Historia‎ > ‎Kyrkorna‎ > ‎

Horred


En kort historik över Horreds kyrka

I början av 1800-talet ansågs den medeltida kyrkan vara alltför liten för Horreds växande församling. Den gamla kyrkan revs och den nuvarande kyrkan byggdes 1828 strax norr därom i tidstypisk s.k. Karl Johansstil. För den nya kyrkans södra mur använde man delvis norra muren i den gamla kyrkan.

Den gamla kyrkogården runt kyrkan har tjänat som begravningsplats sedan medeltiden. Den omges av en stenmur från 1791 med karakteristiska stigluckor. Den västra stigluckan revs 1904 och ersattes av en grindöppning framför torningången, men man kan fortfarande se delar av denna stiglucka i muren nära kyrkstallet.

Några gamla gravstenar har tagits tillvara och är uppställda innanför den östra kyrkogårdsmuren närmast parkeringen.

Karaktäristiskt för kyrkans inre är de rutiga väggarna, målade 1893 i för den tiden typisk s.k. kvaderstensmålning.

Altaruppsatsen från 1733 är utförd av bildhuggare n J. Elfwenberg från Borås. Den visar motivet "Nattvarden" samt bibelordet 1 Joh. 49: "Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom."

Predikstolen från c:a 1700 är försedd med de fyra evanglisterna: Matteus, Markus med sin symbol lejonet, Lukas med oxen och Johannes med örnen. Den liknar predikstolen i Istorps kyrka och är förmodligen utförd av samme konstnär.

Dopfunten från 1200-talet är kyrkans äldsta inventarium. Den är huggen i täljsten. Kuppan är i fyrpassform, vilket symboliserar de fyra floderna i paradiset. Typen kallas ofta "Starrkärrskolan", efter Starrkärrs gamla dopfunt, som finns i Statens Historiska Museum i Stockholm. Liknande funtar finns även i Förlanda, Tostared, Surteby, Älekulla, Stråvalla, Torpa (sönderhuggen), Vallda, Älvsåker, Landvetter, Härryda, Angered. Ornamentiken kan härledas till Persien och kan ha vandrat via konstföremål, som korsriddare hade med sig tillbaka hem till Frankrike. Därifrån har sedan munkar utvandrat till Norden, där de bl.a. grundade Ås kloster, som blev stilbildande för dopfuntstillverkningen i trakten omkring.

Orgeln har 18 stämmor. Den är byggd 1973 av Tostareds Kyrkorgelfabrik.
Läktarbarriären har 1953 med revidering 1976 försetts med målningar av Kristus och apostlarna, utförda av Joël Mila.

Ljuskronan i norra delen av koret är från 1784, tillverkad av Sven Stenberg i Lidköping och betald för medel som skänktes av invånarna i Horreds kyrkby. Kronan mitt emot är en nutida kopia av denna. Även övriga kronor är gjorda på 1900-talet.
Kyrktornet är försett med inte mindre än tre klockor. Den stora är från 1927, medan de två mindre är från medeltiden, vilket är märkligt, eftersom Gustav Vasa tog kyrkklockor i beslag och inte lät kyrkorna behålla mer än en enda klocka. På något sätt har Horredsborna ändå lyckats rädda båda sina klockor. I mellanklockan är en labyrint ingjuten medan den lilla klockan har inskriptionen "HELP MARIA". Den lilla klockan rings för hand och används vid gudstjänsterna på juldagen, påskdagen och pingstdagen, på nyårsnatten samt vid själaringning efter församlingens äldsta medlem.

I tornet förvaras kyrkans gamla kassakista. Där förvarades förr kyrksilvret och kyrkokassan. Kistan har tre olika lås. Prästen hade en nyckel och de båda kyrkvärdarna var sin. Ingen kunde alltså ensam öppna kistan.

Kyrkan äger en mässkrud från förra hälften av 1600-talet, tillverkad av mönstrad sammet. Ursprungligen har den varit röd, men den har med åren blivit gulbrun.

Intill kyrkan ligger den s.k. vinkällaren, som egentligen är ett benhus från medeltiden. Här lade man in de ben man fick upp när man grävde om gravarna på kyrkogården. Den är försedd med en vindflöjel i form av ett drakhuvud med årtalet 1714. Förmodligen har den tidigare suttit på den gamla kyrkans trätorn.

Gravkapellet är uppfört 1955 efter ritningar av arkitekt Sigfrid Ericson. Ytterväggarna är klädda med oregelbunden natursten.

Vid kyrkan finns även ett f.d. kyrkstall samt ett boningshus, Klockaregården, som numera används för diakonissans mottagning samt för mindre samlingar.

En ekonomibyggnad med lokaler för vaktmästaren uppfördes 1984 på kyrkogården i samma stil som gravkapellet.

Nya kyrkogårdar tillkom 1904 och 1993.

Öster om den stora parkeringsplatsen med utsikt över Viskadalen ligger församlingshemmet, från 1964 med tillbyggnad från 1994.

 

 

 

The Church at Horred

In the beginning of the 19th century, the old medieval church was considered too small for the growing parish of Horred. It was torn down, and the present church was built somewhat north of the original site, in the King Karl Johan style, typical for the time, and finished in 1828.
The oldest part of the churchyard, surrounding the church, has served as a burial ground since medieval times. It is surrounded by a stone wall from 1791, the entrances being three (originally four) characteristic gateways, "stigluckor". A number of old tombstones have been spared, and are now raised against the wall east of the church.

The interior of the church is characterised by the painted walls made to resemble ashlaring.

The altar-piece in Baroque style was made by the sculptor J. Elfwenberg in 1733, showing the Last Supper, the words beneath taken from 1 John 4:9 :"In this was manifested the love of God toward us, because that God sent his only begotten Son into the world, that we might live through him."

The pulpit, from around 1700, is embellished with the four evangelists: St. Matthew, St. Mark with his symbol, a lion; St. Luke with an ox, and St. John with a spread eagle.

The font is the oldest work of art in the church. Carved out of steatite in an old Persian style, which was probably conveyed by Cistercians living at the monastery of Åskloster nearby, it belongs to the 13th century Starrkärr school.

The organ has 18 stops and was built in 1973 by the organ-builder family Johansson, in Tostared, situated not far from Horred.

The gallery railing was decorated by the painter Joel Mila in 1953 and 1976, showing Christ and the Apostles.

The chandeliers in the nave are all modern, but the one at the north side of the chancel is ancient, a gift funded by the village of Horred in 1784. The belfry contains no less than three church bells, a rarity in a small country church.

 The biggest one is modern, cast in 1927. The two others are medieval, one of which is decorated with a labyrinth and bears the inscription "HELP MARIA". The smallest one is rung manually on Christmas Day, Easter Day and Whitsunday; and on the demise of the oldest member of the parish.

An old oak coffer with three locks in the church porch is a curiosity. In ancient times the vicar used to have one of the keys in custody, and the two churchwardens one each. Consequently, none of them could open the chest alone.

The ancient buildings around the church have been piously kept and restored, thus preserving the atmosphere inherent in this old cultural heritage.


Abstract and translation by Margareta Brogren


Foto: Ann Hermansson
Comments