artikel 04

Regalskeppet Kronan -
en marinarkeologisk och historisk kunskapskälla

Historisk bakgrund

Den 1 juni 1676, kantrade, exploderade och sjönk regalskeppet Kronan utanför byn Hulterstad på SÖ Öland. Kronan förliste under det inledande skedet av en sjöbatalj mellan den svenska och den förenade dansk-holländska flottan som i historieböckerna fått namnet "Slaget vid södra Öland". 
   Slagets följder innebar den största fartygskatastrofen i svensk historia. Inte bara Kronan, utan även regalskeppet Svärdet, gick förlorat. Totalt omkom ca 1400 man. Ytterligare två fartyg, Neptunus och Jernvågen, erövrades av fienden.1 Förutom de fyra nämnda fartygen, finns inga uppgifter på ytterligare förlorade svenska skepp. Detta måste anses som anmärkningsvärt, med tanke på fiendeflottans överläge. Den troliga förklaringen är en medveten passivitet från holländarnas sida, i syfte att tillgodose egna stormaktsintressen i Östersjön. Denna uttalade ambition, antyds av den danske amiralen Niels Juel i hans korrespondens med den danske riksamiralen.2

Fig. 1. Regalskeppet Kronan exploderar. Detalj ur bataljmålning av Claus Möinichen (1686). Frederiksborgs slott, Danmark. (Foto: R.Lind/Kalmar läns museum).

Kronan kölsträcktes på Skeppsholmen i Stockholm den 27 oktober 1665. Skeppet sjösattes den 31 juli 1668. Beroende på finansieringsproblem, skulle det dröja ytterligare fyra år innan Kronan var fullt utrustad och kunde tas i tjänst. Kronan konstruerades av den engelske skeppsbyggaren Francis Sheldon och byggdes i det engelska manéret. 
   Kronans deplacement har beräknats till 2 300 ton, längd över stäv 178 1/2 fot, totallängd 197 fot och bredd 43 1/12 fot. Med sina 124-128 kanoner, samtliga koppar/bronsstycken,3 utgör Kronan 1600-talets tyngst beväpnade örlogsskepp.4
   Kronan var ämnad att föra 500 mans besättning samt 300 fotfolk. Vid förlisningstillfället förde hon dock sannolikt ett större manskap, av vilka en stor del var knektar destinerade Rügen för vidare befordran till krigsskådeplatserna på den europeiska kontinenten.

Upptäckt

Den 8 augusti 1980, upptäcktes vraket efter Kronan av Anders Franzén tillsammans med tre medarbetare, på 26 meters djup, 6 kilometer öster om byn Hulterstad på SÖ Öland. 1981 erhöll Kalmar läns museum huvudmannaskapet för de marinarkeologiska undersökningarna av regalskeppet Kronan.

Ett samhälle i miniatyr?

Inte sällan nämns begreppet "samhälle i miniatyr" i samband med skeppsvrak och marinarkeologi. Ytterst få vrak kan dock sägas motsvara epitetet. I de flesta fall är det seglande skeppet endast en representant för en begränsad del av det samhälle det företräder. Besättningen är av utrymmesmässiga och kostnadseffektiva skäl liten, lasten stereotyp. När sedan skeppet blivit vrak tillstöter ytterligare "samhällsbegränsande" faktorer som biologiska, kemiska och av människan initierade nedbrytningsprocesser i varierande grad. I förlängningen måste även den destruktiva inverkan som en eventuell arkeologisk undersökning utgör, vägas in i ett helhetsperspektiv.
   Med de begränsande faktorer som nämnts ovan i beaktande, kan ändå vraket av regalskeppet Kronan på goda grunder sägas utgöra resterna av ett samhälle. Dock inte i miniatyr, utan - med vissa förbehåll - i full skala. I vilken utsträckning den påstådda samhällsformen i vraket existerar, kan en marinarkeologisk undersökning möjligen ge svar på. När skeppet förliste var skeppet fullt utrustat med en besättning på närmare tusen man. Märk väl man, för kvinnor fick av regelmässiga skäl inte vistas ombord under de s k sjötågen. Besättningen motsvarar till sin storlek en medelstor svensk stad vid 1600-talets mitt. Den sociala strukturen ombord återspeglar ett tvärsnitt av samhället. Detta gäller även besättningens åldersfördelning och geografiska ursprung.

Vraket som kunskapskälla

Senare delen av 1600-talet utgör en dynamisk period i svensk och europeisk historia. Perioden kännetecknas av relativt stor social turbulens. Kungamaktens angrepp på högadeln iscensätts. Det feodala samhället uppvisar tecken på förkapitalism. Samhället karakteriserades även av en strävan efter universalisering, intressant skönjbar i den tidens materiella kultur. 
   Vraket av Kronan är till sin karaktär en konkret exponent för stormaktstiden. Den materiella kulturens "forskningskvalitet" kan sammanfattas i tre ingredienser: stor volym, stor variation (både med avseende på material och funktion), samt hög bevarandegrad. Vrakets exakta datering (1676-06-01) stärker fyndmaterialets källvärde.

Fig. 2. 1600-talets förhärskande världsbild och ideologi, framförd av adel och kungamakt, återspeglas i fyndmaterialet från regalskeppet Kronan. (Bilden: Lavering ur Lorenzo Magalottis Sverige under år 1674. Original i Uppsala universitetsbibliotek.)

Kronans tid var en tid då gränsen mellan militärt och civilt var diffus. Örlogsskeppen var en blandning av palats och krigsmaskiner, makteliten gjorde parallella ämbetsmanna- och officerskarriärer. Ombord krigsfartygen bars inga uniformer utan ståndsmässig, civil klädsel. De flesta adelsmän var storbönder och - även om det hierarkiska samhället knappast uppmuntrade ett socialt patos - väl förtrogna med den övriga agrarbefolkningens livsvillkor. Trots allt var de alla "i samma båt". 
   Kronans kulturhistoriska värde som vrak betraktat, kan även beskrivas genom en jämförelse med Vasa; Kronan sjönk fullt utrustat, medan Vasa förliste outrustad på sin jungfrufärd. Det är i sammanhanget viktigt att framhålla att båda skeppen är slutna fynd med skilda kontexter. Tanken om att integrera fynden som framhållits, faller självfallet på sin orimlighet. Även ur marinarkeologisk metodsynpunkt skiljer sig de båda örlogsskeppen markant åt. Vasa var föremål för en regelrätt bärgningsoperation med en efterföljande utgrävning "i luft", medan Kronan fortlöpande undersöks med undervattensarkeologiska metoder.

Fig. 3. Denna träskulptur i form av en härskare i romersk krigarmundering, är sannolikt ämnad att föreställa konungen Karl X Gustav. Den har ursprungligen prytt Kronans akterparti. När den bärgades 1987, efter 311 år på botten, flöt den på vattenytan. Tack vare det skyddade läget, inpressad i bottenleran, var den extremt välbevarad. (Foto: R.Lind/Kalmar läns museum).

Ting och text

Arkeologi i historisk tid är inte längre någon kontroversiell verksamhet. Istället betonas mer och mer vikten av en vetenskaplig integrering och pluralism. En grundläggande utgångspunkt för en arkeologisk undersökning av ett historiskt skeppsvrak som Kronan, är jämförelsen mellan det historiska och det arkeologiska källmaterialet och möjligheten till samtidsanalogier. Med utgångspunkt från det ena källmaterialet formuleras frågeställningar, vilka sedan prövas i det andra.

Fig. 4. Sikten på Kronans vrakplats är mycket god. Det beror främst på att vrakplatsen ligger långt från förorenade och vegeterade områden och att den ljusa sandbotten reflekterar ljuset från ytan. I fonden syns skeppets mäktiga akterstäv torna upp sig fyra meter över botten. (Foto: N.Aukan/Kalmar läns museum).

Jämförande studier av liknande slutna fynd är av särskilt stort intresse. Det finns skäl att i sammanhanget särskilt framhålla regalskeppet Vasa (1628), det engelska skeppsvraket Mary Rose (1545) och Skoklosters slott som exempel på dessa. Just Skokloster är särdeles intressant som jämförande objekt. Den martialiske fältherren och greven Karl Gustav Wrangel, herre till Skokloster, gick ur tiden 1676, samma år som Kronan med sin "herre", den administrativt-kommersiellt inriktade friherren Lorentz Creutz, gick till botten utanför Öland 5. Med dessa representanters hädanfärd frystes deras "samhällen" i dödsögonblicket. De storslagna byggnationsplanerna för palatset Skokloster skrinlades. Kronan sjönk in i historiens töcken på Östersjöns botten. Tillsammans besitter nu de båda objekten det slutna fyndets egenskaper.

I Kronansammanhanget finns det anledning att peka på vissa centrala begrepp:

- Den villkorslösa depositionen av ett arkeologiskt fyndmaterial som sker i samband med en skeppsförlisning. Inga möjligheter finns att "redigera" bilden av det förflutna för eftervärlden. 
- Bevarandeförhållandena tillför ytterligare en kunskapsdimension. Dels trivs få träförstörande organismer i det bräckta Östersjövattnet, dels har vraket av Kronan råkat hamna på en plats med syrefri, geologiskt deponerad lera. Generellt kan man också peka på att havsbotten ofta undgått de destruktiva förändringar som kulturlandskapet på land fått utstå.
- De kontextuella förutsättningarna. Kontextbegreppet understryker betydelsen av att föremål eller företeelser får en djupare mening först då de deponerats och påträffas tillsammans, och sätts i relation till andra föremål eller företeelser.

Fig. 5. Det osteologiska materialet från Kronans vrakplats är betydande. Hittills har ca 400 kg ben bärgats. Materialet är föremål för ett särskilt forskningsprojekt under ledning av docent Ebba During vid arkeoosteologiska forsknings-laboratoriet, Stockholms universitet.

Kronanundersökningarnas målsättning

Målsättningen med de marinarkeologiska fältundersökningarna av Kronan är indelad i tre sammanhängande faser:

Fas 1: en fullständig utgrävning av skrovområdet i syfte att säkra det slutna fyndet.
Fas 2: en skeppsarkeologisk dokumentation av det frilagda skrovet.
Fas 3: en bärgning av babordssidan i syfte att rekonstruera den ursprungliga skulpturen mot skeppets in- och utsida

Fas 3 är planerad att kunna genomföras tidigast 2010. Idag finns långt gångna planer på att tillskapa ett nytt Kronanmuseum, där verksamheten även skall omfatta en marinarkeologisk forskningsenhet såväl som marinarkeologisk uppdragsarkeologi och konservering.

Fig. 6. Fynden av skulpturuppsättningar i Kronans amiralskajuta var en banbrytande upptäckt. Möjligheterna till rekonstruktioner blev nu genast större. Bild från Kronanutställningen på Kalmar läns museum. (Foto: R.Lind/Kalmar läns museum). Vrakplatsen

Kronans vrakplats är belägen i öppet hav, 3,5 sjömil öster om Öland. I väderlekssynpunkt är området ett av de mest utsatta i Östersjön. Omständigheterna ställer speciella krav på materiel och personal. Utsjöläget har dock den fördelen, att det skyddat vraket från plundring och annan medveten förstörelse och exploatering.
   Förhållandena under vatten är gynnsamma. Vrakets plana karaktär är i undersökningssynpunkt fördelaktig, strömmarna är svaga och sikten god, främst beroende på avsaknaden av vegetation och föroreningar så långt ut till havs. Dessutom bidrar den ljusa sandbotten till god ljusreflexion.

Fig. 7. Planskiss av regalskeppet Kronans vrakplats på 26 m djup 6 km utanför SÖ Öland. Den heldragna linjen visar den del av vraket som undersökts sedan 1981. Cirkel anger de centrum för det område som undersökts under de senaste fem åren. (Skiss: L.Einarsson/Kalmar läns museum).

Den biologiska aktiviteten på vrakplatsen är, i likhet med Östersjön som helhet, låg. Orsaken är framför allt den låga salthalten, som resulterar i avsaknad av den träförstörande skeppsmasken. Salthalten i Östersjön varierar mellan ca 2 promille i de norra delarna och 10 promille i de södra. I de mellersta delarna, uppgår halten till ca 6 promille.6 
   Vrakplatsens yta är c a 50x40 meter, d v s 2000 m2. Karteringar av vrakplatsens omgivningar visar dock att vrakrester är spridda över ett stort område.7 Själva skrovpartiet är 40x20 meter och förefaller vara ett sammanhängande stycke. Det ligger platt på botten med utsidan nedåt. 
   Skeppets konstruktion omfattar sammanlagt sju däcksnivåer. Uppifrån räknat är de poop (hyttdäck), skansdäck, övre däck, mellersta däck, undre däck, trossdäck och hålrum. Den förliga tredjedelen av skeppet med backdäcket saknas. De olika däcksnivåerna i fartyget är trots allt oftast skönjbara, både med avseende på konstruktion och fyndlager.

Fig. 8. En s k ringkrage som bars på bröstet som en typ av rangbeteckning. I mitten syns konungens spegelmonogram. (Foto:Kalmar läns museum).

Fynden

Fyndmaterialet från Kronan kan delas in i fyra kategorier: personliga tillhörigheter, gemensamma bruksföremål, fartygsutrustning samt föremål av krigisk karaktär. Sammanlagt har hittills 80% av vrakets skrovområde undersökts vilket resulterat i ca 23 000 bärgade föremål. 
   Även om mer än ettusen föremål bärgas från vraket varje sommar, återstår fortfarande mellan 5-10 års av undersökningar för att säkra hela det slutna fyndet Kronan. Den information som bärgas från Kronan utgör en värdefull källa till kunskap om de villkor som präglade livet under den s k stormaktstiden.

Lars Einarsson
marinarkeolog och ledare för Kronanprojektet.

Noter

1) Zettersten,1903,s.480.
2) Barfod,1977,s.52 ff.
3) A.K. Oordnade handlingar, avd.II, nr 12. Skeppslistor av olika slag, 16-1700-tal, nya nummerserien, förteckning 507.
4) Bergenstråhle,1917,s.123 ff.
5) Se Losman,1980,s.15ff och Einarsson, 1995,s.101ff för exempel på förhållandet individ-struktur.
6) Hallberg, 1978, s.14.
7) Einarsson & Norman,1982,s.5 ff.

Referenser

Några exempel på på olika infallsvinklar på marinarkeologisk forskning under senare tid är Cederlund, 1983, Soop, 1986, Varenius, 1992, Norman, 1993, Svenwall. 1994 och Rönnby, 1995. 
Diskussionen om historisk arkeologi och ting och text kan man ta del av i t ex Andrén, 1988 och 1993 samt Christophersen, 1992 och 1993. 
Adelns världsbild under svensk stormaktstid kan studeras i t ex Englund, 1989 och Losman, 1980. 
För mer information om de marinarkeologiska undersökningarna av Kronan hänvisas till Einarsson 1982-1998 eller webben www.kalmarlansmuseum.se/kronan.

Källor och litteratur

Otryckta källor

Krigsarkivet: Amiralitetskollegium Kansliet (A.M.Kansliet) Inkommande handlingar 1676, volym 1.
Amiralitetskollegium. Oordnade handlingar. Nya nummerserien.

Litteratur

Andren, A. 1988, Ting och text - skisser till historisk arkeologi. META, 88:1-2, s.15-29.
- 1993, Några radanmärkningar till en text. META, 93:2, s.50.
Barfod, J.H.P. 1977, Niels Juel. A Danish Admiral of the 17th Century. Marinehistorisk Selskabs Skrift No.14.
Bergenstråhle, C.G.A. 1917, Kungl.Västerbottens regementes krigshistoria. Stockholm. 
Cederlund, C-O. 1983, The Old Wrecks of the Baltic Sea. BAR International Series 186.
Christophersen, A. 1992, Mellom tingenes tale och tekstenes tyranni. Om faglig identitet og selvförståelse i historisk arkeologi. META, 92:4,s.70-87.
- 1993, Om ting, tekster og tyranni - noen fotnotebenerkninger til Anders Andrén. META, 93:2,s.69-72.
Einarsson, L.& Norman, P. 1982-83 Kronanprojektet. Årsrapporter över de marin- arkeologiska undersökningarna av vraket efter regalskeppet Kronan. Kalmar läns museum.
Einarsson, L. 1984-1998 Kronanprojektet. Årsrapporter över de marinarkeologiska undersökningarna av vraket efter regalskeppet Kronan. Kalmar läns museum.
- 1995, "Svart som Golawitzen...." I Kalmar län 1995, s.101-109. Årsbok för kulturhistoria och hembygdsvård. Årgång 80.
Englund, P. 1989, Det hotade huset. Adliga föreställningar om samhället under stormaktstiden. Stockholm.
Hallberg, R.O. 1978, Östersjön - igår, idag, imorgon. I Diagnos Östersjön. Statens naturvårdsverk. Solna.
Losman, A. 1980, Karl Gustaf Wrangel och Europa. Studier i kulturförbindelser kring en 1600-talsmagnat. Stockholm.
Rönnby, J. 1995, Bålverket. Om samhällsförändring och motstånd med utgångspunkt från det tidigmedeltida Bulverket i Tingstäde träsk på Gotland. Stockholm.
Soop, H. 1986, The Power and the Glory. The Sculptures of the Warship Wasa. Uddevalla.
Svenvall, N. 1994, Ett 1500-talsfartyg med arbetsnamnet Ringaren. Akademisk avhandling. Stockholms universitet.
Varenius, B. 1992, Det nordiska skeppet. Teknologi och samhällsstrategi i vikingatid och medeltid. Stockholm.
Zettersten, A. 1903, Svenska Flottans Historia. Åren 1635 - 1680. Norrtelje.


©Arkeologiska nyheter & facta - Internet Malmö 1999
ą
Bert Åkesson,
14 dec. 2011 11:26
ą
Bert Åkesson,
14 dec. 2011 11:26
ą
Bert Åkesson,
14 dec. 2011 11:26
ą
Bert Åkesson,
14 dec. 2011 11:27
ą
Bert Åkesson,
14 dec. 2011 11:27
ą
Bert Åkesson,
14 dec. 2011 11:27
ą
Bert Åkesson,
14 dec. 2011 11:27
ą
Bert Åkesson,
14 dec. 2011 11:27
ą
Bert Åkesson,
14 dec. 2011 11:26
Comments