Välkommen till Nordanil


Nordanil IV - Freden

25-27 augusti 2017


"De förbjudna runorna dansade framför ögonen, minnet av att rista dem på altaret gjorde sig påmind i drömmen. Det hade varit en risk, både faktorn att kanske bli påkommen med att bruka blodsrunorna, de förbjudna. Men även risken att det kanske skulle gå fel, att alltihop skulle slå tillbaka på ristaren, hade funnits där. Kunskapen om vad som skulle hända var ju förlorad, eller iallfall inte ute i ljuset.

Det hade gått bra att rista, det var sedan, på blotet, som någonting oväntat hade skett.Runorna, som skulle få den som blotade på altaret att själv uppleva den skada som tillfogades, hade fungerat såsom tänkt.

Men någonting mer hade hänt. Någonting förfärligt och fantastiskt. Den blotade hade rest sig, och med hjärteblodet fortfarande forsande ut ur kroppen, sprungit skrikande in i skogen.

När ryktena senare gick att ”den vita” som den kallades, sökte efter sin skapare, och att den hade skymtats i närheten av staden, det var då som drömmarna hade börjat. Runorna som dansade framför ögonen, den vita som sträckte sina långa, smala fingrar i mörkret.

Ju längre tiden gick desto intensivare hade drömmarna blivit.

Efter ungefär ett år upphörde dock drömmarna om vita fingrar i mörkret abrupt, från en natt till en annan. Men drömmarna om runor, ristade i blod hade fortsatt, natt efter natt.

Kudden var blöt av svett, ännu en natt hade förflutit. Priset för att känna till och använda sig av blodsrunorna började bli påfrestande, men makten att kunna manipulera Ealaion, att känna till runornas hemlighet, var än mer frestande.

Nu skulle de snart färdas till platsen där allt detta hade börjat, platsen där runorna hade ristats, där blotet hade ägt rum, och denna gång kanske det som startades då, för fyra år sedan, kunde få ett slut."

Välkomna på årets Nordanil!

För fyra år sedan skedde ett blot på stormannagården Rungårda, ett blot som satte många saker i rörelse, både synliga och osynliga. Ingen vet vem som ristade de förbjudna runorna på altaret, men det druiderna verkar vara överens om är att den personen är mycket farlig och behöver hindras.

Mycket saker har hänt i runcirkeln sedan dess, gården har fått en ny storman, människor har fötts, andra har dött. Ting och blot har hållits, lekar och festligheter har enat. Krig har startats.

Nu har det har gått ett och ett halvt år sedan kriget mellan Lonraig och Fearann tog slut. Kriget drog ut på tiden och till slut behövdes en förhandling, där Lonraig vann och Fearann fick betala. Fearann fick även ge platsen som tägn, jarlens högra hand, till jarlen av Lonraigs syster; Frida Segersvärd. Förhoppningsvis leder detta till en långvarig fred mellan jarladömena.

Kungen av Nordanil, Torne Björkbris, är skeptisk till de soldyrkare som landsteg i Nordanil för två år sedan och har uppmanat sina jarlar att hantera dem ifall de skapar problem. Jarl Torgeir Vidsköld reser nu, tillsammans med sin hird, runt i Fearann för att övervaka läget.

Freden mellan jarlarna har även lett till att vanligt folk ute på gårdarna har börjat få det bättre ställt igen, en hel säsong av sådd och skörd har gått utan att den har tagits av jarlarnas hird och odalerna har börjat få tillbaka livslusten. En stor nyhet bland odalerna är att Gläntgårda och Östgårda ska gifta ihop sina båda äldsta barn. Detta blev bestämt på ett stormannating ett antal år tillbaka men de flestla trodde att de skulle försöka slingra sig ur eftersom de två gårdarna har legat i luven på varandra så länge någon kan minnas. Deras gårdsfejd är vida känd så ett bröllop mellan de två gårdarna kan bli intressant. Nu verkar det dock som att brudgummarna själva har styrt upp arrangemanget utan sina föräldrar och att det skall hållas på neutral mark, på stormannagården Rungårda. Vad som händer när de två släktena möts på samma plats vet bara gudarna.

Välkomna att uppleva ett lajv med glädje och sorg, jarlar och trälar, gudar och gudinnor, mjöd, sång och intriger.

Anmälan