 
Men detta är icke efter någon person med namnet Skata. 
Gårdens gamla namn var Eskilsgården.
Ämbetsmän och myndigheter, vilka som vanligt saknade historiskt vetande, 
anammade namnet Skaten i böcker och handlingar 
Många som sedan bott i Skaten ha av detta namn känt sig besvärade, 
emedan de trott att namnet härlett sig från de tjuvaktiga och skrattande ska­torna.

Eskils var enda bondgården uppe vid Vitberget, som egentligen är en del av Svartberget, 
vilket når fram ända till den forna Hedkärrbyn. 
Från denna bergsmansby uppflyttades 1828 en gård till döbacken vid landsvägsskälet 
söder om Vitberget och en gård till Dantars norr om Svartberget. 
Döbacken lär ha fått sitt namn efter flera dödsolyckor. 

Den försvunna gården Jonbacken hade sitt namn efter bergsmannen Jonas Ersson, som dog 1772. 
Gården har dock funnits kvar ännu så sent, att kyrkvaktaren August Gallon där var född. 
Platsen för Jönsbackgårdarna blev uppkallad efter bergsmannen Jöns Hansson,  

Rösbac­ken har väl sitt namn efter röset på gränsen mellan Hedkärra och Onsjö. 
Björnbackarna ha nu större bebyggelse än förr. 
Björnbackarnas namn härleder sig varken från någon person med namnet Björn eller från fyrbenta björnar. 
Bac­karna äro långa och så branta, att de om vintern måste stybbas, 
för att körare skola våga sig utför dem med lass. Nam­net betyder helt enkelt stora, starka backar. 
Norrsjöbacken måste ha tillkommit i modern tid, ty där finns ingen sjö. 

Namnet Spögubbtorpet i Hedkärra kanske ansågs för styggt 
när det ändrades till namnet Styggrönningen. 
Denna egendom ligger i Oti som dess­utom består av 
Flankgården, Klockargården och Masgården eller Swedet. 

Gården Kopänge på 1/48 hemman hör icke till Oti utan är en utjord av byn Merviken.
Ortnamnet Oti, förr skrev man Otijd, har varit föremål för skämt och kvickheter. 
Så berättas bl. a. att när Otiklockaren en gång på kyrkläktaren stäm­de upp: 
"Från himlens höjd jag kommen är" hördes en drucken Oti-karls röst nere i kyrkan: 
"Ånej, jag mått fel såg att du vakna i oti i möröst". 

Namnet Oflid har troligen tillkommit på liknande sätt som namnet Skaten. 
Stamgården har av folkhumorn blivit uppkallad efter någon nygift herreson 
som fått böta för otijdigt sängielag. 
Spögubbstorpet fanns redan på 1600-talet och Swedet är nämnt från och med 1675. 

Namnet Kopänge, ( Åkrarna mellan Eskiln och Hedkärra  ) 
Änget ligger lågt ned mot Eskiln men gården står på slutt­ningens krön eller höjd. 
Ett gränsröse ända uppe vid den högt liggande Björnbackvägen kallas Kopängsröset. 
Kop be­tyder höjd. Men änget är lågt. Ja, just därför ter sig gårdsläget så mycket högre.

Byn Merviken, på kartan Marviken, 
I talspråket Märrvika, ligger på bägge sidor om landsvägen mellan Oti och Stö­berg. 
Men där finns ingen vik? 
Jo, ne­danför äldsta gården fanns förr en vik av Hedtjärn. 
Traditionen där fick stöd i det bevarade namnet "Viken" även på sänkan nedanför gården. 
Genom sänkans uppodling fick bonden betydligt mera jord än förut. 
Gården fick namnet Merviken, förr skrev man Meerwijken. 
Den stora egendomen söndrades under tidernas lopp i allt fler och fler gårdar, 
vilka tillsammans bildade en stor by med namn efter den äldsta gården.
En göl, kallad Pussen, är också ett minne från den tid vattendragen var större än nu. 

Grelsbo i Hedkärra, på kartan Grils, kan ha sitt namn efter någon hemkommen Grels 
men annars också efter Gregers bodar. Greger skrevs un­der medeltiden ibland Grels. 
Grels Finne begravdes 1663.
Högbyn i Hedkärra är den högst be­lägna orten i hela socknen.  

VÄSTERVÅLA  /  FORNA VÅLABYAR I VÄSTANFORS. 
Walbo, 1371 kallades Wala sokn 1399, icke Wåla. 
Många av socknens präster långt senare ha kallat sig Wallenius, icke Wålenius. 
Valum 1371 påminner om Vallum, för­skansning, pålverk. 
Det gjordes även skansar av sten på skogarna, som i Bast­moren, 
vilken mor eller skog då låg obebyggd inom Valums socken. 
En sådan skans i närheten av Gatjärn är ett sevärt fornminne.

SUNDAEBODUM.  ( SUNDBO ) 
i Valums socken hade förstås sitt namn efter sunden mellan 
stora och lilla Asparne. ( Sjöarna stora och lilla Aspen )
Sigurd i Sundbo var tolfman 1371 men död 1399, då Wille i Sundbo blivit 
tolfman i Wangx tingslag av Norrbo härad i Västmanland. 
Niclis Willason i Sundbo fick genom räfsten med Wala kyrka 1399 tillbaka bl. a. 
Wiänge vid Lillaspöns strand. En förmögen bergsman i Sundbo 
byggde åt sig vid ån i köpstaden Norebergsby en gård, 
som efter honom länge kallades Sundbogården. 

Valums kyrka stod på en halvö i Lillaspen mellan Brandbo och Sundbo. 
När Wåla efter räfsten fått ny kyrka på Faernebosidan om sjön kallades 
den gamla kyrkan Sundbo Capell i Noreberg. 

Då hörde icke längre Brandbo, Sundbo och Åvestbo till Wange tingslag av 
Norrbo härad utan till Gamble Norebergslaget av Dala härad.
Sundeboda 1513-1570 kallades Sunde­bodahijttan 1580, 
Sunneboda 1620, Sundeboo 1640 och Sundbo 1648. 
Bergsmännen hade till Dammsjö för hyttan en tjärn långt bort i skogen norr om byn. 
Efter hyttans ödeläggande 1792 blev platsen bebyggd under namnet Slaggberget. 
När­mare byn ligger Vikarönningen vid den lilla Gråsjön mellan stunden. 
Öster om byn ligger Österänge vid Lillaspens strand. 
Byns största ö i Lillaspen heter Skommarön. 
Sundbo har även sin del av Storön i Storaspen. 
Halvön mellan Sandviken och Gråhålet kallas Gråkolningen. 
Övre sundet vid Gråhålet är gråda i älven. 
Det långa nedre sundet kallas Strömmen.

I Sundbo föddes 1625 bergsmanssonen Hans Hansson, 
som sedan under sin stu­dietid tog sig ett släktnamn. 
Släkten skulle heta Sundius efter studentens födelseby. 
Studenten skrev sig Johannes men allmogen kallade honom herr Hans.
Han prästvigdes 1660, och 1670 fick han bli kyrkoherde i Norberg och Westan­fors. 

Väs­ter ut ifrån Sundbo. Storaspens väldiga vik väster om Brandbo och Vesterberg kallades Westersjön. 
En gård på Vester­berg har från 1630 kallats Strömen efter Sundbo strömmen. 
Gården var på 1/4 hemman, en ganska stor egendom. 
Först inpå 1800-talet ändrades gårdens namn till Strömbacken. 
Ända till 1848 ansågs Strömbacken, med dock eget n:r 1, höra till Sundbo by, 
men räknas nu till Brandbo. 
Från gården Strömen härleda sig släkter med namnen Ström, Strömberg och Öström.

Genom räfsten 1399 måste Wåla kyrka återlämna Brandabodhom till raettom aeghandom. 
En dunkel sägen förmäler att detta bodeland upptagits på ödemark efter en brunnen 
by med namnet Medelby eller Mälby av mellan. ???
Det var väl i så fall en by mellan Lillaspen och Westersjön. 
Någon har skrivit att detta ortnamn betyder Brands bodar och me­nat att personnamnet 
Brand kunde ha funnits före fäbodarna lika väl som de medeltida personnamnen Gudbrand och Gullbrand. 
Det är icke heller säkert att bodarna voro fäbodar. 
Sannolikare är att bodelandet med kunglig tillåtelse upptagits på ödemark 
och att bodarna voro en bondbyggning med dithörande hus på en skattlagd egendom.

BRANDBO.
Brandbo i Västanfors har väl från början varit en fäbod, där järn brändes", 
läses i en berättelse om "stmanländsk myrjärnsbränning". 
Författaren måtte ha trott att det funnits en osmundshytta med trampbälgar vid "fäboden". 
Men även sådana hyttor uppmurades vid bäc­kar och lämnade slagg till minne åt efter­världen. 
Hemmanet Brandbo har bara en "innansjö", den lilla Flytsjön i en myr mot Djupnäsgränsen. 
När trampbälgarna utbyttes mot större bälgar, som måste drivas med vattenhjul, 
var det bra att hyttan stod i bäcken, om den hade något fall. 
För vattenkraften fordrades då även en dammsjö, som Flytsjön kunde ha blivit om hyttan stått lägre. 
Bäcken från Flytsjön flyter ut i Westersiön och har under sitt lugna lopp icke alls något fall. 
Så att där kan ingen hytta ha stått. Det finns ej heller där någon slagg. 
Vid den andra bäcken, Kvarnbäcken, som också rinner ut i Westersiön, finns heller ingen slagg, 
men på ett ställe, där bäcken har streke, sågs för ej länge sedan ett par kvarnstenar. 
I hela Brandbo finns ingen slagg. Bergsmännen där ha blåst i andra byars hyttor.
Brandbohemmanet sträcker sig från Räfsten på Söderskogen ända upp förbi 
Strömbackegendomen till Gråhålet i Bergslagsälven. ( Strömsholms kanal )
Vid Räfsten spetsa Brandbo, Åvestbo, Bastmora och Djupnäs sko­gar ihop sig. 

I Gråhålet har Brandbo Tjyvudden och Tjyvön, vilken ö fått sitt namn därav, 
att stortjuven Lars Molin, kallad Lasse-Maja, en natt där legat dold. 

Gråänge däruppe med fordom bondgård på 1/54 hemman var en avsöndring från Södergården i Brandbo by. 
Gårdsnam­net var naturligtvis efter Gråhålet och grådan i älven. 
I sundet nedanför Gråhålet var älven förr så strid, att den där icke med båtar kunde befaras uppför, 
men väl utför. Detta ställe av älven kallades därför gråda. 
Fiskare på Storaspen kalla Westersjön för Brandbo viken. Varför då icke lika gärna Åvestbo viken? 
Den verkliga Brandboviken hör helt till Brandbo och är en vik av Lillaspen.

Nedanför Ka­pellhalvön, där kyrkan stått, ligger Slåt­terön. 
Kapellbacken på Westerberg har sitt namn efter den forna kyrkan. 
Norrgården i Brandbo by är en gammal släktgård från 1500-talet. 
Det finns ingen annan släktgård i socknen som gått i så många manliga led som Brandbo Norr gård. 
Holstensgården hade sitt namn ef­ter bergsmannen Holsten Hermansson, som var född på 1500-talet. 
Avsöndrade från denna gård äro Kapellgården och Kaptensgården. 
En gård av samma stam som Södergårdan fick namnet Winterle. 
när vintervägen ledde där förbi och forbönderna rastade vid gården. 
En annan gård av samma stam som Södergården var Körkvärdsgården, 
vars gamla byggning, för ägarens skuld till gästgivaren, måste framflyttas till Aspbenning 
och nu kvarstår där mitt i samhället under nam­net Bäckstugan. 
Flankgården är av sam­ma stam som Norrgården och fick 1795 sitt namn efter förre soldaten, 
bergsman­nen och nämndkarlen Zachris Flank, 

På Kaptensgården i Brandbo föddes 1821 Nils Edvard Forsell, 
som blev en bemärkt vetenskapsman och 1880 medicine professor.
Från  Södergården i Brandbo här­stammar den stora släkten Brandfors 
och från en försvunnen Holstensgård släkten Brandberg. 
Även Kapellgården och Kaptensgården äro Holstensgårdar. 

ÅWESTEBO.  ( ÅVESTBO ) 
Ortnamnet Åvestbo, som 1371 skrevs Auastaebodhum. 
Åwestebo 1535 skrevs Mweste­bodahijttan 1580 och Atvesteboharrunar 1636 samt Åfwestbo 1685. 
I talspråket heter orten Åvestbo som kan betyda Oves, ställe vid Avasts bodar. 

På 1600-talet hade byns bergsmän två tack-järnshyttor och en stångjärnshammare, 
två mjölkvarnar och en sågkvarn.  
Vat­tenfall funnos i bäcken, som kom från sjön Flyten och har sitt utlopp i Brandbo västersjö, 
den breda och långa viken av Storaspen. 
Vid övre hyttan var också hammarverket anlagt, nedanför Hytt­dammen efter vilken gården Dammen 
fick sitt namn Övre hyttan och ham­maren voro igång ännu inpå 1700-talet. 
Nederhyttan, som stod vid Nergården i byn, skänkte ofta på 1600-talet tackjärn till 
Västanfors kyrka denna hytta fortsattes driften till 1824.

Byns stamgårdar äro n:r 1 Tallbacken, n:r 2 Backgården, n:r 3 Gatgården, n:r 4 Nergården, n:r 5 
Wallen, n:r 6 Fjärsmansgården, n:r 7 Oppgården och n:r 8 Dammen, 
alla på 1/2 hemman utom Dam­men, som är 1/8 hemman. 
Jacobsgården och Sveberg ha samma stamnummer som Tallbacken. 

På Gatgårdens mar­ker har i senare tid egendomarna Sjöhagen med gårdar vid Storaspen.
På Nergårdsmark har det blivit en ny egendom med namn efter det gamla Mossbo. 
Av andra gamla ställen nämns Blinkbo, Kutbo, Ryssbo, Hjortbo. 
Ryssbo fick sitt namn efter Magnus Stenbocks krigare Hans Ryss. 
Av soldattorpet Hjortbo och stora uppodlingar på ett par andra gårdars marker
har bildats den vackra egendomen Hjorthagen. 
Av fem gårdar Wallen n:r 5 lydde en på 1790-talet un­der Westanfors bruk. 
Fjärsmansgården n:r 6 var delad i fyra gårdar, Torpgården, Olsgården, Hansegården och Smidsbo. 
Två Oppgårdar n:r 7 hade länge funnits. 
På den forna Fjärsmansgårdens mark finns nu även 1/24 h. Grindgården. 
Tallbacken n:r 1 var två gårdar med detta namn. 
På Tallbacksmark har upp­stått en gård för egendomen Talluddsrönningen. 
Den ena Nedre Gatgården kallades Nygården.
I gården Dammen föddes 1692 prästen Petrus Damberg. 
I den Jacobsgård, som sedermera blev kallad Hedinsgården, 
Hedinsgården, som har n:r 1, har i vår tid blivit kallad Nergården, 
väl då i be­tydelsen nedanför Tallbacken. 
Men Ner-gården betydde nedanför Oppgården och alla Nergårdar ha n:r 4.

På den ena Tallbacksgården bodde riksdagsmannen Petter Persson, 
Det fanns på riksdagsmannens tid Åvestbo 28 gårdar förutom en mängd 
stugor för hantverkare, sjömän och sol­dater. 
En förmögen bergsman på Nygården, krigaren Anders Wadén, 
blev häradsprofoss och slutligen backstuman, då Nygården åter förenades med Nedre Gatgården.

Utav den utdikade Flyten är Sarftjärn den enda "innansjön" i Åvestbo. 
I Storaspen har byn många stora uddar mellan vikarna. 
Sanct Iliansviken och Klockarudden höra till Westanfors. 
Aspatorp med Skummeludden, kallad Skrumla, 
där Jan Granström i Aspbenning på 1860-talet bröt järnmalm. 
Lillön och Lilla holmen höra till Åvestbo, som också har sin del i Storön. 
Efter Aspaviken och Skrumla ha vi Sjöhagsviken, Oppgårdsudden, Kö­penhamn, 
som varit lastningsplats för Åvestbo by och hyttor, 
Wedkärret vid Korsviken, Korsbackudden, Källviken, Källmossrönningen, Bovallen, Isnäsudden, 
Isnäsviken, Trutudden, Domdeberg och Mälhälla, fordom Själlhälla. 
Det breda sundet mellan stora sjön och dess väldiga vik kallas Isnäset.

På en karta från 1600-talet ser vi Ettasberg, Misskundsbacken, Silkesgruvan, 
Bockmuren och Kutbotägten vid gränsen emot Onsjö. 
Vid bäcken där övre hyt­tan stått finnas Middagsberg, Middagsvreten och Mittibo. 
På Åvestbo marker ligga Polgruvorna och Dammgruvan.

BASTSKOGEN.  ( BASTMORA )
Även Bastmoren eller Bastskogen har tillhört Valums socken, ( Västervåla )
På skogen växte lindträd, av vilka gjordes bast, enligt tradi­tionen.
År 1399 överförd till Norbergs församling. 
Bastemoor 1535 skrevs Bastemora 1570, Bastemorahijttan 1580 och Bast­mora 1660. 
Orten består av n:r 1 Tägtbyn, n:r 2 Norrgården, n:r 3 Backgården, n:r 4 Bruksgården, n:r 5 Sörgården, 
n:r 6 Sör Morsjön och n:r 7 Morsjötorp. 
Kulan, Kärrbo och Nybyn hörde icke till Bastmora, men ha troligen, 
även de, legat i Valum, om de funnos på 1300-talet. 
Till Tägtbyn hörde Morgården, Storgården, Tägtgården och Staffansgården. 
Tägt kommer av taga, gårdstägt, sjötägt, hö tägt, lövtägt. 

En del av Norrgården är nuvarande Råghagen. Den nedre Backgården kallas Bäckgården. 
På Bruksgården hade Ferna bruk inspektorer och andra brukstjänstemän. 
Bruksgården var egentligen två gårdar på vardera 1/4 hemman. 
Hyttan fick sin kraft i bäcken från Bastmor-Flyten och från två dammar, 
övre och nedre, strax ovanför Hyttbyn. 
Vid byn stupar Hyttbäcken i ett mäktigt fall. 
Där fanns en bro för den gamla Trummels­bergsvägen, som nu är igenvuxen med skog. 
På skogen ovanför den försvunna vägen har Bastmora Gatjärn samt Lilla och Stora Ställtjärn. 
Vid gränsen emot Djupnäs ligga Lomflyten och Möatjärn. 
Vid Trummelsbergsgränsen har Bastmora Lilla Trekanten samt hälften i Stora Trekanten. 
Från Gatjärn rinner Tägtbybäcken ner till Hyttbäcken. Namnet Get­tjärri på kartan är oriktigt. 
Gartjärn vore icke heller riktigt, ty där har nog inte funnits någon garkoppan 
Rätta namnet är tydligen Gattjärn, som uttalas Ga­tjärn med tonvikt på ga. 
Vid sjön fin­nas skogbevuxna grunder till forna bygg­naden. 
De är troligen lämningar efter den i personaliorna nämnda Östragården. 
Sörgården på ½ hemman har sönderfallit i många gårdar som bilda en by långt söder om Hyttbyn. 
Morsjötorp 1/8 och Sör Morsjön 3/8 utgöra tillsammans ½ h. Morsjön. 
Gården för Morsjötorp ligger vid bäcken som rinner från norra Morsjön till Flyten 
och utgör gräns mellan Bastmora och Onsjö. 
Denna Bastmora gård har därför i nyare tid fått namnet Norr Morsjön. 
Sör Morsiön var två bergs­mansgårdar vid södra Morsjön. 
Den ene bergsmannen satt i bergstingsrätten och var även gruvfogde på l67O-talet. 
Gruv­fogden var fader till Abraham Morström, som föddes i Sör Morsjön. 
Sör Morsiön har största delen i sjön västra Trehörningen och en liten del av sjön nedre Gefian. 
Kulan på ¾ hemman har stor del i Kuiflyten. På Kulheden fanns fordom gården Heden. 
Det var Mats i Kuula som på 1660-talet timrade socknestuva, portuder och bodar framme vid kyrkan. 
Kulan var ett finntorp, där från början bara funnits en jordkula. 
I Kula bodde många krigare och soldat­änkor.
Den mindre gården där kallas Ömkulan efter korpralen Eric Örn, 
född i Ryssland av rysk kvinna och svensk soldat.


KIÄRBOO. ( KÄRRBO )
Bastmortorpet, så kallat i Norberg, var 1620-1670 bara ¾ hemman, 
Som i Västanfors alltid hette Kiärboo, aldrig Bastmortorp. 
Det blev någon anmärk­ning, som föranledde myndigheterna att 1680 skriva Bastmoratorp eller Kierrebo. 
Jordeboksräntan från ¾ hemman Kärrbo tillföll vartannat år kaplanen i Norbergsby och det var därför 
som egendomen vid mantalsskrivning i Norberg fick namnet Bastmortorp, torpet vid Hastmoren. 
Men fast torpet var bara ¾ h. fanns där en by med stugor för hant­verkare, soldater och timmermän. 
Det fanns också en monsiör Anders Persson Westgiöte. 
Hustru Margareta i Westgötbyn hade 1673 sönerna Lasse Westgiöte, med gifte från Flyten, 
Eric Andersson Kierrebo och Anders Andersson Westgiöte från Borås. 
Ett dubbelbröllop i Kierrebo 1682 kallades Wästgiöttorp gäs­tebod. 
Eric Andersson blev bonde på Wästgiöttorpet, som då icke blivit skattelagt. 
Brodern Anders Andersson Westgiöte hade 1688 belägrat en dotter i Abbortorpet, 
slapp plichtpallen, intogs i Sacristijan och bötte 100 daler kopparmynt. 
Eric Anderssons moder i Wäst­götbyn dog 1693. 
Hennes sonson soldaten Eric Erland hade till 1787 halva Wäst-götbyn. 
Den andra hälften hade blivit lagd till 1/8 hemman Bastmortorp, som därmed blev 3/16 hemman. 
Det blev 1/4 hemman Kärrbo sedan namnet Westgiöte fallit i glömska. 
Men fastän Norbergs­kaplanens Bastmortorp bara var ¾ h. 
så vidhänger ännu i dag detta namn på hela 1/4 h. Kärrbo vid mantalsskrivning. 

Det verkliga Bastmortorpet låg framme vid vägen norr om Kulan 
och beboddes 1690-1730 av skräddaren Mats Johans­son, en bergsmansson från Melinge.
Bastmortorpet var tydligen det nuv. Bastholmstorp som fått sitt nya namn 
efter bergsmannen Anders Bastholm, som flyttade dit 1913. 
Från landbondsonen Eric Bastholm, född i Bastmora 1811, härstammade den rika gästgivarsläkten i Gunnilbo. 
I Bastmora bodde många soldater med olika namn, men roten hette Bark, därav Barktorpet. 
Frunktäppan har sitt namn efter arbetskarlen Jacob Frunk, som flyttade dit 1864. 
Frunkstugan har i nyare tid blivit som fornminne bortförd till Stockholm. 
Från Sörgården, Anders Bastholms Sör­gård, härstammar en släkt Söderström.
Det falska Bastmortorp eller Kierrebo har del i sjöarna västra Trehörningen och nedre Getjan. 
Genom Kärrbo rinner en bäck från södra Morsjön. 
Bäcken fortsätter genom Nybyn, vars ägor också sträcka sig ut i nedre Gefjan
.
NYBYN.
Nybyn var 1685 nyskattlagt för 1/4 hemman och tillhörde arrendatorn av Bastmora hytta, 
Den i sockenhistorien bemärkte förtroendemanen Eskil Jacobs­son. 
Men platsen synes ha blivit bebyggd långt före skattläggningen. Nybonden begrovs 1665. 
Susanna i Bastmora 1666 var troligen hans änka. Hon gifte sig 1667 med monsiör Eskil Jacobsson. 
De bodde vid Bastmora hytta och hade redan 1668 mycket tjänstfolk. 
Arren­dator Eskil hade också själv arrendator. 
Bland Eskils bruksfolk märktes arrendator Eric Andersson med familj och tjänare 1669-1671. 
Det var vid hyttan, där Eskil hade ½ hemman, som blev två stora egendomar. 
Förutom 1/4 hemman Nybyn hade Eskil också 1/8 hemman Morsjötorp. 
I Nybyn rustade Eskil, så stora byggningen liknade en herrgård med park och alléer. 
På egendomen fanns också ett torparställe och en sol­datstuga samt nödiga hus 
åt Eskils arrendator Lars Andersson. Nybyn lik­nade då verkligen en liten by. 
Eskil var ingen vanlig välförståndig bergsman, ty han kallades välaktad. 
Han dog i Bast­mora 1693, varpå sonen Jan Eskilsson själv bodde i Nybyn

BENNINGAR
Vi har i Västanfors bara tre ortnamn på benning. 
Alla benningar äro från medeltiden och ha namn efter personen 
Ortnamnet var byggning ännu 1413, men böning 1462. 
Som på ett givet tecken omskrevs böning 1640 för alla böningar på en gång till Benning. 
Kring första byggningen hade brutits bygd med flera boningar i en byning eller böning, 
som vidare utvecklat sig till orten Benning. 
I frågan om Benning var byggning den ursprungliga formen, 
ty böning infördes ej förrän vid mitten av 1400-talet. 
Likväl säges att byggning var en försvenskning av det tyska böning. 
Det var tvärtom så, att böning häruppe var en förtyskning av det svenska bygg­ning. 
Vidare säges att ordet hytta med tiden kom att ersätta böning. Hyttan är lika gammal som byggningen. 
Och det var benning som ersatte böning 1640. 
Den äldsta urkundligt kända benningen är Hyppunnabygningh 1383, 
Hypponna­bygningh 1399 och Hyppunabygninger 1400. 
Den hörde alltid till Noreberg och skrevs Hyppeneböning 1535, Hypingz-böningzhijttan 1580, 
Hyppenbeningh 1640 och Hyppenbenning 1667, hörande till dotterförsamlingen Westanfors.
Sedan år 1642. Hyppene hade kommit av hyppuna som en av una. 
Då 'rna är ett latinskt ord och latinét förekom ganska mycket i nordiskt språk under medeltiden, 
kan man förmoda, att även den förste be­byggarens namn var något på latin. 
Han kunde ha fått namnet av allmogen där­för att han till och från sin byggning i skogen hade 
långa ridvägar och även måste göra somliga foror på hästryggen. 

HYPPENBENNING.
Hyppenbenning har sjöarna Igeltjärn, Stora och Lilla Brutjärn, Gäddtjärn, 
Stora och Lilla Hammartjärn samt en del av Bergtjärn. 
Brutjärn skall ha fått sitt namn efter en brudfärd, men kallas på kartan Bredtjärn. 
Sjönamnet Ham­martjärn vittnar om att bergsmännen fordom haft en stångjärnshammare där­uppe. 
Hyttan i byn var betydlig fast ingen sjö där fanns. 
Tydligen ha my­rarna där varit sjöar eller uppdämda till hyttdammar.
Den siste bergsmannen i byn var samtidig med förste landbonden, som kom dit 1672. 
Det var Västanfors bruk som ville åt den betydliga hyttan. 
Även den siste bergsmansgården blev snart landbondegård under Västanfors. 
I byn bodde flera kolare, soldater och hantverkare. 
En bondgård stod vid Trollberget och kallades Trollbo. 
För denna gård byggdes i nyare tid en ny gård vid Sänkmossen. 
Byn hade fyra fattiga bönder med var sin oxe ännu in på 1800-talet och kolaretorp dessutom. 
Nu finns i den forna byn kvar en landbondegård under Fagersta, 
som också äger landbondegården Sänkmossen. Hyttan var ödelagd redan 1716. 

Till Hyppenbenning hörde skogen Skipmoren, ( Skeppmora
Skeppmora sträckte sig ned till Storaspen, ännu i dag inte har sin gräns mot Hyp­penbenningskogen. 
Ägorätten sy­nes ha skipats något obestämt vid skiph-tesdelningen, 
när odlingen vid sjön blivit bebyggd under namnet Skipmora. 
Redan 1604 var ortnamnet förvanskat till Skepmora.  
Men 1620-1660 hette gården Skipmora och därefter Skiepmora till 1680, 
då gården delats i tre bondgårdar. Där bodde också hantverkare och stång­järnssmeder. 
Den första gården hade utvecklat sig till en by. 
År 1685 hade byn fyra bönder och ortnamnet var för­vanskat till Skeppmora. 
Namnet kom­mer dock inte av skepp utan av skip, skipa, skiphte. 
Från 1813 har Skeppmora varit rättarställe med dagkarlar i de gamla bondbyggningarna. 
Bland nyare boställen där märkes Skallberget. 
Vid sjön har Skeppmora Skvallerviken, Räf­berg och Oxfallshagen. 
Liksom Sundbo, Brandbo, Åvestbo och Aspbenning har även Skeppmora del i Storön.
Att medeltidens Utterbygning vid Mid­lingeberg fick sitt namn efter en person är mera antagligt 
än att där skulle ha funnits ovanligt mycket uttrar i bäcken. 
Hyttan fick vattenkraft i bäcken från sjön Bergtjärn. 
Nu påminna om den forna byn endast hyttslagg, jordskiften, en gammal loge och stugugrunder. 
Men jag ser i kyrkoböckerna flera familjer som bott där. 
Melings rikaste bergsman fick sitt fattiga gifte 1839 från Utterben­ning.

ASPENNINGS BY. ( NUVARANDE VÄSTANFORS )
Medeltidens Aasbjörnsbygning skrevs redan 1513 Aspeböning av kyrkopresten i Noreberg. 
Han trodde tydligen att bynamnet var efter sjön Storaspen. Hans exempel föddes 1539 av dalafogden.
Men 1540 var namnet Assböning och 1549 Ässböning, 
1580 Asbönningzhyttan och 1636 Ahsbäningshammar, 
År 1685 Aspbenning. I denna by "benning" har uppstått Westanfors samhälle 
och Fagersta egna hem.
Stamgårdarna voro N:r 1 Oppgårdeit, n:r 2 Knutsgården och n:r 3 Nergården, 
som blev med tiden många bergsmansgårdar, med olika namn på ett par Knutsgårdars.
Har senare tid anlagts Fagersta egna hem, som täcker även över Oppgårdsmarker
Av Aspbennings ägor nämnas Fallet, Myrbo, Sandtägten, Stubbrönnin­gen och Smällborönningen 
samt Risbro­rönningen med Risbroskolan. 
I Risbroskogen låg Svedet där Ol Olsson på Oppgården bränt fall och sått råg mellan stubbarna. 
Dammänge ligger norr om järnvägsstationen, där fordom var Hyttdamm. 

På Hyttgärdet står nu Svenska Handelsbankens hus, Centralhotellet och Snickerifabriken. 
( Handelsbanken finns fortfarande, Centralhotellet, huset finns bredvid ICA-Fontänen,
och Snickeri, låg där ICA-Fontänen finns i dag " Västanfors"
Tägten ligger mellan Hyttbäcken och Centralgatan och Östertägten öster om bäcken. 
I Östertägten ha vi nu frälsningslokal, Baptistkapell, Slakteri, Godtemplarhus och Tryckeri.
( Platserna är runt Nyby och Stolpvreten ålderdoms hem finns i dag, "Västanfors" )    

I Stolpvreten ligga järnvägsspår, Betjä-ningshus och banmästarebostad. ( Husen finns ej kvar i dag )  
Vid gamla Knutsgården står posthuset. ( Posthuset fanns till höger om Järnvägstation på kullen )
Öster och Nordöst om nya Knutsgården ligger Mossvreten med Rosenhäll, 
Smidesfabri­ken och Hedins träförädlingsverk. 
Sedan ligger allmänningen Grustägten på väst­ra sidan om Huggbacken. 
På bägge sidor om Kavelbro Wintern har i Aspbenning blivit en stor by, sammanväxt med Meling. 
Byn har Meling till adress, men kallas Aspbenning 2. 
Den kunde i stället kallas Winterby efter Wintern. 
Kavel­brorönningen låg nedanför Jacobsgruvan. 
I Trekantvreten står Hedins pensionat. ( Rosenlund )
I Lerbrohagen ligga Rosenlund och idrottsplatsen, i Lerhagen apoteket. ( Västanfors idrotsplats IP )
Landsvägens lutning på södra sidan om Lerhagen har kallats Fogdhällsbacken efter Fogdhälla, 
på vilken berghäll upp emot Skarpvreten.
 
Skarpvreten ligger mot landsvägen och mellan två vägar till Hembygdsgården. 
( Simbadet )= Gamla Hembygdsgården låg innan simbadet.
Vretens söd­ra, bergia ända kallas Skarpvretbacken. ( Skarpvägen )
Där Österskogen börjar nordligt om båda järnvägarna ligger byn Österbo. 
I ägobeskrivningen kallas skogen mot Melings- och Skeppmorgränserna Österskogen 
till skillnad från Aspbenningsko­garna upp emot Simlaskogen. 
i Öster­skogen ligger också allmänningen Asp­bro vid Kolerkyrkogården begravningsplats. ( Sundbyberg )
Där­ute söder om landsvägen ligger Winter­mossen med banvaktstorp. ( Banvaktarstuga )
Sjörönningen gränsar mot sjön och Granströms egen­dom. ( Gamla Uggelbo, inte Uggelbovägen )
Stubbhagen är Granströms ägor vid stora, sjön stora Aspen. 
I Sloghagen har vi Granströms gård och Hembygdsgården.   
Strax norr om Granströms gård ligger Nyvreten utom samhället. 
Lappvreten och Laggvreten ligga vid landbondgår­den. 
Notbovreten ligger mellan land­bondgården och Uggelboviken. 
Den stora ängen Tegarne ( Gröndahlsparken i Västanfors
Finns mellan Skarpvreten och Nergårdsvreten sträcker sig från lands­vägen ned till sjön. 
På Tegarne ha vi Häradsdomaregården, Mejeriet, Hedins såg och 
andra brädgård samt den forna Malmlastningsplatsen.   
Nergårdsvreten sträcker sig från Oscaria ned till åns utlopp i sjön. ( Oscaria, ex. idag Kents data ) 
I denna vret ha vi landfiskalsgården, Upplandsbankens hus och Dambergs handelsträdgård. 
Nergårdstägten eller Buten var för stora åkrar, men är nu tätt bebyggd från landsvägen ned till ån. 
I denna tägt ha vi Nya hotellet ( Hotell Fagersta ) vid Kvarnbäcken och 
telefonstationen upp emot Nergårdsvre­ten. 
Nära Hyttbäcken eller Kvarnbäcken ha Nergårdarna stått. 
Hjulgården var också en nergård, nu av Granströms gård.
På Nergårdstomten stod "gammelgår­den" Bäckstugan från Brandbo. 
På all­männingen Kvarntomten står brandsta­tionen. ( Westcom, sportafär i Västanfors  )
Vid Springfelts backe ligga sol­datorpet och läkarebostället. 
Soldatrotens namn var förut Springfelt, men fick sedermera namnet Asplund efter byn. 
Den siste soldaten Springfelt 1847 blev den förste Asplund 1848. 
Soldaterna behöll rotenamnet som släktnamn, så det blev många lika släkter med lika namn 
Sjötägten ligger på västra sidan om ån och sträcker sig från Sviers ned till sjön. ( Ex. Trappkiosken )

På östra sidan om vägen, som leder ned till Udden, ligger Lisselgärdet. 
På västra sidan om samma väg ligger Lind­gärdet, nu skogbevuxet och delvis röjt för Tennisbanor. 
( Ålderdomshemmet Soliden )

bägge sidor om slaggvägen mitt för herregården Udden ligger Gravgärdet. ( Båthamnen )
Någon har sagt, att detta namn skulle ha kommit av de gravar, i vilka blålera upptagits. 
Men dessa öppna gravar ligga långt från Gravgärdet. 
Vid plöjning på gärdet har kommit i dagen fornminnesföremål, 
som vittna om att någon strid där förekom­mit. 
( Är det någon som vet lite mera om denna plats

På Apeln byggdes 1856-1859 Väs­tanfors nya hytta, ( Hytta låg mellan Kraftstation och Kungsbron.
Smed­tägten har nu till adress Bruket. 
Kapellbacken fick sitt namn efter kyrkan, som ofta kallades Westanfors Capell. 
Dess­utom bodde den tredje eller förste sit­tande kaplanen på Kapellbacken. 
Efter honom uppkallades Kaplanstägten, ( Nu Solåker
Nedanför Kapellbacken åt kyrk­sidan ligger Kapellvreten.
Allmänningen Belgmakarefallet kallas nu Klockarberg. 
Efter Linden och Lindån har åsen mellan ån och Lerhagsdalen kallats Lindåsen. 
Skomakaren Svante Nyman, som var en bland de första 
nybyggarne i Asp­benning, gav sin gård namnet Lindås. 

Melingsbäcken. 
Hyttbäcken har flera olika namn. Vid Meling kallas den "Nörrby åa", i ägo-beskrivningen Långängsån. 
Vid Knuts­gårdarna kallades bäcken Lindån, enligt kyrkoböckerna, vid Nergårdarna Kvarn­bäcken. 
Nedanför Oppgårdarna kallas bäcken Ån i personaliorna. 
Den var förr en en mäktig å från Melingsjön. 
Hammarverket med två härdar förstördes av en stark vatten flod 1661, men återuppbyggdes. 

Aspbenning har del i Norsdarnrnen och Noret samt äger hela Norsudden. 
Vidare har Aspbenning i Storaspen, Uggelbo viken, Rönäs udde, Slogviken, Slogudden, Talludden, Notviken, 
Hästudden, Hästviken, Sjörönningens udde och vik, Skvallerudden, Skvallerviken och Räf­bergsudden. 
På Stripåsen och Högber­get i Aspbenning finnas en stor mängd gruvor med olika namn. 
Likaså på sko­gen mellan Knutsgården och Meling. 

På en Knutsgård föddes 1700 klockaren Gabriel Asp. Flera släkter härstamma från Asp­benning. 
På Holstensgården i Aspbenning föddes 1694 Pehr Holstenius, som 1741 blev kyr­koherde i Lillhärad.
År 1620 hörde till Asböningh 1/4 hemman Nårrby, som blev ett avgärdahem­man med eget n:r 1, 
men ej upptaget i jordeboken förrän 1685, då det var ny­skattlagt under namnet Norbyn 
och skrivet på hammarsmeden Anders Pers­son, född i Norby 1655. 
Där bodde många av hans anhöriga med familjer. 
Norrby delades i 1/8 hemman åt Anders Persson och 1/8 hemman åt hans broder, 
som också var hammarsmed. 
Där bodde också andra smeder, hantverkare och soldatänkor.
På 1740-talet t. o. m. gruvarbetare av tysk härkomst. 
Sedan patron Barchaeus på Simla underlagt sig Norrby satte 
han landbönder på de båda hammarsmedsgårdarna. 
De sista landbönderna flyttade 1814, då Norrby blev rättarställe med dagkarlar.

SIMLA. ( SEMLA )
I Simmelbyn bodde bergsmän,
På Herrgården vid mitten av 1400-talet Jacob Ekeblad, en son till härads­hövdingen Hinrik Simbla.
Både Symblesjön och Simb­lafors ha fått namn efter byn. 
Herrgården kallades i jor­deboken ännu 1570 Sijmblafors.
Längden över Jern-Hyttor 1580 upp­tager två Sijmblahyttor, men i Simla har funnits fyra hyttor. 
Längden över stång­järnshamrar 1636 upptager Simbla Bergsmanshammar, 
Peder Jönssons den Gambla och Peder Jönssons i den Nya. 
Simla sträckte sig från Bråforsgränsen utmed nordöstra sidan av Bergslagsälven 
ända ned till Strömbron vid Westanfors herrgårdar. 
Simla har del i Lilla Elgsjön, Flogen och Kratern. 
Kratsviken ligger helt inom Simla avgärdahemman Uddnäs. 
Simla har Hyttbäckar från Elgsjön och Symblesjön, nu kallad Dammsjön. 

En bäck från Kolarbysjön i Simla rinner ned i älven mellan Fagersta och Uddnäs. 
( Bäcken är bara synlig en bit, genom staden är den nergrävd )
  
Simla har även en liten del i Stora Elg­sjön, 
Där 1602 satan dräpt ett par drängar, 
som på helig Trefaldighets söndag begivit sig till sjön att fiska. 
Till åmin­nelse av händelsen ställdes på mordplat­sen ett träkors. 

Där Elgsjöbäcken förenas med bäcken från sjön Djupen ligger i Simla Rönningstorpet. 
Hyttbäcken från Symt­lesjön rinner ned i Lillån, en lång ålik­nande vik av älven. 
Vid Lillåns strand fanns Fagersta första allmänna badplats. ( Lillån är övertäckt, finns ej i dag )
Vid Lillån låg Simlatorpet Lilla Fagersta, som på 1700-talet hade såg- och. mjölkvarn. 
Ej långt från Lillån låg torpet Fälleberg, där nu Fa­gersta skolor finns. 
( Skolan finns ej i dag, skolan låg där nya stålverket står, på bruksområdet

Mellan Lillån och Damsjön ligger Stortägten. 
I skogen vid Dammsjön, finns en Koleragård, begravningsplats. 
Stortägtgruvan upptogs 1870. är annars ett gammla Simla gruvfält 
med många uråldriga gruvor under olika namn. 
Till Damsjögruvan har det varit en kanal anlagd, där rann vattnet ge­nom 
en lång grav från Lilla Elgsjön till Damsjögruvan. 
I Simla har funnits ett kapell, som var ett gårdskapell eller 
ett vandrarkapell för fromma katoliker. 
Spikbacken i Simla har sitt namn efter en hammarsmed. Soldatroten hette Stark. 

Kolarbyn i Simla hade bönder, kolare och soldater redan på l650-talet,  
Till Simla hör­de förr Glöboda. Det glimmade av glöden och Glöboda skattlades för 1/4 h. Glimbo. 
Även Lilla Årnebo hörde till Simla, men lades 1777 igen under Nor­berg, hörde innan till Norbergs socken. 
Bergmästaren Peder Jönsson upplät på Simla mark / tomt en kyrka, Kyrkan invigd 1642. 

Sonen Lars Pedersson skänkte 1668 till Kaplansbol ett stycke Landområde mel­lan allmogevägen 
och sjön Kratten, från första Kratsbergsändan till Västanforsbrons ända. 
Denna Landområde bostod av Körkvreten kring kyrkan, 
Kaplansvreten, Kratsbergsvreten och Presthagen. ( Då fanns inte Uddnäs
Denna Simlaäga bebyggdes först på l690-talet med en gård, som 1696 kallades Lägenheten. 
När ka­nalen och slussarna inom socknen byggdes på 1780-talet och ombyggdes 1840-talet 
var Uddnäs själva "högkvar­teret" för arbetsledningen. 

UDDNÄS.  ( Idag finns inget kvar av Uddnäs )
Uddnäs har ett par stora uddar, stickande ut i Krat­ten, och kan med broarna betraktas som ett näs. 
Av hemmanet har stor del i sjön Kratten, som ligger ganska djupt i förhållande till de 
emotstupande höj­derna och kanske därav fått sitt namn. 
Vid landsvägen och vägskälet stod på von Stockenströms tid och även senare en vit smedbyggning, 
kallad Smällbo, hörande till Uddnäs. 
Där har funnits flera smedjor och en såg och skomakeri.
Flera bostadshus ett av husen var Fyrkanten ett annat var Lången.
Där lär ha funnits ett kapell på udden, och arbetarboställen, kallades Barakerna.   
På Smällbogärdet, även kallat Långba, var det smällkallt om vintrarna. 
Jubbackskogen och Jub­backen i Uddnäs äro uppkallade efter 
dalkarlen Jubb Anders Andersson från Leksand 
Ortnamnet har förvanskats till Djupbacken.  
I Uddnäs ligger en stor del av Fagersta-verken. 
Största delen av det skogbe­vuxna Kratsberget hör till Uddnäshem­manet.
( I dag är Uddnäs täkt men jordmassor och slaggsten )  

ODENSJÖ. ( ONSJÖ )
Onsjö har sitt namn efter Odensjön och har även del i sjön västra Trehörningen, 
norra Morsjön och den forna sjön Flyten. 
"Västra" för Trehör­ningen kunde vara obehövligt, då ju kartläggarens Trehörning öster ut, 
långt utom Onsjö i dagligt tal heter Trekan­ten. 
På Onsjöskogen ligger Hvitmossen med en liten tjärn. 
Vid en bäck från Odensjön stod den uråldriga hyttan. Den bebyggda platsen kallas Slaggberget. 
Stamgårdarna voro n:r 1 Norrgården, n:r 2 Bäckgården med Skräddargården och Bjömgården, 
n:r 3 Nergården, n:r 4 Norr Morsjön och Trehörning,  
n:r 5 Bussgården med Gatgården och Berggården, 
n:r 6 We­lamsgården med Lemonsgården, nu för­svunnen, 
n:r 7 Flyten och n:r 8 Oppgården eller Frälsegården. 
Norrgården stod på ett gärde norr om Onsjö by och den stora egendomen 
sträckte sig ända till Västanforsgränsen. 

Säteriet hade på Norrgården blott en bonde till 1763, 
då egendomen delades mellan två söner i gården. 
Dessutom hade säteriet flera torp där, Klockartorpet med Rönningen och Nävertorpet, 
Gropen vid en djup grop, Skogvaktartorp, Hagen, Krogen med två torp.
På Norrgårdens mark vid säterigränsen och det försvunna Kloc­kartorpet 
ligga Kungshagen och flyttarslätten, vilka namn torde härleda sig från den tid Gustaf Wasa 
hade en befallningsman över Westanfors Säteri och Kungsladugård. 
På det nu skogbevuxna Nävertorpet, med en bevarad genväg, 
har förmodligen förekommit någon han­del med näver, 
som användes så mycket av skommare och takläggare. 
Den djupa gropen nedanför östra sidan om lands­vägen vid Gropen är troligen en lämning 
efter den älv, som i urtiden skulle ha forsat mellan Hedtjärn och Gångviken. 
Vid Bergvägen på västra sidan om Gro­pens ägor ligger "Kolerakörgårn", 
där flera Onsjöbor blivit begravna. 

Krogen. ( En vägkrog för hästskjuts i Onsjö )
Vid Krogen brukade forbönderna rasta och få förfriskning.
Skräddargården fick sitt namn efter en skräddare Eric Olsson, 
som 1690 ge­nom gifte blivit bergsman på gården, men fortsatt som sockenskräddare. 
En son och sonson voro bergsmän, men sedan kom gården under Säteriet. 
Bjömgården nedanför Oppgårdarna fick sitt namn efter landbonden under Säteriet, Björn-Janne, 
Var gift med den befallande Björn-Lina, en dotter till rättaren Björnbom i Simla. 

Nergården splitrades i fem Nergårdar, vilka aldrig kom under Säteriet. 
På den Nergård som fick namnet Norins­gården föddes 1674 Johan Norin, 
som blev adjunkt i Westanfors och slutligen kyrkoherde i Odensvi. 
Släktnamnet var taget efter moderförsamlingen Norberg. 
Christina Möcklinia, dotter till kaplan Möcklin och född i Westanfors prestgård 1682, 
Blev gift till två Nergårdar i Onsjö. 
Bussgården hade sitt namn efter den stora släkten Buss, men gårdsnamnet, 
har på kartan förvanskats till Buskgår­den. Om den forna Gatgården påmin­ner nu Gatstugan. 
Alla tre gårdarna, Berggården inberäknad, kom med tiden under Säteriet. 

Norr Morsjön och Trehörning äro fortfarande självständiga. 
Welamsgården fick sitt namn efter riks­dagsmannen Welam Pers­son, som dog 1763. 
En son till Welam Persson sålde gården år 1776, till Säteriet. I nyare tid har gården kallats Norlings. 
Bäckgården hade sin sista bergsman kvar 1774 och sin första landbonde under Säteriet från 1775. 
Den andra gården av stammen n:r 6 kom tidigt under Säteriet, som där hade en landbonden Per Lemon.
Efter honom fick gården heta Lemons­gården. Inpå 1770-talet försvann gården 
och egendomen lades under Gatgården. 
Gården flyten har naturligtvis sitt namn efter den forna sjön Flyten. 
Släkten Flytström, som äger gården, har efter den sitt namn. 
Gårdens husbonde i släkten har i många led varit gästgivare. 

Oppgården eller Frälsegården ägdes på1400-talet av riddaren Nils Bosson Natt och Dag 
och har samma historia som Westanfors och Fagersta. 
Långe satt på gården en frälsebonde, men Säteriet fick där sen två bönder i var sin byggnad. 
Det blev slutligen tre landbönder där under Säteriet, två i långbyggningen. 

Soldatroten för Onsjö hette Grip, se­dermera strörote, så vi träffa Gripar överallt i socknen. 
Annars bodde i Onsjö många soldater med olika namn, såsom Abborre, Bark, Broberg, 
Brus, Lustig, Stadig, Stare, Stubb, Öm, artil­leristen Åkstedt. 
En dragon i Västerfors, församlingens var fjärsman, var halvbror till riksdagsmannen Welam Persson. 
En an­nan halvbror till riksdagsmannen var gardisten Hägerberg, 
som gav sig i krigstjänst strax efter sitt bröllop. 
Tillfånga­tagen vid Poltava 1709 vistades han i Ryssland 16 år. 
Anländ hem ur fången­skapen 1725 fann han sin hustru omgift med en soldat Gammal.

Vid vägen strax sydöst om Krogen låg Kustorpet, som fått sitt namn efter soldaten Jan Kuse,  
Den branta sidovägen åt norr kallas Kusbacken. 
Något närmare Flyten ligger Baggtäp­pan till minne av soldaterna Bagge. 
Sol­daterna Ekebom bodde vid Flyts Broar­ne. 
Soldat Lustig i Onsjö blev soldat Ekegren i Lilla Westanfors.
Den gamla smedsläkten Spennare har inkommit i socknen ganska tidigt. 

MOREN. ( Mortorp, Morbyn och Dagarn )
Peder i Morenne gav Kung Gustaf Wasa Hjälpskatt 1535. 
Peder Jönsson och Jöns Persson i Moren gåv Hyttegeld 1539. 
Morahyttan är upptagen i längden för 1580. 
Hyttan fick sin kraft i bäcken från Mora Dammsjö. Bäcken rinner ut i Svarttjärn vid Morens by. 
Bäcken från Svarttjärn rinner ut i Dagarn, Morens by har en tredjedel av sjön Dagar. 
Moren har även del i Stora Mörttjärn, Billsjön och Stora Abbortjärn.  
I en mosse på Österskogen ligga Stora och Lilla Lind­backstjärn. 
Moraberget mellan Billsjön och Morens by är ett gammalt gruvfält med många ödegruvor. 
En av gruvorna kallades Tenngruvan emedan tennmalm där fanns. 
Billsjö gruva var igång på 1740-talet. Under 1770-talet bodde många gruvarbetare i Lindbo och Morbyn. 
Ännu på 1830-talet fanns i Moren en gruvförman, gift med Berg-Sara, klok gumma, 
som stöpte över folk, som hadde ont i någon del av kroppen.  

Moren kalla­des länge även i kyrkböckerna Mora, av mor, skog.  
Stamgårdarna äro n:r 1 Bengtsgården med Jacobsgården och Carlbacken, 
n:r 2 Halfvarsgården med Hyttbacken, Brusgården och Mortorpet, 
n:r 3 Jönsgården och Bondtorpet, n:r 4 Backgården med Gertsgården samt n:r 5 Lindbo. 
Bengtsgården i byn fick sitt namn ef­ter bersgmannan Bengt Larsson och blev genom arvskifte tre gårdar.  
Den siste bergsmannen på Bengtsgården dog 1805 som landbonde på egen gård.  
Jacobsgården med namn efter Jacob Hansson blev också tre gårdar.
Den siste bergsmannen på Jacobsgården dog 1774 som landbonde på egen gård. 
Egendomen Carlbacken vid byn fick sitt namn ef­ter bergsmannen Carl Ersson, 

Halfvarsgården fick sitt namn efter Halivar Brus och låg vid Hyttan. 
Den siste bergsmannen på gården dog där som landbonde 1773. 
Byggningen har i ny tid uppflyttats till Backarne och där på kartan fått namnet Backgården 
fast den verkliga Backgården ligger på Källbac­ken nära Svarttjärn. 
Brusgården fick sitt namn efter Jan Halfvarsson Brus, död på 1630-talet. 
Genom arvsskifte blev det en tid tre Brusgårdar av vilka två vid hyttan.  
Den egentliga Brusgården står på västra sidan om järnvägen och mittför Hyttdammen öster därom. 
Brus­gården fick en landbonde, när siste bergsmannen flyttade 1863. 
Hyttbacken blev två gårdar med stora ståtliga byggnin­gar. 
De sista bergsmännen flyttade år1854, och den andre 1863. 
Landbönder inflyttade i de höga, rymliga byggningarna. 
Landbondgården från år 1863 blev slutligen 
Fattiggård till dess att byggnaden försvann genom en elds­våda.

Mortorpet långt norr om Morens by 
Blev fem självständiga bondgårdar med även flera backstugon.
Flera soldater voro hemmansägare i Mortorpet. 
Flera hemmansägare i Mortorpet voro skom­mare och skräddare för socknens räk­ning. 
En medlem av släkten Björk i Mortorpet var tumstockmakaregesäll och fick 1819 tillstånd att få bli 
sockenhant­verkare för att betjäna församlingen med tillverkning av tumstockar, alnar, lodbetsman, cirklar, 
ritstiftor samt singsbeslag på chatuller, bireauer och dragkistor. 
Isacsgården i Mortorpet fick redan 1759 landbonde under sockenskräddaren Isac. 
Det gamla Morfallet hade vid Stora Abbortjärn ett torp för soldaterna Abborre, kallat Abbortorpet 1708-1728
Jönsgården strax nedanför Morens by fick sitt namn efter den 1539 nämnde bergsmannen Jöns Persson.  
Det blev med tiden tre bergsmansgårdar, Nedre Jönsgården, Övre Jönsgården och Bondtorpet. 
Backgården ligger i Morens by och strax nordöst om sjön Svarttjärn. 
Går­den har i ny tid fått namnet Ovangår­den, 
under det att namnet Backgården uppflyttats till Backarne, långt norr om Morens by.
Lindbo i Moren är en liten by ända uppe vid Billsjön. 
De två forna egendo­marna utgjordes av hårdvallsäng och en mängd små lindor. 
Lindbo var 1648 skattlagt för 1/8 hemman på en ägare. Hemmanet ägdes senare av en släkt Kult. 
Det var ännu 1685 blott en bond­gård med torp och backstugor men strax därefter hade gården blivit 
kluven i två självägande bondgårdar på vardera 1/16 hemman. 
på gamla Kultgården satt under l700-talet torpare med utsäde. 
I Lindbo bodde 1693-1729 en stångjärns­smed. 
Lindbo gruvor voro igång på både 1700- och 1800-talen och många gruv­arbetare bodde där. 

Soldaten Anders Brun var hemmansägare på Brungården i Lindbo 1754-1789. 
Son­sonen antog släktnamnet Lindström ef­ter födelsebyn.
Anders Lindström tog år1820 övertog fädernegården i Lindbo efter sin då avlidne fader.  
Det föddes många Lindströmar i Lindbo. Familjen flyttade 1836 till Grytnäs. 
År 1842 föddes i Grytnäs Gustaf Lindström, far­fars far till Rune Lindström från Fa­gersta. 
På kartan ser vi en gård med namnet Knubbacken. Den har sitt namn efter soldaten Pelle Knubb.
Det finns i Moren en plats, som ännu i dag kallas Flankbacken. 
Soldatroten hette Flank och gick i arv från far till son i 100 år och fanns redan på 1660-talet 
Många solda­ter från skilda håll tjänade för roten ock­så efter de hundra åren. 
och flera be­höll rotenamnet som äktnamn. 
Den siste soldaten n:r 96 Flank i Moren blev 1857 Corporal n:r 99 Asplund i Aspben­ning. 
Abbortorpet i Moren låg väl vid sjön Stora Abbortjärn. 
Torpet namnes ofta under 1600-talet. Där bodde solda­terna Abborre och Bark. 
I Moren ligger sedan sekelskiftet järnvägsstationen Da­garn, med namn efter sjön. 

GEFVEBO. ( GÄVEBO ) 
Det säges att detta Gävebo skulle ha varit en gåva och ur­sprungligen hetat Gåvebo. 
Gävebo ligger på bägge sidor om sockengränsen. 
Här är det endast frågan om Västanforsdelen på 1/4 hemman, som även kallats Gotierna, 
efter sjön Gotjärn, men ännu 1835 i häradsbeskrivningen kallas Gefvebo. 
Västanfors' Gefrebo var 1648 under namnet Gefirbo 1/4 hemman med 2 bön­der på vardera 1/8 hemman. 
Ortnamnet skrevs Chifiebo på 1650-talet och Gief­webo på 1660-talet men på 1670-talet även Gotjär. 
I Gefvebo eller Gotierna by blev det på n:r 1 och 2 nio hemmansägare. 
Den största egendomen 1923 tillhörde Emma Katrina Ågren på gård n:r 1. 
Gården Rönningen vid sockengränsen är också av stammen n:r 1.

ULIIWEDSBO. ( ULFSBO ) 
Ulfsbo på halv­ön mellan sjöarna Saxen och Vevungen. 
Det skulle således på Ullvedsbohalvön under hednatiden funnits ett gudatem­pel 
och därav skulle ortnamnet ha sitt ursprung. 
I Ullsbo finns ett Soldatroten på halvön, soldatens förnamn var Ulf. 
Beroende på att ortnamnet Ullwedsbo ändrats till Ulfsbo.  
Saxbo i Ulfsbo har sitt namn efter sjön Saxen.

Ortsnamn omfatta benämningar på berg, öar och uddar. 
Ort­namnen fördelar sig i de allmänna grupperna. Naturnamn, Inbyggarnamn och Kultornamn.

KÄLLOR.
Vid utarbetande av denna bok har bl. a. följande källor anlitats:
Olof Grau: Beskrivning över Västmanland med sina städer, härader och sockn år 1754.
J. A. Ångman: Försök till beskrivning om Norbergs härad och dess gamla Jern Beigslag 1835.
Johan Näsmark: Sala stads historia, 1924.
Axel Johansson: Från 1800-talets Huddunge, 1940
Agaton Eriestam: Grytnäs socken, 1941.
P. Norberg: Högfors Bruk år 1937.
Uppteckningar från riksarkiv.
Sockenarkiv " Blå böckerna " av Carl Akerberg.
Antekningar av Sigurd Wiberg
Svensk Uppslagsbok.
Tidningar och tidskrifter.
Kyrkliga handlingar.
Födelseböcker.
Vigselböcker.
Liikböcker.
Husförhörsböcker.
                             Av Kent Ramström / Fagersta