Aktuellt‎ > ‎

Sångtexter


Nedan följer texterna till några av sångerna



Blinka lilla stjärna
(David Löfberg)

Ensam eller en av hundra tusen millioner små små stjärnor.
Som fallen snö
på vintergatans svarta asfalt
eller havsnattens lanternor.
Tusen millioner kan jag räkna om igen,
men Du min vän
är bara en.
Och fler än stjärnorna är tankarna som ryms
i våra hjärnor.

Blinka lilla stjärna, blinka lilla stjärna där
så ska jag svara dig och blinka om du undrar var jag är.
Glimmande signaler
genom rymden tyst och klar.
Blinka lilla stjärna
om några ljusår får du svar.

Kanske är det långt emellan tiden när Du fanns
och jag har funnits.
En stjärna brinner
och försvinner i ett moln av stoft och rök
när den förbrunnit.
Kanske att ett ljus från explosionen där du föddes med en smäll
en vacker kväll
har lyst upp himlen för en annan mänsklighet
som nu försvunnit.

Blinka lilla stjärna... etc





Vaggsång
(David Löfberg)

Himmelen av stjärnebloss
ritar upp ett mönster.
Havet ligger stort och mörkt
utanför mitt fönster.
Fyrar blinkar till ibland
över svarta vatten.
Världen är en jätteboll,
snurrar tyst i natten.

Stig ombord!
Drömmens båt
snart ska lätta ankar.
Far du bort
någonstans
vänta på mig där!

















I andra världar
(David Löfberg)

Bland skärvorna av färgat glas
I skenet av ett blekvitt ljus
Med spegelväggar runt omkring
I ett cylinderformat hus

Kalejdoskop, du är mitt hem
min blå galax, min fantasi.
Ett universum i en burk.
Släpp in mig där så blir jag fri!

Skimrande och nya världar
av ett sprucket spegelglas.













Rälsfiol
(David Löfberg)

Hus och hus och flera hus,
glittrande asfalt på regniga torg.
I en spårvagn åker jag
fram över gatorna i Göteborg.
Staden verkar ny för mig.
Som klippta kulisser
i färgad kartong.
Även om jag åkt här förr
i blixtrande trådar
på skenornas sång.

Jag ser stadens gator virvla i en dans.
Mellan husen väver skuggorna ett nät av gränder.
Lampor följer tyst dess väg bort någonstans
bort någonstans.
Staden målar sina bilder för min syn.
Dess elektriska belysning skriker ut i natten,
över vagnens rälsfiol på Avenyn
på Avenyn.

Sten och sten och tegelsten,
staplade klossar i slutna kvarter.
Kanske grönskar gårdarna
bakom fasaderna, ingen som ser.
Kanske växer rosor där
och klänger sig uppför
en vägg av betong.
Kanske skälver bladen till
när vagnen passerar
på skenornas sång.

Jag ser stadens gator virvla... etc






Tango i väderstreck
(David Löfberg)

Om du går i en cirkel
och jag i en kvadrat,
så kanske våra vägar
ska mötas, kamrat.
Om världen har sett vårar
och segel blåst i vind,
har lika många tårar
gjort ränder på en kind.

En krokig latitud
som löper utan mål
och inte bryr sig om
kompassens lilla nål.
Den stakar ut en väg.
Den ritar upp en linje,
som leder ut i världen
och sedan försvinner.
Och lika många tårar
gör ränder på min kind,
som världen har sett vårar
och segel blåst i vind.













Nattens färger

(David Löfberg)

I toner av mörkaste blå,
toner av blå, mörkaste blå,
blir världen målad av skuggor
när skymningen faller på.
Och nymånen över vårt hus,
månen i skyn över vårt hus.
En smal bit av en cirkel
av vitt fluorescerande ljus.
I nystruken sammetsväst,
har natten nu kommit som gäst.
Den tänder sina lyktor
och spänner för sin häst.
Och kör mellan stjärnors bloss,
i Karlavagns öppna kaross.
På kryss över den himmel
som välver sig svart över oss.

I stigande lågor av ljus,
lågor av ljus, stigande ljus,
försvinner nattens nyanser
i dagens växande brus.
Och toner av mörkaste blå,
toner av blå, mörkaste blå,
förklingar bort med de skuggor
som skymningen målade så.
De far på en lång seglats
till mörkaste skuggornas plats.
På lätt svävande skyar
har dunkla segel satts.
På släp i en aktertross
syns Karlavagns bleka kaross
i tyst sorti från den himmel
som rodnar alltmer över oss.



Comments